Följ med cykelpolisen i Göteborg

När temperaturen sjunker mot noll är cykelsäsongen över för polisen. Bortsett från i Göteborg. Där finns landets enda cykelpoliser som trampar året om.

Höstfärgerna sprakar i trädkronorna, och den göteborgska råkylan tränger innanför jackkragen. Kaféerna i Vasastan har fyllts av studenternas håltimmar och i cykelbanans trängsel gäller det att hålla till höger och tungan rätt i mun.

Allt fler cyklister

Under de senaste tio åren har antalet cyklister fördubblats i Göteborg. Nu när trängselskatt införs beräknas de bli ännu fler. 

– Man räknar med att cyklandet kommer att öka explosionsartat i samband med den nya skatten för bilister, konstaterar cykelpolisen Thomas Åsenlöf.

Tillsammans med kollegan Per-Åke Johansson har han fattat posto mitt i cykelbanans inferno i centrum. Dagens uppgift är att informera cyklisterna om vikten av godkända cykellampor, och samtidigt förvarna om höstens kommande ljuskontroll. Men mycket annat tjöt blir det också.

– Vi är de poliser som är mest synliga och tillgängliga för folk, det är väldigt många som vill prata med oss hela tiden. Så gott som alla är trevliga, tycker Thomas Åsenlöf.

Rapporterar för rödljuskörning

Cykelpoliserna ser sällan mellan fingrarna. Förra året rapporterade de över 1000 trafikanter i Göteborg, varav hälften cyklister. De vanligaste synderna är rödljuskörning, cykling mot enkelriktat och på trottoarer samt avsaknad av lyse och reflexer. Att komma med ursäkten att man som cyklist inte känner till trafikreglerna, funkar inte.

– Närmare hundra procent av dem vi rapporterar legitimerar sig med körkort. Med andra ord vet de mycket väl vilka regler som gäller, säger cykelpoliserna.

Thomas Åsenlöf och Per-Åke Johansson har ett gemensamt förflutet i piketen, men de arbetade i olika turlag och kände inte varandra. Det var först när de lämnade piketgruppen 1997 som de hamnade på samma tjänstgöringslista i dåvarande polisområde Lorensberg i centrala Göteborg.

Där upptäckte de en nisch i trafikordningen som dittills varit lågprioriterad, och lade fram ett gemensamt förslag för polisledningen.

– Vid den tiden började vi få en cykelproblematik i stan med många cyklister och trafikförseelser. Vi föreslog att vi skulle börja cykla i jobbet, berättar Per-Åke Johansson. 

Heltidsjobb i över tio år

I början cyklade de vid passande tillfällen, på större evenemang och vid trafikomläggningar. Först 2002 blev de cykelpoliser på heltid, initiativet kom från dem själva. 

– Ingen annan var intresserad. Vi började från noll och rapporterade 300 cyklister det första året, säger Per-Åke Johansson.

I dag finns cykelpoliser i flera av landets städer, åtminstone under sommartid. Till skillnad från på andra platser upphör inte verksamheten i Göteborg när det kulna höstvädret gör sig påmint.

Thomas Åsenlöf och Per-Åke Johansson cyklar under alla årstider och i alla olika väder.

– Kylan är ingen fara, men det kan vara jobbigt när det regnar, medger Thomas Åsenlöf.

Snittcyklisten i stadsmiljön är en kvinna eller man i åldern 25-65 år som vill värna om miljön och den egna motionen genom att cykla till jobbet. Året om. Cykelpoliserna rapporterar lika många vårdslösa cyklister under vinterhalvåret, som de gör under sommaren. 

Cyklar mot inbrott

De säger att deras synlighet är en resurs vid alla former av trafikförseelser och de trampar enkelt över halva stan, dit deras närvaro behövs som bäst. Stadsdelen Kungsladugård har just haft ett tjugotal villainbrott under dagtid.

