En flera år lång positiv trend håller därmed i sig. Sedan 2006 har andelen som har förtroende för hur vi sköter vårt jobb ökat från 55 till 65 procent. Detta ska vi glädjas åt, samtidigt som vi ödmjukt ska komma ihåg att förtroende är något som måste förtjänas varje dag och aldrig får tas för givet.
Från detta och till något annat, nämligen att jag tycker att Polisen har ett för brett uppdrag. Vi ska inte bara bekämpa brottsligheten och skapa trygghet, utan vi har också många andra arbetsuppgifter. Bland annat ska vi besluta om olika tillstånd, utfärda pass, kontrollera is på tak, förvara berusade personer och inte minst utföra handräckningsuppdrag, det vill säga sköta transporter åt andra myndigheter.
De som utför alla dessa uppgifter gör ett för samhället mycket viktigt arbete och de gör det på ett utomordentligt sätt. Jag vill tydligt understryka hur bra personalen sköter alla dessa uppgifter, men frågan är om allt verkligen ska göras av Polisen. Många arbetsuppgifter har ingen koppling till vårt kärnuppdrag och skulle kunna hanteras av andra.
Om Polisens uppdrag renodlades skulle det innebära att vi kunde fokusera än mer på kärnuppdraget att bekämpa brott och medverka till trygghet. Det tar till exempel mycket tid från poliser i yttre tjänst att transportera personer som skulle kunna köras av andra än poliser. Det finns också arbetsuppgifter som inte görs av poliser, men som tar tid och resurser för att planera och organisera.
För mer än tio år sedan utreddes frågan om Polisens många olika arbetsuppgifter och sedan dess har tyvärr nästan ingenting hänt. Jag tycker därför att det nu är hög tid att politikerna frågar sig om inte en del av våra uppgifter borde skötas av till exempel kommunerna eller av andra myndigheter.
Det kan handla om tillstånd som kan utfärdas av länsstyrelserna, förvaring som kan hanteras av sjukvården eller transporter som olika myndigheter kan anlita väktare för.
Jag förstår naturligtvis att om vi blir av med arbetsuppgifter så kan det innebära justeringar i vårt anslag, men rätt avvägt kan det ändå leda till att vi får ökade möjligheter att koncentrera oss på brottsbekämpning och trygghetsskapande arbete.
Anställda inom Polisen har vittnat om att de känner oro för att fritt uttala sig om verksamheten. Frågor har rests om det är lågt i tak inom Polisen. Från våra medarbetarenkäter vet vi att de flesta anser att de tryggt kan uttrycka sig fritt inför sin chef, men varje gång någon säger sig uppleva det motsatta måste det tas allvarligt.
Det är viktigt att det är högt i tak inom Polisen. Det är självklart för att leva upp till grundläggande rättigheter och det är en nödvändig del av en god arbetsmiljö. Ingen ska känna oro för att tala fritt. Det är också viktigt därför att en öppen och kritisk diskussion om den egna verksamheten bidrar till att vi kan vara en lärande organisation som utvecklar arbetssätt och rutiner. Det är chefers ansvar att det finns en öppen kultur och bra forum för att diskutera vår verksamhet.