Ett pass med rytteriet

På Stureplan i centrala Stockholm hörs innerstadstrafik, festande ungdomar – och ljudet av hästhovar. Vi följde med polisrytteriet en vanlig fredagsnatt.

Natthimlen har blivit alldeles svart och luften är hög, sval och full av förväntan. Ljusa sommarklänningar och vita skjortkragar reflekterar gatlyktornas sken i myllret på Stureplan i centrala Stockholm.

Klockan är strax efter elva på kvällen, taxibilarna köar för att komma fram på Kungsgatan och hög musik pulserar ut från Sturecompagniets uteservering. Långa, bara ben borde frysa men tjejerna tänker på annat. De är glada och upprymda, det är sommar och det kommer att bli en rolig natt.

Men Zinatra är inte på sitt bästa humör.

– Han är lite otålig, säger hans ryttare, polisen Carl-Johan Ahlström och lutar sig fram i sadeln och klappar uppmuntrande sin häst.

Varje polishäst har sin egen ryttare. De lär känna varandra väl och bygger upp en ömsesidig trygghet. Det kan behövas, eftersom de ofta prövas till sitt yttersta. På våren och sommaren har polisrytteriet flera stora kommenderingar i veckan. Det är fotbollsmatcher, demonstrationer och olika utomhusevenemang där många människor samlas. Polisrytteriet eskorterar högvakten varje helg och arbetar stökiga helgnätter som den här.

Carl-Johan Ahlström förklarar att Zinatra helst inte står stilla som just nu på Stureplan. Under exempelvis en fotbollskommendering fungerar han bättre. Men de kommer inte att bli stillastående länge till, för snart sprakar det till i polisradion.

– På det sättet är vi lika, vi vill att det ska hända saker. Vi är också sociala och har lätt att få kontakt med människor.

Zinatra låter sig klappas av en ström av glada kroggäster och frusna ungdomar som kommer fram för att hälsa. Kollegan Anna-Lena Eliasson och hennes häst Udinese blir fotograferade.

– Åh, jag blir så kär, utbrister Markus Nyman, 18 år, som blir förevigad av sin kompis mobilkamera när han lägger armarna runt Zinatras hals.

Carl-Johan Ahlström och Anna-Lena Eliasson småpratar en stund med ungdomarna som flockats runt dem.

– Precis det här tycker jag är fantastiskt, den här kontakten, att få vara tillgänglig för vanliga människor som verkligen uppskattar vår närvaro. Det upplever man oftare som polisryttare än när man kör radiobil, säger Carl-Johan Ahlström, som kan jämföra med sina tio år som ordnings- och utryckningspolis.

För att bli antagen till polisrytteriet måste man först ha jobbat några år som vanlig polis. Erfarenhet från arbete vid stora kommenderingar är meriterande, eftersom att hålla ordning kring fotbollsmatcher och demonstrationer utgör en stor del av jobbet. En polisryttare måste också vara uthållig, både fysiskt och mentalt.

– Att ansvara för så stora krafter som hästarna har kräver att man tål stress, även till vardags, säger Anna-Lena Eliasson.

Hon beskriver arbetet som fysiskt, smutsigt och svettigt med stora tempoväxlingar. Lång väntan på en och samma plats kan snabbt övergå till att vara i frontlinjen under ett våldsamt upplopp. Från att prata med nyfikna barn kan man i nästa sekund bli tvungen att rida i full galopp. Anna-Lena Eliasson tror att just flexibiliteten är polisryttarnas styrka. Hon tycker att hon har världens roligaste jobb.

I samma stund får de visa prov på sin flexibilitet. Det välbekanta sprakandet från radion avbryter pratstunden. Anna-Lena Eliassons ögon glimmar till under ridhjälmens skärm. Det är slagsmål i en krogkö.

En känd risksupporter knuffas i trängseln utanför Soap bar. Uppträdet påminner om det som iscen-sattes inne i ridhuset för två dagar sedan.

Då kvalitetssäkrades samtliga hästar vid polisrytteriet i Stockholm. Det innebär att hästarna utsattes för det årliga eldprovet, där de får visa att de kan behålla lugnet under de mest provocerande omständigheter.

Ett moment går ut på att bemöta en kollega som agerar berusad. Rollen han spelar skulle kunna vara risksupportens och scenen en krogkö. Men nu är vi inne i ridhuset och  kollegan skakar hotfullt och gormande en stor filt framför Zinatra.

Carl-Johan Ahlström håller in hästen och talar lugnande med den spelat uppjagade kollegan. När det inte hjälper visar han hur ett gripande från hästryggen går till. Han rider nära intill och tar ett stadigt tag i mannens krage. Med ryggen tryckt mot hästens bog och bara tåspetsarna i marken finns inte så mycket utrymme för honom att göra motstånd. Första uppgiften kan bockas av som avklarad.

