I Ystad brinner inte bevisen upp

Polisen och räddningstjänsten i Ystad har ett nära sam-arbete. Istället för att stövla in på en brottsplats gör brandmännen sitt bästa för att inga bevis ska brinna upp.

Ystad är en liten ort som har utsatts för stora prövningar. År 2003 kolliderade det kinesiska fartyget Fu Shanghai utanför Bornholm och släppte ut stora mängder olja. Samtidigt satte den så kallade gryningspyromanen hela Skåne i skräck.  Det, tillsammans med det geografiska läget längst ut på Sveriges tåspets, har skapat en kultur där polis och räddningstjänst hjälper varandra.

Samarbetet bygger på att båda parter inser varandras behov när det händer något och redan när larmet går tar brandmännen hänsyn till polisens arbete och gör vad de kan för att underlätta den kommande brottsutredningen

– Vi har förståelse för varandras uppgifter, säger Jörgen Nilsson, polisinsatschef och en av drivkrafterna bakom.

Arbetssättet startade för 15 år sedan då han och hans motsvarighet inom räddningstjänsten började fundera över hur små organisationer kan bli starka tillsammans.

Nu jobbar man tätt ihop på flera fronter, både förebyggande och i akuta situationer: l  När det kommer ett brandlarm med misstanke om brott får alla yttre befäl ett sms för att kunna göra en tidig, första bedömning. 

På brandplatsen jobbar räddningstjänsten med ”ett spår in, ett spår ut” vilket innebär att man försöker minimera antalet inträngningsvägar samt lämna fria ytor runt den eldhärjade byggnaden. 

Brandmännen gör en så kallad ”mjuk släckning” och lämnar kvar så mycket lösöre i fastigheten som möjligt istället för att bära ut det. De dokumenterar hur det såg ut när de kom och vilka ingrepp de gör. På så sätt kan polisen få bilder som visar hur det såg ut uppe på vinden eller innan en vägg rasade.  

Det finns många exempel på när samarbetet har varit betydelsefullt, som till exempel när det brann på Bollhusgatan under jakten på gryningspyromanen, fallet som till slut fällde pyromanen. Tack vare ”ett spår in, ett spår ut” kunde en varningstriangel sättas över ett fotavtryck i snön så att det räddades kvar. 

– I vanliga fall hade brandmännen bara sprungit rakt över. Nu kunde vi säkra vissa spår, till exempel fotspåret och en matta som gärningsmannen hade värmt sig med, säger Mikael Björk, spaningsledare som under en period fick sms om varje brandlarm som kom in.

Fibrer från mattan hittades senare på pyromanens kläder och fotavtrycket var hans. Ett annat exempel på hur samarbetet underlättar polisens arbete är den stora branden på Buhres Fisk i Kivik 2010. 

Först trodde man att det var ytterligare en anlagd brand och brandmän avdelades enbart för att rädda den del av huset där servern med övervakningsfilmen fanns. Tack vare det kunde man snart utesluta brott, filmen visade att det var en olycka.

Parallellt med de akuta situationerna arbetar man även förebyggande.  Ett nätverk med utredare från polis och räddningstjänst träffas regelbundet och ordnar utbildningar tillsammans, till exempel brottsplatsundersökningar, och tillsammans med Ystad kommun genomförs krisövningar som exempelvis oljeutsläpp eller trafikolycka med skolbuss. Då handlar det också om att hantera medierna  och den oroliga allmänheten och snabbt få ut samma budskap i alla kanaler. 

– Vi ligger där vi ligger geografiskt och får klara oss själva om något händer. Det finns ingen annan som kommer och hjälper oss, säger Thomas Andersson, säkerhetschef för Ystad, Simrishamn och Tomelilla.

Hans bedömning är att arbetssättet i Ystad är unikt, även om det förekommer liknande samarbeten runt om i landet varav det kanske mest kända är Trygghetens hus i Östersund där flera beredskapsmyndigheter sitter under samma tak.

I Ystad planerar man att göra samma sak när det nya polishuset ska  byggas.

– Tanken är att ha gemensamma ledningsrum och funktioner för till exempel utbildning, träning och fordonsvård. Det finns inga fasta gränser utan alla som vill bidra är välkomna, säger Thomas Andersson.  

Kärnan i samarbetet är personkännedom och polisinsatschefen Jörgen Nilsson beskriver hur värdefullt det är med kända ansikten när något har hänt, stort som smått.

– Vid en trafikolycka går man fram och säger ”vi är här nu, vi ser att ni har spärrat av, är det något ni akut vill ha hjälp med?”. Finns det då en fastklämd bil hjälper vi till att lyfta bort taket istället för att bara göra vårt. I gengäld ställer de upp två brandbilar som spärrar av vägen så att jag tjänar in två man, säger han.  

Finns det risk att ni klampar in på varandras områden?

– Jag förstår den farhågan men för oss är det inget problem. Jag har min kunskap och lägger mig inte i händerna på räddningsledaren. Vi vinner båda på att hjälpas åt och fråga ”vad kan jag göra för dig?” utan att det går före den polisiära verksamheten, säger Jörgen Nilsson.

Han tror att det är lättare att få till stånd en samarbetsanda på en mindre ort än på en stor, men det viktigaste är att ha någon som verkligen tror på idén. Jörgen Nilsson skulle gärna involvera fler, till exempel sjukvården och ambulansen.

– Det finns hur många samverkanspunkter som helst.