Bevis inom 48 timmar

Utredarna Camilla Johansson och Annika Johansson på familjevåldsenhetens yttre förhörsgrupp i Helsingborg har en huvuduppgift: att vara snabba.

Camilla Johansson och Annika Johansson
Camilla Johansson och Annika Johansson

– Inom 48 timmar ska utredarna helst ha genomfört de första förhören, säkrat bevis och erbjudit målsägandebiträde, säger Birgitta Bergström, familjevålds-enhetens chef.
– De mindre ärendena blev tidigare ofta liggande. Det fanns alltid något annat, allvarligare, som måste prioriteras. Ju längre tid det tar mellan brott och åtal – desto större risk att målsäganden hoppar av. Vi har blivit mycket bättre.

Jobbar ett halvår på familjevåldsenheten

Det är annorlunda att arbeta med utredningar. Efter sex år ute på fältet har Camilla Johansson och Annika Johansson blivit utredare. De förhör misstänkta misshandlare, jagar vittnen och väntar.
– Intressant, men ganska segt, säger de.

På ett av skåpen sitter en lapp med fyra rader:
FUP 6
Nedlagt 23
Överlämnat 5
Kontaktförbud 6

Det är gruppens manliga medlemmar som tävlar. De jämför sina resultat med den tidigare yttre förhörsgruppen hos familjevåldsenheten i nordvästra Skånes polisdistrikt. Gruppen byts nämligen ut en gång i halvåret. Annika Johansson, Camilla Johansson och deras två kolleger har bara arbetat inne i polishuset i Helsingborg i några månader. I vanliga fall återfinns Camilla Johansson på bostadsinbrottsenheten i Helsingborg medan Annika Johansson arbetar i ungdoms- och narkotikagruppen i Landskrona. Halvåret på familjevåldsenheten ger dem den sjunde terminens utredningserfarenhet.

– Vi har haft tur. Det är intressant, säger Camilla Johansson. För mig är familjevåldsfrågorna mycket mer spännande än att till exempel utreda bedrägerier. Man förstår verkligen hur viktigt det är att alla bevis samlas in på plats.

Handfasta bevis krävs

Hon minns det första kvinnofridsbrott hon stötte på som patrullerande polis. Den misshandlade kvinnan vägrade att ställa upp på ett videoförhör och Camilla Johansson fick inte fotografera hennes skador. Men hon fick mäta blåmärkenas storlek och avrapporteringen räckte för att åklagaren skulle väcka åtal. Camilla Johansson fick vittna och mannen dömdes, trots att kvinnan inte ville medverka.

Nu arbetar Camilla Johansson bland annat med ett ärende där handfasta bevis saknas. Kvinnan anmälde först en månad efter det misstänkta övergreppet, som bland annat bestod i att hon blev slagen och inlåst i ett hus en hel helg. När hon lyckades ta sig ut åkte hon omedelbart hem till sina föräldrar, berättade allt, duschade och satte igång med sin akademiska uppsats. Först när den var klar orkade hon ta itu med polisanmälan.

– Så nu letar jag efter en busschaufför som för flera månader sedan kan ha sett något, säger Camilla Johansson.
Men det första hon ska göra på morgonen är att hjälpa en kollega i Åstorp. Kollegans misstänkte gärningsman bor i Helsingborg och han har fått löfte att läsa igenom förundersökningen på polisstationen här. Camilla Johansson känner inte mannen och vet inte hur försiktig hon måste vara, men för säkerhets skull brukar de alltid vara två poliser i sådana situationer. Den misstänkte visar sig vara en hjärtlig medelålders man som snabbt läser igenom förundersökningen utan anmärkningar och klappar Camilla Johansson på den gravida magen när han går.
– Lycka till! säger han.

Jagar vittnen

Annika Johansson fördjupar sig i ett direktiv hon fått från åklagaren. Ärendet gäller en kvinna som misstänks för att ha misshandlat sin manlige sambo. Kanske är även kvinnans son utsatt för våld.
– Det är ovanligt med kvinnliga gärningsmän, konstaterar hon. Jag har haft några ärenden där båda anmält varandra, men ett sådant här fall har jag aldrig haft.

Det ska finnas en granne som hört bråk i lägenheten och sett mannens skador. Annika Johansson ringer:
– Jag heter Annika och ringer från Helsingborgspolisen. Jag undrar om du bor granne med …

Camilla Johansson sitter också vid sin telefon. Ärendet handlar om en kvinna av utländsk härkomst som anmält sin man för misshandel. Kvinnan säger att det finns ett vittne, en annan kvinna som hon träffade i trapphuset när mannen knuffade ut henne. Målsäganden vet inte vem kvinnan är, bara att hon inte heller pratade svenska.

