Pedofiljägare

Efter flera år som nordisk sambandsman i Bangkok har Annethe Ahlenius nu fått ett uppdrag inom Interpol. Hon är operativt ansvarig för en specialgrupp som arbetar mot sexuell exploatering av barn i Sydostasien.

Sydostasien är hemmaplan för den svenska kriminalinspektören Annethe Ahlenius. Hon älskar Thailands stökiga huvudstad Bangkok och har bott här periodvis under tio år. Nu blir det minst tre år till: hon har fått ett toppjobb på Interpol som operativt ansvarig för en specialgrupp som arbetar mot sexuell exploatering av barn i regionen. 

– Eftersom fokus ligger på resande sexualbrottsförövare så ingår det i mitt uppdrag att skaffa information och kunskap om personer, från hela världen, som åker till projektländerna Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam med syfte att utnyttja barn sexuellt, säger Annethe Ahlenius.

Hon har varit polis i 30 år, sju av dem vid Rikskriminalpolisen i Sverige som utredare av sexbrott mot barn. 2006 blev hon sambandsman för nordisk tull och polis med placering på svenska ambassaden i Bangkok. 

– Bangkok är en fantastisk stad, ett enormt utbud, puls, energi och mångfald. Inspirerande. Det är en fascinerande miljö både att bo och arbeta i. En av mina döttrar är faktiskt också född här, berättar Annethe Ahlenius.

Med sin erfarenhet av barnsexbrott i Sverige och med ett mycket brett kontaktnät i Sydostasien efter åren som nordisk sambandsman var hon som klippt och skuren för jobbet på Interpol. Tjänsten är placerad inom ramen för Project Childhood som löper över fyra år fram till 2014 och finansieras av Ausaid (Australian Agency for International Development). Formellt tillträdde hon i juni 2011. Men de första sex månaderna var startsträcka för den nya gruppen.

Har du fått drömjobbet?

– Ja, kanske det! Jag har ju sedan många år tyckt att internationella uppdrag är spännande. Det är fantastiskt att ännu en gång få möjlig-heten att verka i en sådan miljö. Man lär sig att hantera olika attityder, värderingar och traditioner som sen också avspeglas i yrkeslivet. Mitt jobb blir en större utmaning ju mer oförutsägbart det är. Och det blir det utan tvekan i en miljö man inte är van vid.

För närvarande står projektet på två ben: förhindra och skydda. Det första benet drivs av den australiska, icke-statliga organisationen World Vision som ska öka medvetenheten hos allmänheten om barns utsatthet av resande sexualbrottsförövare. Detta arbete ska bland annat ske genom myndighetssamverkan och offentliga kampanjer, samt utökning av exempelvis telefonjourer (hotlines/helplines). 

Det andra benet drivs av Interpol tillsammans med UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) vars roll bland annat är att ge stöd vid till exempel lagförändringar om ett visst land ser behov av det. UNODC ska också stödja brottsutredande myndigheter genom utbildning och utökat samarbete.

Vi fikar på Landmark Hotel på Sukhumvit Road i centrala Bangkok, går sen ut i den tropiska värmen och trafikbruset, upp på en bro över gatan för att knäppa bilder. Annethe Ahlenius är rutinerat klädd i svalt blått, kan stan och stortrivs. Vi kollar ner på de kilometerlånga bilköerna och jag frågar varför hon egentligen blev polis, och utredare av just barnsexbrott.

– I båda fallen var det mest en slump. Inte märkvärdigare än så. Men det är något jag aldrig ångrat, vare sig valet av yrke eller inriktningen på det.

Liksom jobbet som sambandsman handlar Annethe Ahlenius nya tjänst inte om att på egen hand bedriva klassiskt polisarbete på fältet med spaningar, tillslag och gripanden. Hon bär varken uniform eller vapen.

Vad innebär det då att vara operativt ansvarig?

– Mitt uppdrag för Interpol i det här projektet är att stödja samarbete, förstärka de samarbeten som redan finns eller bidra till att etablera nya enheter. Exempelvis i områden som kan misstänkas bli nya destinationsorter för dessa förövare. Polisen kan då med specialkunskap om denna problematik bli bättre rustad för att skydda barn i riskzoner. Jag kommer att samverka i operativa insatser, nationella såväl som regionala, under ledning av nationell polis. Då ska jag hjälpa till att koordinera underrättelseinformationen om de resande sexförövarna.

Det handlar förstås mycket om att samla in, byta och förmedla information. Det sker bland annat genom FANC (Foreign Anti-Narcotics & Crime Community) i Bangkok där poliser från 30 olika länder ingår. Annethe Ahlenius var med där redan under sin tid som sambandsman.

Efter dina år i Sydostasien och arbetet mot sexuell exploatering av barn- ser du några positiva tecken?

– Det finns absolut en ökad medvetenhet om barns utsatthet generellt. Det sker genomgångar av lagstiftningar och arbetsformer i regionen för att tillse barns behov och rättigheter. I november 2010 utkom exempelvis ett speciellt direktiv för den thailändska polisen i arbete mot brott mot barn. I direktivet anges de olika polisenheternas roller och med vilka enheter, myndigheter och organisationer som polisen ska samverka.

Vad är nyckeln till framgång?

 – Det är att ta ansvar för problematiken, att ge de ”verktyg” som behövs för effektiv brottsbekämpning såsom kunskap om fenomenet och förstås adekvata lagar samt samverkan mellan brottsutredande och civila myndigheter, icke-statliga och andra organisationer.