Han tar över Palmeutredningen

Hans Melander, chef för Krigsbrottskommissionen, är sedan i maj 2012 även spaningsledare för utredningen av mordet på Olof Palme.

Hur kombinerar du rollerna?

– Vissa dagar viker jag till Krigsbrott och andra till Palmeutredningen.

Hur många är ni i Palmegruppen?

– Tre. En person sköter en stor del av pappershanteringen, bland annat sekretessprövningar, och en tar hand om tips och utför själva utredningsarbetet som att hålla förhör, till exempel.

Hur stor del av utredningen har du läst?

– En bråkdel. Den upptar cirka 200 hyllmeter och anses som en av världens största och i Sverige den i särklass största. Den förre spaningsledaren sa alltid att det skulle ta två kvalificerade poliser tio år att läsa in materialet.

– Alla utredare har arbetat med sina specifika delar och det finns ingen som har kontroll på hela materialet. Man får vara nöjd med en översiktlig bild av de viktigare delarna. När en fråga dyker upp får man leta fram det som är aktuellt och läsa in sig.

Hur arbetar ni med utredningen i dag?

– Det är mycket administration. Alla inkommande tips ska registreras och bedömas. En stor del har så bristande kvalitet att vi kan lägga dem åt sidan efter en snabb koll. Många gamla uppgifter snurrar runt och kommer in i mer eller mindre förändrade skepnader – börjar man rota i dem så visar de sig ofta redan vara utredda. Andra tips tittar vi närmare på, exempelvis genom att göra slagningar och hålla förhör. Vi har dessutom en kontinuerlig dialog med åklagaren som har det yttersta ansvaret. 

Går det att få fram nya spår och bevis?

– Folk har svårt att komma ihåg sådant som hände för 26 år sedan. Dessutom förändras både platser och byggnader och föremål försvinner eller kasseras. Det gör att det blir svårare att kontrollera olika uppgifter och påståenden. 

Hur många tips får ni in?

– Runt 300 per år, med varierande kvalitet. Ofta berättar folk om egna teorier eller att de drömt saker som de sätter i samband med mordet.

– Ibland vill någon att vi ska kolla upp en viss person för att han ”verkar skum”, ”inte tyckte om Palme” eller liknar den så kallade fantombilden. Vi får dessutom in mängder av vapentips, som ofta rör sig om fel sorts vapen.

Hur ofta vill privatspanare och journalister ha ut handlingar?

– Det är ungefär 100-200 ärenden per år. De ska alltid handläggas skyndsamt, varför vi tvingas lägga andra arbetsuppgifter åt sidan. Det är en stor belastning för utredningen och det sysselsätter både gruppen och våra jurister här på Rikskrim.

Hur hittar du motivation till att utreda ett 26 år gammalt mord?

– Är man en gammal utredare tycker man alltid att det är intressant att följa upp olika ledtrådar och försöka komma vidare. Jag tror det är något man har i sig.

Vem tror du sköt Olof Palme?

– Jag har ingen huvudmisstänkt, vilket jag är tacksam för. Det gäller att arbeta med öppet sinne och se objektivt på olika omständigheter för att kunna göra en bra bedömning av saker och ting.

Tror du mordet kommer att lösas?

– Tyvärr tror jag inte förutsättningarna är så stora, men hoppet finns alltid. Vi kämpar vidare och tar ett steg i taget.