– Det är 34 kvinnor som bor i det trapphuset, suckar Camilla Johansson. Många av dem kan ingen svenska alls, och vissa är rädda för polisen. Men nu har jag snart fått tag i allihop. Ingen har sett något, säger de. En av grannkvinnorna har dött ganska nyss. Tänk om det är hon som var vittnet? Eller någon som inte ens bor i huset?

Camilla Johansson smäller ner sin telefonlur, frustrerad. Hon får inte tag på folk. Just nu söker hon en ambulanssjuksköterska för att ställa en sekretessfråga.

Annika Johanssons vittne bekräftar att hon sett den misshandlade mannen med ett blåmärke på armen. Nej, hon minns inte vilken arm det var. Och pojken, sonen till den misstänkta misshandlerskan, honom har grannfrun länge oroat sig för. Annika Johansson tar anteckningar och
kollar när hon kan ringa grannkvinnan och läsa upp förhöret.

Det är lunchdags. De flesta har med sig matlådor till jobbet. I köket vid matsalen finns ett 20-tal mikrovågsugnar. Alla apparaterna surrar och plingar. Helsingborgs nya polishus är elegant med högt i tak och konst på väggarna.
– Men det regnar in, konstaterar Camilla Johansson torrt. Tillbaka vid datorn och telefonen. Det händer att Camilla Johansson längtar tillbaka, ut i patrullbilen, där tempot är högre.

– Jag är van vid att det går fort, och att man blir färdig. Här måste man ha många bollar i luften samtidigt.
Hastigheten bygger bland annat på kontakten med åklagarna. Ibland stannar alltihop upp, i väntan på nya direktiv. Åklagarna är mer eller mindre snabba och ger mer eller mindre klara direktiv. Ibland tillbringar åklagarna flera dagar i rätten, och då kan hela utredningen stanna upp.

– Har vi fått något meddelande från receptionen? frågar Camilla Johansson. Hon väntar på en fullmakt från en kvinna som sökt vård efter misshandel. Fullmakten ska ge polisen tillgång till hennes sjukjournal, för att samla bevis i förundersökningen om den misstänkta misshandeln.

– Gäller fullmakten även ambulans-personal, undrar Camilla Johansson. Kvinnan ska ha berättat saker i ambulansen som kan spela roll i utredningen.

– Ja, bekräftar deras chef på familjevåldsenheten, Birgitta Bergström. Fullmakten löser sjukvårdssekretessen för alla som arbetar inom region Skåne.

– Att de blivande inspektörerna får göra ett halvår här är bra för att sprida ut kunskapen om brott i nära relationer, säger Birgitta Bergström. Vi hanterar svåra ärenden. Den som arbetat med våra utredningar kan bättre förstå vad hon eller han möter ute i patrullbilen eller i sitt vanliga arbete.

– Halleluja! 
Camilla Johansson jublar. Hon har hittat sitt busschaufförsvittne. Avgångstiderna för bussen stämmer inte riktigt med målsägandens uppgifter, men namnet och utseendet stämmer. I morgon kan hon ringa honom. Mellanmålet är keso med hallon. De enas om att keso inte är särskilt gott.

Förhör

Annika Johansson har kallat en medelålders man till förhör. Hans svärson har anmält honom för olaga hot och misshandel och vill att ett kontaktförbud ska utfärdas. Den misstänkte lovar komma klockan tre och kollegan Mattias
Lindström följer med Annika Johansson ner i förhörskorridoren. Hon har med sig topsningsutrustning.

Numera ska alla som misstänks för brott som kan ge fängelse topsas. Om misstanken sedan avskrivs förstörs topsningsresultatet. Efter förhöret kommer Annika Johansson upp igen. Det blir inget kontaktförbud. Det beskedet fick hon per telefon av åklagaren medan mannen var kvar.

Ny kontakt med åklagaren. Lite irritation på grund av oklara direktiv. Och nytt trassel med datasystemet.  Camilla Johansson drar på sig jackan. Hennes sambo som är civilanställd i arresten i polishuset väntar i bilen utanför. Dags att åka hem. I morgon ska hon prata med busschauffören.

Camilla Johansson

Ålder: 32 år.
Bor: I lägenhet i Helsingborg, letar hus.
Familj: Sambo, ett bonusbarn, bebis i magen.
År inom polisen: Sex.
Intressen: Träning, vara ute i naturen.
Motto: Vad är väl en bal på slottet …

 

Annika Johansson

Ålder: 32 år.
Bor: I lägenhet i Landskrona.
Familj: Singel.
År inom polisen: Sex.
Intressen: Att skriva, smygkonditor.
Motto: There are many things to think about, but nothing to worry about.