Komedienne

Hennes namn är osannolikt. Karriärskombinationen likaså. Tutti Blixt, 43, är ståuppkomiker och polis.

Nej, Tutti Blixt är inget artistnamn. Hon heter så eftersom hennes mamma tyckte att hon var en liten Tutti. När andra bokstaverar sina namn för att få dem rätt, tar hon hjälp av en gammal tablettask: ”Tutti, som i Tutti Frutti”.

– Alla reagerar. Alla. Men jag är van, säger hon.

Funkar det att fånga bovar med det namnet, "kom med Tutti här?"

– Ja, det gör det faktiskt. Som avledande manöver, haha!

När vi möts i Stockholm är hon mitt uppe i antagningen till en FN-tjänst i Kongo och en kille som tjuvlyssnar på oss i tunnelbanan kämpar med att få ihop det han ser: En kvinna med utsmyckade jeans och blomma i håret som pratar om automatvapen. I vanliga fall utreder hon bostadsinbrott i Hässleholm men hoppas få komma iväg ett år för att stödja kolleger som kämpar med andra problem i ett land märkt av krig, svält och fattigdom.

– Varför göra det lätt för sig när man kan göra det svårt? Man måste våga, sådan har jag alltid varit, säger Tutti Blixt.

Som tonåring var hon ”busig och tidig med allt”. Vändpunkten var en affisch: ”Gillar du utmaningar? Vill du jobba med människor? Vill du bli polis?”

– Inombords var det bara: Ja! Ja! Ja! När jag väl kom på det var det väldigt självklart.

Lika strulig som hon varit innan, lika målmedveten blev hon och läste snabbt in hela högstadiet igen för att skaffa sig studievana – och den här gången lära sig något. Ovanpå det läste hon även in rätt gymnasielinje.

1994 började hon och hennes sjuårige son skolan samtidigt. Hon på Polishögskolan i Solna, han på lågstadiet i Hässleholm.

– Han bodde hos sin pappa, han hade det bra. Om jag hade varit man hade ingen reagerat, eller hur?

Vi sitter på hennes hotell och äter skogshuggarportioner marängsviss som Tutti Blixt lägger upp för ”man lever bara en gång”. Det blev hon varse för några år sedan i en bilkrasch där kollegerna var övertygade om att det var en dödsolycka de åkte ut på. Farthållaren på hennes bil hade hängt sig och Tutti Blixt körde av vägen i hög hastighet. Hon klarade sig men sjönk ner i en livskris.

Det var då hon fann komiken, som ren överlevnad. Under polisutbildningen gick hon ibland på den klassiska krogen Norra Brunn i Stockholm där Ulla Skoog höll hov på scen. I mitten av 90-talet var ståupp något nytt och konstigt i Sverige och syntes mest i tv-programmet Släng dig i brunnen. Tio år senare satt Tutti Blixt hemma vid datorn och försökte googla sig ur sitt mörker; hitta något att göra bara för sin egen skull. Upp på skärmen ploppade en kurs i ståuppkomik på en folkhögskola i Svalöv och känslan var densamma som när hon såg den där polisaffischen.

– Det var lika självklart att nappa.

Att skratt och gråt ligger nära varandra blev tydligt under kursen som var allt annat än rolig. Det var snarare en veckas självrannsakan där eleverna tvingades titta på sig själva på ett helt nytt sätt. Tutti Blixt var på vippen att ge upp efter att ha stått ensam och försökt vara rolig på beställning inför klasskompisarna som satt och slet med sina egna manus och en lärare som gjorde noteringar med pennan.

– Som polis i yttre tjänst råkar man ut för oförutsedda händelser och måste kunna improvisera.

– Det är samma på scen, fast tusen gånger mer utmanande. Man har inga lagar att luta sig mot, ingen kollega utan bara sig själv. Det är det mest självutlämnande man kan göra.

Ändå gör du det. Varför?

– I grunden är det egoism. Allt är det, till och med välgörenhet även om alla inte tror det. Om man är lite exhibitionist kräver bekräftelsebehovet snabba kickar. Det får man som komiker, när jag får respons av publiken är det värt allt.

Sedan tre år tillbaka uppträder Tutti Blixt på klubbar runt om i landet, främst i Skåne, och skämtar om vad som helst, gärna vardagliga saker som våndan av att gå på cellprovskontroll. Det hjälper inte att komikern Thomas Oredsson, kursledaren på folkhögskolan, tjatar om att man måste skriva manus. Tutti Blixt jobbar inte så utan tänker "jag kör!" när något poppar upp i huvudet. Hon gillar att chocka genom att kasta in något smågrovt mitt i något snällt.

– Jag vill nästan hellre att det låter "Näääe!!" i publiken än "Hahahahaha."

Men jobbet hålls utanför scenen, där slår försiktigheten till. På sin höjd jämförs polismössan med ett upp- och nedvänt Melittafilter "för att det inte ska bli väsen i bygget". Hon vill inte heller uppträda inför kåren.

– Poliser är så jäkla tråkiga. De har ingen humor, kontrollen sitter så djupt. Det är förståeligt, men bara för att du skrattar blir du inte oseriös.

Humor är viktigt i kontakten med människor tycker Tutti Blixt och hon brukar kunna hitta något att fånga upp även i spända situationer för att lära känna människor och få en ingång. Några trovärdighetsproblem har hon inte stött på, snarare tvärtom. En gång skulle hon förhöra en gammal stammis, en "för polisen känd person". Han hade googlat sin förhörsledare innan och sett att hon sysslade med ståuppkomik. Den tilltufsade mannen blev imponerad: "Det där är skitsvårt, tuffa grejer".

– Han visade enorm respekt för mig.

Egentligen är det ganska enkelt. Det enda som behövs är det första man lärde sig på Polishögskolan, tycker Tutti Blixt, nämligen behovs- och proportionalitetsprincipen.

– Alltså sunt förnuft. Oj så långt man kommer på det. Bara man har ett vettigt tänk är det inga problem.

Mobilen ringer, Tutti Blixt stelnar till. Vilken dag som helst nu kommer beskedet om hon ska byta den trygga tillvaron i Hässleholm mot kaoset i Kongo. Emellanåt är hon livrädd, som när en föreläsare berättade om allt från människornas desperation till dödliga giftspindlar. Ändå gör hon det för "Varför göra det lätt för sig när man kan göra det svårt?"

Mobilen fortsätter ringa.

– Nej, nu måste jag svara!

Hon lever för stunden

Namn: Tutti Blixt.

Ålder: 43.

Jobbar som: Polis.

Arbetsuppgifter: Utreder bostadsinbrott, lokal brottsplatsundersökare.

Bor: Hässleholm.

Familj: Son, 24 år.

Förebilder: Madonna, hon är handlingskraftig.

Gillar inte: Människor som inte kan skratta åt sig själva.

En plats jag tycker om: I sängen, där hemma.

Sämsta Tuttiskämtet: "Om den ena heter Tutti, heter den andra Frutti då?"

Kom till mig om du vill ha hjälp med: Jag kan inte hjälpa någon, man får hjälpa sig själv och det hjälper jag gärna till med.

Om jobbet: Polis är ett bra jobb med många möjligheter.

Motto: "Jag är i mina byxor", jag är här och nu och det är det enda jag vet.