En kvinnlig Kurt Wallander

Ständigt i rampljuset med en skog av tv-kameror i ansiktet. Så är vi vana att se Ewa–Gun Westford, Skånes mest kända polis. Privat är hon en ensamvarg som hoppas få möta Kurt Wallander i himlen.

Ewa-Gun Westford är blåslagen. Under höger öga skymtar sviterna av en batalj med en av Ikeas kundvagnar när hon försökte tränga sig före och körde ansiktet rätt in i en skylt. Vi skrattar gott åt händelsen tills hon halar fram mobilen och visar en bild på hur hon såg ut dagen efter. Då blir det knäpptyst.

– Utan glasögonen hade jag blivit blind. När jag kom till jobbet frågade kollegerna om jag behövde ett målsägarbiträde.

Ewa-Gun Westford är kommunikationsansvarig inom Skånepolisen och ansiktet utåt när något har hänt, ibland dagligen som i jakten på gryningspyromanen.

Historieberättare av rang

I Ystad är hon vida känd som en estradör, en historieberättare av rang som älskar att stå på scen och dela med sig av dråpliga situationer ur sitt långa polisliv. Under årets första fem månader föreläste hon för 1 700 personer, sedan slutade hon räkna.

”Hon kunde ha blivit skådespelare”, säger en av hennes vänner.
Komiska situationer finns det många av.

I höstas utkom hennes bok Mitt Wallanderland som  är fylld av rena Monty Phython–sketcherna, till exempel mannen som samlade mod och gick fram till henne och frågade om han fick ”känna på dem”. Nä nä nä, fräste Ewa-Gun Westford och lade armarna över brösten. ”Inte dem”, svarade den molokna mannen, ”jag menar dina muskler”.

Män och muskler

Män och muskler återkommer i boken fast i mer allvarliga ordalag, som i berättelsen om hur hon välkomnades som ung, nyutexaminerad polis på 1970-talet av chefen för Malmöpiketen: ”Du kommer att få ett helvete, det ska jag min själ se till”.

Senare blev de vänner och i dag är hon djupt tacksam över att hennes dåvarande chef bevisade att människor kan förändras. Mycket har också hänt på 40 år, men fortfarande möter hon attityder inom polisen som är främmande för någon som växte upp med omvända könsroller – en mamma som jobbade och en pappa som stod hemma vid tegelhuset i Borrby på Österlen och vinkade av lilla Ewa-Gun när hon gick till skolan.

Kämpar för öppenheten

En annan kamp är den för öppenhet. Som ansvarig för att berätta om polisens arbete får Ewa-Gun Westford själv kämpa för att få information.

– Särskilt vid grova brott. Det är så bekvämt att bara säga ”sekretess” men det finns alltid något att berätta.

– Åh, nu stack jag ut hakan. Nu får jag väl en smäll igen, säger hon och ser obekymrad ut.

Till skillnad från de poliser som skruvar på sig inför tv-kamerorna, gillar Ewa-Gun Westford verkligen journalister. Hon ryggar inte för anstormningen av reportrar och besvarar deras samtal dygnet runt när det krävs.

– När den här börjar brinna, då är det inte många som pallar för trycket, säger Ewa-Gun Westford och håller åter igen fram sin mobil.

En ensamvarg

Hon älskar att gå ”all in”, tömma sig fullständigt och sedan försätta sig i frivillig koma med enbart sin favoritchoklad som sällskap, schweizernöt. Det är då det sker. När strålkastarljusen slocknar förvandlas teaterapan till Kurt Wallander – deckarpolisen som trivs bäst i sitt eget sällskap. Hennes ensamvarg till själsfrände.

– Vi har jättemycket gemensamt.

Ju mer man lyssnar på Ewa-Gun Westford, bortom de många roliga historierna, desto mer tonar Kurt fram. Båda kopplar av med klassisk musik efter en jobbig dag och Ewa-Gun beskriver det som en närmast renande process att gå till Malmö Konserthus och låta musiken skölja genom kroppen. Båda hon och Kurt lever efter devisen att ”sköter du ditt, så sköter jag mitt”. Båda är inåtvända och när hon var ny polis i Ystad och inte kände någon blev Kurt Wallander hennes låtsaskompis.

– Han blev min räddning. Jag har lärt mig att umgås med mig själv och det är jäkligt trevligt.

Flera dödsfall samtidigt

En ledig dag startas gärna med ett glas champagne i sängen, om hon inte ska köra bil. Sedan går hon och skrotar för sig själv i sitt hus, bakar och tar en promenad med sin hund Tiffany Persson. Hon gillar både engelska och svenska polisfilmer och utöver Wallander tycker hon om Beckfilmerna.

– Det gör inget om inte allt är rätt. Vi behöver alla en Gunvald som dundrar in i fladdrande rock.

2009 gick hennes man bort i cancer och sedan kom dödsfallen slag i slag. Det var ett år och sju begravningar och ett tag kände hon bokstavligen hur döden flåsade henne i nacken när hon var ute och gick med Tiffany.

När även bästa väninnan gick bort i cancer, stod Ewa-Gun Westford handfallen. 
– De största förlusterna i livet vet jag inte hur jag ska hantera. Att min väninna dog har jag inte hanterat alls. Hon var en del av mig. Men jag har accepterat att jag aldrig kommer över det.

I likhet med alla som sörjer har Ewa-Gun Westford gått igenom olika faser och befinner sig i nyorienteringsfasen där man börjar vända sig utåt igen.
En lättnad, kan man tycka, men hon tycker att det är minst lika jobbigt. Det är så mycket som ska väckas till liv igen när man lämnar sorgekokongen.

Var hämtar du kraft?

– Ingen aning. Jag lyssnar mycket på musik. Väldigt högt men det är bara kråkorna som störs, jag bor på landet. Å andra sidan stör de mig också.
Dödens år lärde henne att tiden är utmätt och när det blir hennes tur vill hon färdas längs Österlen i morgonrodnaden inuti Kurt Wallander, pågatåget som hon är gudmor till och som bär hans namn. Tiffany Persson finns vid hennes sida och när de är framme vid pärleporten väntar inte Gud vid grinden, utan Kurt.
– Då är jag lycklig.  

Ewa-Gun Westford

Ålder: 59 år.
Jobbar som: Kommunikationsansvarig vid polisområde Södra och Nordöstra Skåne, föreläsare och krönikör.
Arbetsuppgifter: Intern och extern kommunikation, medieansvarig vid särskilda händelser.
Bor: Övraby.
Familj: Två döttrar med familjer, tre barnbarn, hunden Tiffany Persson.
Förebilder: Inom polisen, nyligen avlidne Nils Nyström, legendarisk polischef i Malmö.
Gillar inte: Missunnsamhet. ”Avundas icke din medmänniskas framgång ty du känner icke hans sorger.”
En plats jag tycker om: Petworth Park, West Sussex, England.
Kom till mig om du vill ha hjälp med: Det mesta.  Jag släpper vad jag har för händer.
Motto: Passion and com-passion.