Checklistan kan rädda liv

Vid varje polisingripande vid våld i nära relationer ska den utredande polisen fylla i en "Sara-bedömning."

Med hjälp av ett vetenskapligt utformat formulär bedömer polisen vilken risk den våldsutsatta lever med, och vilket skydd hon eller han kan behöva.

I formuläret finns frågor om gärningsmannens benägenhet att ta till våld, vilka attityder han har till partnervåld, om han har arbete eller missbrukar. Där finns också frågor om offrets förmåga att skydda sig själv, om hennes sociala nätverk och personliga problem.

Syftet med checklistan är att, så långt möjligt, göra en objektiv bedömning av situationen. Tidigare var poliserna ofta tvungna att gå på magkänsla och bedömningarna kunde därför skilja sig från polis till polis. Tyvärr händer det fortfarande.

– Vi vet via undersökningar att formulären inte alltid används av polisen, säger Henrik Belfrage, professor i kriminologi och en av författarna till det svenska Sara-formuläret. I ungefär 15 procent av ärendena, högriskfallen, kan en sådan miss bli ödesdiger. Orsaken är i de flesta fall resursbrist. Poliser som gått på kurs och fått lära sig hur de ska göra kommer hem till en verklighet där det varken finns tid eller intresse för ytterligare ett formulär.

– Vi försöker alltid vara två som fyller i Sara, säger kriminalinspektör Anette Stenius som ansvarar för partnervåldsutredningarna vid Borlängepolisen. Om vi uppfattar att risken för fortsatt våld är stor lämnar vi ärendet vidare till kriminalunderrättelsetjänsten som till exempel kan erbjuda brottsoffret larmpaket eller skyddat boende.

– Jag tycker att problemet med våld i nära relationer bara växer, suckar Anette Stenius. Här sitter nästan alltid någon gärningsman anhållen eller häktad, det verkar aldrig bli en lucka.

– De värsta fallen är där kvinnan är missbrukare. Hur rädd hon än är, och vilken risk vi än bedömer att hon utsätter sig för, så går hon allt för ofta tillbaka. Om det är han som har pengarna eller drogerna så är det behovet starkare. Och jag tänker "nästa gång är hon kanske död…"

"Sara" står för Spousal Assault Risk Assessment Guide och har sitt ursprung i Kanada.

Här utvecklas det bästa arbetssättet

Många våldsbrott i nära relationer leder aldrig till åtal eller fällande dom. För att ta reda på varför gjorde Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum i Göteborg 2008 en undersökning vid sex åklagarmyndigheter.

Bland annat noterade man att det var ovanligt att brottsoffret fick stöd av ett målsägarbiträde vid det första förhöret. En tredjedel av brotts-
offren hade inget målsägarbiträde alls.

Analysen pekade ut fyra faktorer som skulle kunna leda till fler åtal eller fällande domar:

Att målsägarbiträde eller särskild företrädare (om offret är barn eller omyndig) tillförordnas så fort som möjligt.

Att den misstänkte frihetsberövas genom anhållande.

Att handläggningstiden är kort.

Att det inte dröjer för länge mellan brottstillfälle och anmälan.

– Det sista kan vi ju inte göra så mycket åt, säger Johan Ström på Utvecklingscentrum i Göteborg. Men om det andra fungerar bättre kan det blir lättare att anmäla direkt.

Under det här året provas ett nytt arbetssätt, baserat på analyserna, vid två åklagarmyndigheter i landet, i Nordvästra Skåne och Västernorrland. Tanken är att ta fram ett ”bästa arbetssätt” som kan användas vid utredning av vålds- och sexualbrott i nära relation och mot barn.

Tommy Lindén är chef för kriminalenheten i Nordvästra Skånes polisområde. Han är glad och stolt över att få vara med i projektet, och han berömmer samarbetet mellan polis och åklagare i Helsingborg.

– Vi kan redan se en tydlig förbättring av vår hantering av brott i nära relationer. 2009 levererade vi förundersökningar i 20,3 procent av de inkomna ärendena. Nu är vi uppe i 26,5 procent.

– Det finns många orsaker till att vi blivit bättre. Dels har vi blivit snabbare, både när det gäller att hålla målsägarförhör och med att erbjuda målsägarbiträde. Eftersom vi talat om saken, och projektet, har alla i kåren blivit medvetna till exempel om behovet att säkra bevisning.

– Åklagarna har också blivit mer benägna att åtala, även när måls-ägaren själv inte vill medverka. Åklagarna sitter ofta med vid förhören, till exempel när vi förhör barn.

Tommy Lindén sitter i en arbetsgrupp inom projektet. De arbetar med att få de olika delarna av rättsväsendet att samarbeta bättre, till exempel genom att skaffa gemensamma brottsdefinitioner.