Därför ägnar cykelpoliserna mycket tid i området, med förhoppningen att få syn på något som kan leda utredningen framåt. Det lilla radhusområdet i Kungsladugård ligger övergivet denna måndag förmiddag, då de flesta är på sina jobb.

Just nu är det fler poliser än boende i kvarteret — Thomas Åsenlöf och Per-Åke Johansson har fått sällskap av två radiobilar och en civil polisbil. Signalen från ordningsmakten går inte att missa. De få flanörerna på gatan stannar gärna till och pratar bort en stund, men ingen har sett eller hört något som kan förknippas med inbrotten.

– Vi kan anta att någon som bor i närheten ligger bakom inbrotten. Därför vill vi vara synliga, både för de boende och gärningsmännen. Vi vill visa att vi tar det här på allvar, säger Thomas Åsenlöf.

Fler cyklande poliser i Oslo

Just synligheten och tillgängligheten är fördelar som cykelpoliserna gärna återkommer till. Samt att de upplever en ovilja hos myndigheten att satsa mer på cykelpoliser. I våra nordiska grannländer ser det annorlunda ut.

– I Oslo finns 64 cykelpoliser och i Helsingfors 50. Här i Göteborg vet vi inte ens om någon tar vid när vi slutar om några år, säger Thomas Åsenlöf. 

Själv skulle han aldrig byta ut sitt jobb mot något annat. Han älskar friheten som cykeln ger och möjligheten att kunna påverka dagarnas innehåll. Cykelpolisens mjukare framtoning är, enligt Thomas Åsenlöf och Per-Åke Johansson, också en stor tillgång i kommunikationen med stadens medborgare. Deras kontaktnät har blivit enormt.

Båda är övertygade om att deras verksamhet har en preventiv funktion i trafiken. Bland annat har antalet cykelolyckor minskat markant i Göteborg de senare åren, trots att cyklisterna hela tiden blir fler.

– Tyvärr är vi ju bara två, och vi arbetar alltid dagtid. Hade vi varit fler hade vi kunnat vara ute även på helger och kvällar, säger Thomas Åsenlöf. 

Servar cyklarna själva

I Kungsladugård är det lugnt och stilla, varken några misstänkta fordon eller människor syns till på den avfolkade radhusgatan. En blek sol har tittat fram långt bort på himlen och luften är ruggig och tunn.

Trots att det är mer fukt än kyla i luften har vintercyklarna tagits fram för säsongen. Thomas Åsenlöf och Per-Åke Johansson har tre tjänstecyklar var: sommarcyklar, lättare cyklar som används under idrottsevenemang, plus vintercyklar med dubbdäck.

De servar cyklarna själva ett par gånger om året och däcken byts ut inför varje säsong. Poliserna cyklar i snitt tio mil i veckan, och ju bättre förberedda de är, desto färre problem riskerar att uppstå.

– Därför har vi dubbla cykellampor, i fall batterierna skulle ta slut i en. Det går ju inte att vi blir stående utan lyse, när vi rapporterar andra cyklister som inte syns i mörkret, säger Per-Åke Johansson. 

Tårar och undanflykter

De 1 000 kronor i böter som kan bli resultatet för den som saknar lampor både bak och fram svider. Cykelpoliserna har bevittnat många tårar, böner och undanflykter genom åren. 

– En kille blev så arg när vi skulle rapportera honom för rödljuskörning att han kastade sin dyra fina cykel i marken. Han fick bära bort den därifrån, minns Thomas Åsenlöf. 

Cykelpolisernas gula mc-jackor lyser som stjärnor i stadsmiljön och de har ingenstans att gömma sig. För pratsugna göteborgare är de perfekta måltavlor. Alla har de någonting att säga – om polisen eller livet i största allmänhet.

– Vi finns i invånarnas vardag, till skillnad mot radiobilarna som alltid är på väg från ett ställe till ett annat. Och vi vet att vår närvaro ändrar människors beteende, vilket ju faktiskt är det viktigaste, säger Thomas Åsenlöf.