Med änglars tålamod

I Göteborg har rekryteringen av ungdomar till kriminella gäng minskat med en tredjedel på tre år. Flera myndigheter har kopierat det framgångsrika arbetssättet och det har inspirerat regeringsuppdraget om sociala insatsgrupper.

Någon har precis ringt och klagat på ett ungdomsgäng som stör i området kring Briljantgatan i västra Göteborg. Ungdomspoliserna Joana Ciurana och Perry Eriksson samt socialsekreteraren Åsa Ekman är på Frölunda torg. De pratar med några tonåringar som hänger i köpcentrats garage.

Poliserna fortsätter sin promenad runt torget på samma sätt; med fasta handslag och blickar som dröjer sig kvar stannar de till och hälsar på ett dussintal ungdomar, både gamla bekanta och nya. De som hastar vidare och inte vill stanna till, hejar de också högt på genom att tilltala dem med namn, som för att säga: Vi finns och vi ser dig.

– Det räcker med att de vet att vi vet vad de heter. Det är viktigt att ta i hand när man hälsar. På så sätt visar man respekt. De flesta vet vilka vi är men vi vill att de ska få en bra bild av polisen också, säger Joana Ciurana som är en av fem ungdomspoliser i Västra Frölunda.

När polisen kommer till Briljant-gatan delar sig ungdomsgänget snabbt. De försvinner på gårdarna så fort de ser de civilklädda polisernas silverfärgade Saab. Det här är ett område där polisen misstänker försäljning av narkotika som skunk och kokain. Ungdomspoliserna stannar kvar en stund och pratar med en person som tipsar om ett registreringsnummer på en bil som verkat misstänkt.

Genom att polisen finns på ungdomarnas arenor och agerar snabbt, kan de fånga upp unga i riskzonen.

– Om deras namn börjar dyka upp när de är i tolvårsåldern ska man hålla koll på dem, eftersom de oftast kommer igen senare, säger Åsa Ekman och betonar att hon har ett socialt perspektiv.

Polisen och socialtjänsten träffas regelbundet och pratar om hur de kan hjälpa varje ung individ. Mötena är förberedda av en koordinator som ser till att det som sagts följs upp. De gör åtagandeplaner och bestämmer vem som ska göra vad och vilken insats som ska till i startskedet. Det kan vara allt från att fritidsgården tar på sig två dagar i veckan med läxläsning, till att en ungdomspolis utses till mentor för den unge eller att det ska finnas vuxna som möter upp när någon kommer ut från behandlingshemmet.

Det har börjat skymma och ungdomspolisen i Västra Frölunda har gjort drygt sex timmar av sitt kvällspass. De hör via radion att två personer just gripits på Smaragdgatan.

Det visar sig vara två män som brakat in med bilen på en liten gräsmatta mellan en spårvagnshållplats och ett bostadsområde. Händelsen har dragit till sig mängder av ungdomar som står och tittar på uppståndelsen. Joana Ciurana, Perry Eriksson och socialsekreteraren Åsa Ekman tar tillfället i akt och hälsar på dem som står närmast.

– Äntligen lite action! skämtar en 18-årig kille som påpekar att det är bra att polisen visar sig när någonting har hänt.

I våras brann bilar och skadegörelsen var utbredd  i det här området. Då var poliser från hela Göteborg med i en akut insats för att stävja oron.

Perry Eriksson började jobba som mc-polis i Västra Frölunda för sex år sedan. Som motorcykelförare är han en stor attraktionskraft för ungdomarna. De kommer till honom med frågor om trafikregler, men ibland larmar de varandra via mobiltelefonerna när han närmar sig.

– Det gäller att vara sig själv och inte spela en roll. Då blir man genomskådad direkt. Rätt som det är ska vi gripa någon och då vill vi att de känner förtroende för oss, säger Perry Eriksson.

Klockan är halv tio och teamet har förflyttat sig med bil till Opaltorget som har en spårvagnshållplats, en kiosk och en frikyrka. Utanför entrén sitter två tjejer och längtar efter att kyrkans tjejgrupp ska dra igång igen. Förra gången de stötte på ungdomspolisen pratade de om hur tjejerna tilltalade varandra som ”horor”.

Det har Joana Ciurana blivit kallad upprepade gånger av en kille som nu står på torget.

– De andra i gänget försvarar mig inte, men han får inte heller deras medhåll. Han försöker påverka andra ungdomar att tycka illa om mig, men lyckas inte. Det är bra. Ibland tar det tid att bygga upp förtroendet, säger hon och fortsätter tålmodigt sin runda med att gå in och hälsa på kioskägaren.

SSPF – efter dansk modell

Samverkan mellan skola, socialförvaltning, polis och fritid kallas SSPF, en modell med rötter i Köpenhamn som sjösattes 2005 efter omfattande oroligheter i Göteborg.

Syftet är att förhindra och minimera brottslighet och drogmissbruk, med särskilt fokus på unga upp till 18 år.

Metoden används i hela Göteborg och det finns sju olika ungdomsgrupper med varsin socialsekreterare.

I varje stadsdel finns en styrgrupp och en arbetsgrupp med chefer från skola, socialtjänst, fritidsverksamhet och polis. Varje möte består av två delar – en där man pratar om det allmänna läget i stadsdelen och en där varje enskild individ som tas upp som ett ärende diskuteras.

Nästa steg är att involvera fler aktörer i modellen, som exempelvis frivilligorganisationer, näringsliv, kriminalvård och arbetsförmedling.