Värt att veta om meddelarfrihet och sekretess

Meddelarfriheten ger dig rätt att berätta nästan allt för medierna. Sekretessen innebär att du ska hålla tyst. Men hur håller du balansen däremellan?

Meddelarfriheten ger dig som är offentligt anställd rätt att informera medierna om i stort sett vad som helst. Din chef får inte fråga vad du sagt eller till vem, eller ens om det var du som sa det.
 
Syftet är att inte låta ens sekretess stå i vägen för uppgifter som kan vara viktiga för en sund samhällsdebatt. Demokratin bygger på att medborgarna är välinformerade om vad som sker i det offentliga.

– Tanken med meddelarfriheten är att uppmuntra det fria samtalet, säger justitiekansler, JK, Anna Skarhed.

– Det är viktigt för varje organisation att vara öppen för kritik. Men en offentligt anställd har rätt att välja att vända sig till medierna istället för till chefen med sin kritik och kan göra det i skydd av meddelarfriheten, fortsätter hon.

Polischefer har agerat okunnigt

Under det gångna året har meddelarfriheten diskuterats flitigt inom polisen.  Polischefer har enligt Anna Skarhed agerat okunnigt, eller med bristande eftertanke, och höga chefer har på olika sätt varnat polisanställda för att prata med journalister. 

– Det är viktigt att man hittar ett sätt att agera som inte ens nuddar gränsen för det olämpliga, säger Anna Skarhed.

Inte bara chefer har en oklar bild av vad meddelarfriheten egentligen innebär.
Varg Gyllander, presschef på Stockholmspolisen och tidigare pressekreterare på Rikskriminalpolisen, är övertygad om att många på grund av okunskap låter bli att röja uppgifter som de skulle vilja avslöja.

– En vanlig missuppfattning är att man inte får säga sådant som är belagt med sekretess, men det är ju det som är grejen med meddelarfriheten – allt annat får man ju redan berätta, säger han.

Chefen får inte efterforska

Varg Gyllander betraktar meddelarfriheten som en bakdörr för att kunna berätta om oegentligheter inom myndigheten.

Det är inte tillåtet för en arbetsgivare att vare sig förbjuda medarbetarna att tala med medier eller att efterforska vem som gjort det.

Men det finns undantag från rätten att läcka uppgifter. Det handlar då oftast om uppgifter som kan riskera rikets säkerhet. Även när det gäller information som har kommit fram ur hemliga tvångsmedel, som hemlig avlyssning, finns det begränsningar. För sådana uppgifter gäller inte meddelarfriheten. För att ett utlämnande ska vara brottsligt måste det dock ha skett med uppsåt.

Man får inte heller lämna ut handlingar som är hemliga. Meddelarfriheten innebär alltså i princip en rätt att muntligen läcka uppgifter.

Oetiskt och osolidariskt

Anna Skarhed poängterar emellertid att även ett uppgiftslämnande som skyddas av meddelarfriheten kan vara mycket olämpligt. Att en polis i skydd av meddelarfriheten lämnar ut uppgifter om en pågående förundersökning kan vara både oetiskt och osolidariskt och kan givetvis både allvarligt skada enskilda inblandade och försvåra utredningen. Men också ett sådant uppgiftslämnande skyddas ofta av grundlagens regler, till och med om det sker mot betalning.

Varg Gyllanders erfarenhet är att det trots allt inte läcker så mycket ur systemet.

– Journalister är duktiga på att lägga ihop ett och ett och dra logiska slutsatser. Det kan se ut som att det har läckt fast det inte har gjort det. Om det ändå har läckt är jag noga med att ingen får eftersöka källan – såvida man inte tror att ett brott har begåtts. Det här kan vara svårt. För så fort man läser om någonting i en tidning som man förstår kommer från en läcka, så tänker man: ’vem har gått ut med detta?’ Men bara den tanken är nästan olaglig.

Måste anmälas till JK

Anna Skarhed poängterar att det bara är JK som är behörig att utreda eventuella läckor. Så snart en myndighet anser att det förekommit ett uppgiftslämnande som kan vara brottsligt måste det alltså anmälas till JK. Myndigheten får inte på egen hand ägna sig åt efterforskning, även om det är fråga om ett brottsligt uppgiftslämnande.

Yttrandefrihet  för polisanställda

  • Meddelarfrihet innebär att alla har rätt att ge information till media om – nästan – vad som helst. Din arbetsgivare får inte begränsa din yttrandefrihet utöver vad som anges i lag.
  • Sekretess finns för att skydda enskilda individer och verksamhet som kan ta skada av att uppgifter sprids.
  • Hemliga handlingar får inte lämnas ut.
  • Källskydd är det anonymitetsskydd en meddelare har. En journalist får inte röja sin källa.
  • Repressalieförbud är förbudet mot att bestraffa någon som utnyttjat sin yttrandefrihet. Din arbetsgivare får inte utdela repressalier mot någon som utnyttjat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet på jobbet.
  • Efterforskningsförbud innebär att man inte får söka efter källan till en uppgift i media. Det betyder att din arbetsgivare inte får fråga vem som lämnat information till medier.
  • Lagen om skydd för företagshemligheter gäller inte dig som är anställd i offentlig sektor.
  • Om din arbetsgivare bryter mot reglerna om yttrandefriheten kan detta anmälas till Justitiekanslern (JK) som kan väcka åtal för brott eller uttala kritik, eller till Justitieombudsmannen (JO) som kan uttala kritik.