Rikspolischefen: Öppen diskussion ger bra beslut

En vanlig fråga som rör Rikspolisstyrelsen, är varför vi sätter upp mål som leder till så kallad pinnjakt, i betydelsen en jakt på enkla kvantitativa mått utan hänsyn till kvalitet. Svaret är att det gör vi inte.

Rikspolischef Bengt SvensonJag får många mejl och brev från anställda från norr till söder. Det är jag tacksam för.

Mejlen och breven handlar om skiftande ämnen. Några ställer frågor om beslut som jag och Rikspolisstyrelsen tagit. Andra berättar om sitt jobb och sin myndighets verksamhet.

De som ber om min åsikt om hur saker hanteras i deras myndighet blir kanske inte alltid nöjda. Ibland kan jag nämligen inte kommentera frågor som ska beslutas i myndigheten. Jag känner inte till alla lokala förhållanden och ska ofta inte heller bedöma dem eftersom Polisen som bekant är organiserad i självständiga myndigheter.

Jag läser ändå med stort intresse även dessa mejl och brev. De ger mig viktig information om verksamheten och hur den betraktas från olika håll. Jag tar det till mig, kan jag lova.

Frågor om pinnjakt

En vanlig fråga som rör Rikspolisstyrelsen, är varför vi sätter upp mål som leder till så kallad pinnjakt, i betydelsen en jakt på enkla kvantitativa mått utan hänsyn till kvalitet. Svaret är att det gör vi inte. Vi sätter nationella mål, men de är inte längre kvantitativa.

Självklart ska vi göra så mycket som möjligt av olika insatser, men det innebär inte en blind jakt på statistik utan kvalitet. Vi ska alltid arbeta så att det får verklig effekt, exempelvis utredningar som håller hela vägen i den rättsliga processen.

Bedömas och följas upp

Den som jagar pinnar utan att det leder till faktiskt resultat arbetar fel och får inga poäng av mig. Som jag brukar skriva i mina brevsvar: Vi ska både göra bra saker och göra dem så ofta som möjligt. Så vill jag att arbetet ska läggas upp och så vill jag att uppdraget ska beskrivas av alla chefer.

Sedan är det självklart att verksamheten måste mätas för att kunna bedömas och följas upp. När jag exempelvis ser att andelen brott som utreds minskar och att färre personer lagförs – vilket är fallet i många polismyndigheter för närvarande – då reagerar jag. Och det är inte en bedömning av pinnjakt, utan en bedömning av både kvantitet och kvalitet. Vi når inte målet om att fler brott ska klaras upp och vi måste vidta åtgärder för att så sker.

Prioriteringar och resurser

Under senare tid har jag fått mejl och brev från anställda som tycker att resurserna inte räcker till för det de jobbar med. Att säga så när vi aldrig varit fler kanske kan framstå som lite märkligt, men jag ser det som uttryck för en stor ambition och det kan alltid finnas skäl att diskutera hur resurser prioriteras och om vi arbetar på det mest effektiva sättet.

För mig är utgångspunkten att vi ska prioritera ingripandeverksamheten och utredningsverksamheten. Vi måste ha tillräcklig bemanning för att klara ordning och säkerhet. Vi måste kunna utreda så att fler brott klaras upp.
Detta är självklart, men vi har ju även många andra arbetsuppgifter. Att hitta den rimligaste resursfördelningen kan vara svårt. Just därför är det viktigt med diskussion om hur vi på bästa sätt arbetar och fördelar resurser.

Öppna diskussioner

Chefer måste förklara beslut, vara lyhörda för synpunkter och ändra på beslut när det är befogat. Medarbetare måste förstå chefers ansvar för helheten.

Jag uppskattar att jag får ta del av de åsikter som finns om bemanning, om mål och annat i verksamheten. Det är inte alltid jag håller med, men jag gläds åt det stora engagemanget för verksamheten som finns hos dem som skriver.

Genom öppna diskussioner och genom att det ställs frågor om grunderna för tagna beslut, minskar riskerna för missförstånd och ökar möjligheterna till bra beslut.