Så kan ögonvittnen bli mer tillförlitliga

Ett nytt sätt att hantera ögonvittnesskildringar kan radikalt öka värdet av dem. Det visar Farhan Sarwar i Lund som nyligen doktorerade med en avhandling om vittnespsykologi.

– Polisen vet att man inte alltid kan lita på ögonvittnen. Men sen kommer man inte längre. Det jag visar är hur det går att få ett bättre resultat genom att systematisera förhören, säger Farhan Sarwar.

Ett klassiskt exempel på hur svårt det kan vara är vittnesuppgifterna efter mordet på Anna Lindh. Flera personer såg överfallet på NK och var helt eniga om att mannen hade militärklädsel. Så var inte fallet.

– Felet uppstod när de började prata med varandra om vad de sett.

Ett annat exempel gäller serieskytten i Malmö. Polisen anser att media påverkat flera vittnesmål genom att intervjua vittnen innan polisen hann förhöra dem. Vittnena hann omedvetet fylla i luckor i sitt minne och därmed minskade värdet för polisen.

Ögonvittnen kan bidra till att bli bättre vittnen genom att inte prata med andra om vad de sett. Bäst är att skriva ner vad som hänt. Om man inte har papper och penna till hands fungerar det också att berätta det för sig själv.

– En berättelse som upprepas gång på gång för andra blir i allmänhet mer och mer värdelös – samtidigt som ögonvittnet blir mer och mer säker på sin sak.

Dela upp informationen

Vårt minne fungerar så att vi har lätt för att komma ihåg de stora dragen i en händelse, själva storyn. Däremot har vi svårt att minnas detaljer. Om bilen var svart eller grå, hur lång personen var eller om han eller hon bar jeans eller chinos. Registeringsnummer är ett klassiskt problem, mycket få klarar hela numret.

– I den del av förhöret som handlar om detaljer gäller det att vara mycket systematisk och dela upp informationen i bitar. Det kan handla om 50 olika bitar, som till exempel vilka kläder en person hade, vilken bil och vilket registreringsnummer.

– För varje bit ska man be vittnet göra en självskattning. Här är det vanligt att man inte är så säker. Man kanske är femton procent säker eller bara fem.

Kan bli ödesdigert

Den här delen av förhöret kräver en tränad förhörsledare för att det ska bli bra. Det finns självsäkra människor som grovt överskattar sitt minne och mer försiktiga personer som anger låga tal på självskattningen men som i själva verket minns bättre.

– Man måste alltså vara lite försiktig vid bedömningen. Men en fördel med metoden är att man bedömer varje individ i relation till sig själv. Man jämför dem inte med varandra.

Felaktiga ögonvittnesskildringar kan få ödesdigra konsekvenser. I USA arbetar organisationen Innocense Project med att hjälpa personer som dömts till livstid eller döden på grund av ögonvittnesskildringar. Det har lett till att 254 personer släppts.

– I Sverige är situationen betydligt bättre men också här finns risk för att människor döms på grund av att ögonvittnen minns fel, säger Farhan Sarwar.

I takt med att brottslingarna blir allt skickligare på att undanröja teknisk bevisning ökar dessutom ögonvittnenas betydelse. Tillsammans med Sverker Sikström, professor i psykologi vid Lunds universitet, har Farhan Sarwan också utvecklat en metod för att mäta sannolikheten i vittnesskildringar.

– Vi har tagit fram en modell där ord ges olika värden beroende på vilket sammanhang de används i.

Välkomnar kunskap

Harriet Jakobsson-Öhrn håller i polisens egen femveckorskurs i intervju- och förhörsmetodik som ges på Polishögskolan:

– Den metod som finns i dag för att säkra vittnesmål är den kognitiva intervjumetodiken. Man arbetar med att gå tillbaks i minnet för att fånga upp detaljer, säger hon och välkomnar samtidigt allt som bidrar till ökad kunskap inom detta omdiskuterade fält.

Råd till poliser vid förhör

Dela upp vittnesmålet i delar. Människor är bättre på att minnas händelseförlopp än detaljer.

Behandla en del i taget, händel-sen för sig och detaljerna för sig.

Be vittnet själv berätta hur säker han eller hon är på sin sak på en skala 1–100. Man ska begära högre siffror när det gäller händelseförloppet än för detaljer.