Polisen sätter hundar på prov

En hund har bitit någon, sprungit lös utan tillsyn eller kanske attackerat en annan hund. Ägaren har blivit anmäld men vad händer sedan? På hundenheten i Stockholm testas de hundar som omhändertagits enligt lagen om tillsyn av hundar.

Hunden i bagageutrymmet heter Devil. Han tittar vaksamt ut genom burgallret när bagageluckan öppnas, sitter spänd och tyst. Det ångar runt hans nos i den kalla luften. 

Morgonens resa från Gävle till Rosersberg utanför Stockholm har gått bra, men varken polisen eller djurtransportören som fraktat hit djuret vill själva ta ut honom ur buren. De är osäkra på hans beteende, från och med nu överlåter de allt till hundenhetens folk på plats.

Polisanmäld två gånger

Devils ägare är inte med, på det viset är det här testet lite ovanligt. Hundägaren ska i möjligaste mån erbjudas att närvara, och vill oftast göra det. Devils ägare har valt att avstå.

Sedan de skaffade hunden har de blivit polisanmälda två gånger. Devil har bitit en förbipasserande cyklist, och lite senare en person som promenerat förbi. Ingen har blivit allvarligt skadad men ägarna har blivit rädda för sin egen hund. De vill inte ha honom tillbaka efter omhändertagandet, vilket är ovanligt. 

Klär sig i skyddsdräkt

Göte Karlström, besiktningsman och platsansvarig vid Stockholmspolisens hundenhets dressyrplats, har gått igenom rapporterna. Efter ett samtal med djurpolisen som kört hit hunden beslutar han sig för att ta på sig helskyddsdräkt.

Hans kollega, Bengt Ljunglöf, även han utbildad besiktningsman med mångårig erfarenhet av hundar och polisiärt arbete, hämtar en stång att använda istället för koppel. Med den kan han hålla hunden på avstånd om den blir aggressiv.

Under tiden som gått mellan omhändertagandet och testet har Devil varit uppstallad på ett jourhem för hundar. Föreståndaren har noterat att han blivit mer och mer reserverad och svår att läsa av. Inte heller hon vill ta tillbaka honom efter testet.

– Vi har sett en svag ökning av hundar som är mentalt skadade, alltså uppvisar rent sjukliga beteenden, säger Göte Karlström. 

Tecken på god kamplust

– Devil är en så kallad kamphund, av amerikansk typ. Någon stamtavla finns inte tillgänglig och ägarna har gett knapphändig information om varifrån han kommer.

– Visst testar vi en hel del kamphundar, men jag vill verkligen betona att den här typen av hundar inte är farligare än andra. Vi pratar inte om rasen här, vi bedömer varje individ utifrån vad som hänt, säger Göte Karlström.  

Hundens beteende speglar oftast ägarnas förmåga att förstå och träna sin hund på rätt sätt menar han. 

– Att hunden biter behöver inte betyda att den är farlig. Bitandet kan vara ett tecken på god kamplust, något som vi aktivt söker, premierar och uppmuntrar hos våra egna tjänstehundar. 

Orsakerna bakom

I händerna på en tydlig och hundvan ledare kan kamplusten tas tillvara och göra att hunden arbetar lojalt med sin husse eller matte. 

– Hundar kan bita av ren glädje också, för att de är omogna eller inte fått lära sig vad som gäller, säger Göte Karlström. 

Det är orsakerna bakom beteendet som han och kollegerna försöker se och förstå när de testar hundar.

– Hundens agerande beror både på nedärvda och förvärvade egenskaper, samt fostran, säger Göte Karlström. 

Rädd och osäker

Det är uppenbart att Devil tagit för vana att vara på sin vakt. När han hoppar ut ur bilen ser han spänt på de okända människorna runt sig. Bengt Ljunglöf rastar honom en liten sväng i parken. När de återvänder går Göte Karlström fram mot hunden som utan att blinka biter sig fast i hans stoppade jackärm. Inte ens ett morr hörs till varning innan han hugger.

– Målet när vi gör sådana här tester är alltid att försöka efterlikna scenariot som föranlett en anmälan, förklarar Göte Karlström.

Men i det här fallet kommer besiktningsmännen inte så långt. Hunden visar med största tydlighet att anfall är hans främsta försvar. 

– Eftersom han samtidigt är väldigt rädd och osäker är han en farlig hund, det råder ingen tvekan om det. Det finns ingen anledning att fortsätta stressa honom med fler tester, säger Göte Karlström.

Solklar åtgärd

Devil får hoppa in i bilen igen. Besiktningsmännen fyller i besiktningsprotokollet. Yttrandet och förslaget till åtgärd är solkart i just det här fallet. Avlivning.

Med utlåtandet som underlag är det upp till förundersökningsledaren i berört polismästarområde att ta det slutgiltiga beslutet.

– Kan jag med gott samvete låta den här hunden leva? Den frågan måste jag ställa mig själv vid varje besiktning, förklarar Göte Karlström. 

Det som hänt, att hunden bitit en utomstående, ska inte få upprepas. Finns det en risk för det så måste besiktningsmännen förorda avlivning. Men det vanligaste är att man föreslår omplacering eller att hunden återlämnas med restriktioner av typen koppeltvång eller munkorgstvång.

– Lyckligtvis har vi aldrig haft en hund inne här för test två gånger, säger Göte Karlström.  

Hundens namn är fingerat.  

Så går testet till 

 
Målet är att efterlikna det scenario som fått hunden att bete sig felaktigt. Har hunden exempelvis bitit en joggare springer man förbi hunden när den är lös inne i dressyrhallen. 

Ibland gör man skrämseltest med en pappfigur på en släde och noterar hur hunden beter sig när den blir stressad eller rädd. Ofta testas också hur hunden reagerar på andra hundar, hur den reagerar på tillsägelse och hur den och dess ägare beter sig tillsammans. 

Ägarens förmåga att hantera hunden och att kunna avbryta ett felaktigt beteende testas också.