"De här barnen blir hjälpta"

På tolv platser i landet har polis och socialtjänst bildat sociala insatsgrupper för att hjälpa ungdomar ur kriminalitet. I Göteborg har man arbetat på liknande sätt länge och ser nu resultaten.

När polisen och socialtjänsten träffats för att diskutera lösningar på problem som ungdomar hamnat i, har myndigheternas sekretessbestämmelser gjort det svårt. Men om ungdomarna och deras föräldrar samtycker kan sekretessen brytas. Det har man tagit fasta på i de sociala insatsgrupperna.

Vid samtycke skapar myndigheterna en arbetsgrupp kring den unga personen. Man tar fram en handlingsplan och enas om vad som måste göras och vem som ansvarar för vad. Det kan vara enkla uppgifter som att komma i tid till skolan varje dag eller mer omfattande åtgärder som syftar till att bryta en kriminell livsstil.

– Många av oss som jobbat med frågorna tror att vi skulle kunna hjälpa fler ungdomar, men för det krävs chefernas stöd. Det är väldigt tydligt att vi har det nu, säger Christina Kiernan på Rikspolisstyrelsen som arbetar nationellt med de sociala insatsgrupperna.

I Göteborg har myndigheternas samarbete för att hjälpa unga ur kriminalitet pågått sedan 2005 enligt en strukturerad modell lik den som kallas sociala insatsgrupper.

– Förut försökte skolorna lösa problemen själva. Nu gör vi det tillsammans och vi ser tydligt att de här barnen blir hjälpta. Det kostar visserligen tid, men jag skulle vilja påstå att det är ett billigt sätt att förhindra att barnen blir kriminella, säger kommissarien Even Magnusson som är spindeln i nätet för arbetssättet och föreläser om det.

I Eskilstuna, Norrköping, Stockholm, Uppsala och Västerås har polis och socialtjänst tagit intryck av myndighetssamarbetet i Göteborg.
I dag tycker Göteborgspolisen sig märka att fler vuxna yrkeskriminella vill hoppa av och leva lagligt.

– Det blir för jobbigt att vara kriminell när inga ungdomar gör fotarbetet, säger Even Magnusson.

Hans förklaring av det ökande antalet avhoppare är med andra ord att inflödet av unga till de kriminella gängen har minskat så markant.
Den enda skillnaden, enligt Even Magnusson, mellan modellen som Göteborgspolisen använder och upplägget för de sociala insatsgrupperna är att de senare vänder sig till unga människor i åldrarna 15–25, medan man i Göteborg har fokuserat på de yngsta i åldersgruppen.

Här finns sociala insatsgrupper

Södertälje, Botkyrka, Karlskrona, Borlänge, Linköping, Örebro, Lund, Boden och i stadsdelarna Gottsunda i Uppsala, Hyllie i Malmö, Västra Hisingen i Göteborg samt Spånga–Tensta i Stockholm.

Regeringsuppdraget om sociala insatsgrupper

Polis och socialtjänst samverkar strukturerat för att hjälpa unga personer, en i taget, ur kriminali-tet. Arbetet leds av socialtjänsten.

Andra myndigheter och aktörer deltar utifrån den unga personens behov.

Syftet är att kommuner och myndigheter ska identifiera brottsaktiva ungdomar och sätta in sina gemensamma krafter för att hindra att de blir vanekriminella.

Insatserna sker inom ramarna för ordinarie verksamhet.

En individuell åtgärdsplan upprättas för varje aktuell ung person. Alla bidrar med sin verksamhet utifrån den unges behov.

Åtgärderna följs upp löpande.

Förslaget till regeringen om att inrätta sociala insatsgrupper lämnades i Carin Götblads utredning SOU 2010:15.

Så här kan en social insatsgrupp arbeta

1 Polisen föreslår ungdomar som kan bli aktuella för sociala insatsgrupper till socialtjänsten. Förslagen baseras på underrättelseinformation och uppgifter om ålder, ålder för debutbrottet, brottens karaktär och frekvens.

2 Socialtjänsten väljer ut lämpligt antal ungdomar. Ungdomar som är kända för att ha begått brott sedan tidig ålder prioriteras.

3 Socialtjänsten tar kontakt med ungdomarna (om de fyllt 18 år) och föräldrarna (om personen är under 18 år) för att motivera dem att lämna samtycke till informationsutbyte mellan myndigheterna.

4 Socialtjänsten sammanställer också hur många ungdomar i åldrarna 15–21 år i kommunen som är placerade på SIS-institution och när de förväntas komma hem. De sociala insatsgruppernas arbete lämpar sig för att planera deras hemkomst.

5 Polisen deltar i de möten socialtjänsten kallar till och bidrar med information om exempelvis ordningsstörningar, planerade insatser och händelser. Polisen ska också ha kunskap om individerna som omfattas av insatserna.

6 Polisen kan också kontakta ungdomar och deras föräldrar för att motivera dem att lämna samtycke till informationsutbyte.