Eldprovet fortsätter. En cementblandare drar igång i ett av manegens mörka hörn men Zinatra travar oberört vidare. Att en man slår ihop ett par cymbaler under hakan på honom fnyser han åt och han tittar bara förvånat på den andra trum-slagaren som ihärdigt bankar på en stor bastrumma.

Carl-Johan Ahlström styr in i mitten där en stor presenning är utbredd på jordgolvet. Zinatra kliver ut på det hala underlaget och från var sitt håll rycker och sliter två poliser i presenningen samtidigt som ekipaget lugnt stegar vidare. Carl-Johan Ahlström leder in sin häst under fladdrande plastremsor, in mellan flera hinder och låter Zinatra knuffa undan en enorm, orange gummiboll som rullas rakt emot dem. Inget verkar uppröra en vältränad polishäst.

När Zinatra och hans stallkompisar testas i ridhuset är det som om någon förtrollat dem. Eller tränat dem väldigt hårt.

– Egentligen kan man lära vilken häst som helst det här. Har man bara tid, tålamod och en plan så går det. Men vi letar efter hästar som är lugna och trygga i grunden, säger Eva Sund, som är chef för polisrytteriet i Stockholms län och övervakar testerna.

Just nu står tre av de 25 boxarna i polisens stall tomma. Polisrytteriet letar ständigt efter lämpliga hästar. Hittar de en valack, det vill säga en kastrerad hingst, med bra stamtavla, rätt byggd, med cirka 1,70 i mankhöjd som verkar ha de rätta egenskaperna, ber de om att få ha hästen på prov i några veckor. Det är inte alltid som hästen, trots att allt verkade stämma, har vad som krävs för att bli en bra polishäst.

Både Zinatra och Anna-Lena Eliassons häst Udinese klarar kvalitetssäkringen utan ett enda snedsteg. De går att lita på när det hettar till, som när stämningen i en krogkö är minst sagt hätsk.

När de två polishästarnas hovar dundrar mot asfalten i backen upp mot krogen där supportern börjat knuffas, skingras bråkmakarna omedelbart. Knytnävarna som hängde i luften åker ner i fickorna och ett par personer avviker från kön och hoppar in i en taxi.

Anna-Lena Eliasson tittar efter dem och skillnaden mellan att vara polis på fotpatrull och polis på hästryggen blir med ens uppenbar. De behöver knappt visa sig. Inget ingripande och inte ens ord krävs.

– Som ryttare blir man en enhet med sin häst och tillsammans blir vi slagkraftiga, säger Anna-Lena Eliasson.

Med hästarnas hjälp kan polisen fösa undan en hel folkmassa, utan våld. Under fotbollskommenderingar arbetar de i grupper om sex ryttare och hästarna på rad inger respekt och kan åstadkomma mycket med små medel.

Carl-Johan Ahlström och Anna-Lena Eliasson lämnar det taktfasta dunkandet från dansgolven bakom sig i en mindre taktfast, lugn skritt. Nere i Berzelii park håller de in hästarna under en gatlykta intill en bänk. Där hänger några grabbar i 20-årsåldern som inte blev insläppta på Berns salonger. En av dem vill klappa hästarna, en annan ser rädd ut och cirkulerar vingligt och nervöst i närheten av sitt kompisgäng.

– Bits de?

– Stoppa inte in fingrarna i munnen på honom bara, säger Anna-Lena Eliasson, för kanske fjärde gången det här arbetspasset och ler tålmodigt.

Natten avlöper lugnare än förväntat. Klockan två är passet slut. I ljuset av hundratals neonskyltar och färgglada glödlampor travar ekipaget iväg längs Kungsgatan, förbi Stureplan igen och bort längs Sturegatan. Där borta där lamporna glesnar och mörkret tar vid är det nära hem till stallet i utkanten av Östermalm. Hovklappret avtar men musiken fortsätter att spela.

Hästfakta

Det finns cirka 60 polishästar i Sverige, ett tjugotal på varje rytteri i Stockholms län, Västra Götaland och Skåne.

Hästarna köps inridna när de är mellan fyra och sju år.

Alla är bruna, halvblod och valacker (kastrerade).

Mankhöjden är 165–178 centimeter.

En polishäst arbetar i cirka 15 år.

Polisen har haft hästar sedan slutet av 1800-talet.

Polisrytteriets arbetsuppgifter

Särskilda händelser som fotbollsmatcher, demonstrationer, konserter och festivaler.

Eskort vid statsbesök, på nationaldagen och av högvakten.

Personskydd när kungafamiljen och deras gäster färdas i beriden kortege.

Leta efter försvunna personer i större områden, skogar och parker.

Ordningshållning och patrullering.