Breivikrättegången kan bli ett efterlängtat avslut

Rättegången mot Anders Behring Breivik pågår och berättelserna om vad som hände på Utøya väcker starka känslor. Kriminalteknikern Knut Rykhus har arbetat med debriefingen för de polisanställda som kom till ön efter morden.

Många poliser, varav 13 kriminaltekniker, arbetade i terrordådens
efterdyningar på Utøya. De möttes av vad Knut Rykhus kallar krigsbilder. Överallt ringde mobiltelefoner. Förtvivlade föräldrar försökte få kontakt.

Kriminalteknikerna gick runt på ön under lördagsmorgonen och planerade sitt arbete noggrant. De såg att alla döda hade skottskador. De flesta hade fått ett skott i huvudet och gick inte att känna igen. Kriminalteknikerna fick använda samma metoder i identifieringsarbetet som vid stora katastrofer.

Knut Rykhus och många av hans kolleger hade redan gedigen erfarenhet av identifieringsarbete. Som exempel nämner han tsunamin och flygolyckan på Svalbard.

− Men det här var något nytt. I en katastrof pratar vi om antalet döda. Här pratade vi om antalet mördade. Ondskan och råheten vi såg gör att man förhåller sig till allt på ett helt annat sätt.

Nästan alla de 69 offren var ungdomar – barn i samma åldrar som många av Knut Rykhus medarbetares barn.

Poliserna arbetade nästan åtta timmar i sträck under lördagen, tills det blev för mörkt för att fortsätta. Då satt fortfarande många anhöriga och väntade på besked.

− Det är ännu tyngre att möta de anhöriga än att se de döda. De undrade vad vi gjorde men vi kunde inte berätta detaljer för dem. Det är ovanligt att kriminaltekniker möter överlevande och anhöriga som vi gjorde. Det var människor i alla åldrar, från olika kulturer.

Knut Rykhus betonar vikten av att hälsa på de anhöriga och visa respekt för vad de utsatts för.

Under arbetets gång försökte han se till att alla hade ett tydligt uppdrag och tog regelbundna pauser. Efter att tagit hand om två–tre döda skulle de ta en liten rast. Efteråt, när det blev för mörkt för att arbeta, krävde han och cheferna att alla som arbetat på Utøya stannade på hotellet. Några ville slippa, men måste ändå stanna.

De samlades i en lokal och den norske rikskriminalchefen kom dit. Han höll ett tal för dem och gjorde honnör för det arbete de utfört.

− Den bekräftelsen var viktig för medarbetarna. Man är beroende av att ledningen är förstående inför det arbete man gör, säger Knut Rykhus.
Alla fick äta middag på hotellet den kvällen och målet var att ingen skulle gå och lägga sig utan att ha fått prata om alla intryck.

Inom en vecka fick de träffa en psykolog som berättade om vanliga reaktioner. De som arbetat på Utøya samlades vid flera tillfällen efteråt för att tillsammans bearbeta tankar och intryck.

− Under en samling satt vi 23 personer i en cirkel och alla fick prata om vad de ville. Vi blev sittande i över sex timmar. Ett av syftena med våra samlingar var att stärka banden mellan dem som deltagit i arbetet på Utøya.

Knut Rykhus berättar att alla påverkades av arbetet på ön. För många satte upplevelsen igång någon form av sorgearbete.

− Men sorgen och reaktionerna kan handla om något annat. Några relaterade till jobbet, andra till sitt privatliv. Alla har något i ryggsäcken och man vet inte vad som kan rinna över.

I dag, snart ett år efter morden, tror Knut Rykhus att de flesta bearbetat det de gått igenom. Den pågående rättegången mot Anders Behring Breivik tvingar visserligen många att återuppleva traumat, men Knut Rykhus hoppas att resultatet blir ett avslut.