Konsten att avslöja en fuskare

Förfalskare lurar hugade konstspekulanter på hundratusentals kronor – med bara några penseldrag. Vi har träffat poliserna som kan konsten att avslöja dem.

Utropspriset står fortfarande kvar på tavlan: 1 000 000 kronor. En sirlig akvarell, målad av Carl Larsson i slutet av 1800-talet, komplett med signatur och proveniens. Ett välkänt svenskt auktionshus har dessutom vidimerat och bjudit ut målningen till försäljning. Korrekt och laglydigt. Problemet är att tavlan är en förfalskning.

– När auktionshusen tar in objekt ska det ofta gå fort. Rör det sig inte om ett ovanligt dyrt eller exceptionellt konstverk så finns det inte mycket tid över när tavlorna ska värderas. I de flesta fall blir det rätt ändå men ibland slinker sådant här till och med förbi experterna, säger Lars Alm, chef för Stockholmspolisens godsspaningsgrupp.

I fallet med Carl Larsson-akvarellen upptäcktes förfalskningen i tid – ägaren till originalmålningen hörde av sig till polisen. 

Ende konstutredaren

– I det läget gör vi alltid en första preliminär bedömning. Är tavlan ny; är den gjord i Sverige; överensstämmer signaturen med den riktiga, och så vidare. Vi använder också UV-ljus för att avgöra om någonting målats till i efterhand, säger Peter Lloyd, Sveriges ende renodlade konstutredare.

Även han är knuten till godsspaningsgruppen i Stockholm. Det är oftast hos dem som sådana här utredningar landar. Dels för att merparten av både auktionshusen och bedragarna har sin bas här, men också för att gruppens expertkunskap är unik i Polissverige.

– Vi kartlägger målningen och avgör om vi tror att det rör sig om en förfalskning, men efter det handlar mycket om att kunna konstbransch-en och ha rätt kontakter. För även om jag samlat konst privat i hela mitt liv så håller det inte i rätten att en polis anser att tavlan inte är en äkta Carl Larsson, säger Peter Lloyd.

Vartenda penseldrag katalogiserat

Lösningen blir att kontakta externa experter och museer som skriver utlåtanden och vittnar. De mest kända konstnärernas livsverk förvaltas av internationella kommittéer med hela staber av sakkunniga som enbart studerar Picasso, Rembrandt, Andy Warhol – eller Carl Larsson.

– Därför kan man tycka att det är lite idiotiskt av förfalskarna att ge sig på just de största namnen. Där finns ju i princip vartenda penseldrag katalogiserat, säger Lars Alm, men konstaterar samtidigt att två grundläggande mänskliga egenskaper alltid talar till bedragarnas fördel: girighet och naivitet.

– Gärningsmännen är ofta otroligt duktiga på att övertala och manipulera. De får det att låta som världens chans. ”Ett snabbt klipp.” Sanningen är att det finns väldigt få sådana inom konstvärlden.


Välgjorda kopior

Här gäller samma regler som i resten av samhället: Låter det för bra för att vara sant – så är det förmodligen inte sant. Peter Lloyd är inne på samma linje:

– Här kommer nog naiviteten in i bilden också. Vi får ganska ofta in förfalskningar som är så genuint usla att man undrar hur någon någonsin kan ha låtit sig luras, men det är som att folk vill att det ska vara sant, säger han.

Emellanåt är det dock konsthantverket och inte manipulationsförmågan som avgör. Målningar beställs från anonyma förmågor i Ryssland, Kina eller Thailand, och slutresultatet är imponerande.

– De är ofta fantastiskt välgjorda. I vissa fall till och med bättre än originalet, rent tekniskt, säger Peter Lloyd.

Internationell skandal

Personen som höll i penseln hittas sällan, men det spelar egentligen ingen större roll. Juridiskt sett så är de nämligen inte problemet. Faktum är att det finns fullt lagliga företag vars hela affärsidé är att just importera kopior på klassiska oljemålningar. Det är nämligen inte olagligt att kalkera Picassos målningar och sälja dem vidare. Att göra samma sak med hans signatur är däremot signaturförfalskning och grovt bedrägeri.

– Att kopiera gamla mästare har varit en utbildningsmetod för konststudenter i flera hundra år. Illegalt blir det först när man målar dit den här lilla krumeluren, säger Lars Alm och pekar på Carl Larssons karakteristiska initialer i miljontavlans högra hörn.

Och Carl Larsson är inte ensam om att drabbas. Nyligen avslöjades en internationell skandal där hundratals tavlor av ryska 1800-talsmästare som Ivan Sjisjkin och Aleksej Savrasov förfalskats och sålts vidare på några av de mest kända auktionshusen i världen. I det fallet räknades vinsten på var och en av tavlorna, i miljoner kronor. Pengar som med största sannolikhet rann rakt in i den ryska grova organiserade brottsligheten.

– Smugglar du narkotika för tio miljoner i Ryssland så åker du in på livstid. Förfalskar du konst för tio miljoner, får du ett års fängelse.
Om du åker fast över huvud taget. Det är klart de multikriminella organisationerna ser sin chans där, säger Peter Lloyd.

Klassiskt bondfångeri

Merparten av de ärenden som letar sig fram till godsspaningsenheten i Stockholm ligger knappast på den nivån. Där ökar istället de bedrägerier som inte går att kategorisera som någonting annat än klassiskt bondfångeri, med vinster på några tusenlappar snarare än hundratals miljoner.

– Men även i de fallen blir ju konstintresserade Svenssons blåsta på sina pengar. Därför är vårt främsta mål alltid att få bort den falska konsten från marknaden. Ju mer vi beslagtar – desto färre blir lurade, säger Lars Alm.   

Falsk konstutställning på Polismuseet 


Under hösten och vintern anordnar Polismuseet flera seminarier om polisens arbete mot signaturförfalskning. Där finns också en utställningsvägg med falsk konst. Den uppdateras med olika teman flera gånger per år. 

Läs mer på http://www.polismuseet.se/Om-museet/Nyheter/2012/Vill-du-veta-mer-om-falsk-konst/