"Du blir en otroligt viktig person"

Varje dag nås människor av oönskade besked och oavsett om det gäller dödsfall eller ordningsböter har budbäraren ofta polisuniform. Här berättar en psykoterapeut om sina erfarenheter av att lämna besked som ingen vill ha.

Polisen finns ofta med när människor går igenom sina svåraste stunder i livet. Dödsbud och information vid svåra olyckor är två exempel men att misstänkas för brott eller bli av med körkortet kan också utlösa en psykisk kris.

Jakob Carlander är psykoterapeut och har lång erfarenhet av att både lämna svåra besked och behandla dem som mått dåligt av att få dem. Enligt honom finns det inga mirakelmetoder.

– Faktum är att teoretiska strategier som går ut på att man ska väcka så lite känslor som möjligt brukar vara förödande. Om en person inte vill acceptera det svåra besked du kommer med, är det viktigt att låta den reaktionen vara, säger han.

Utbrott kan dölja problem

Man får med andra ord vara beredd på att ta en och annan utskällning. Starka känslor är en naturlig del av krishanteringen men blåser nästan alltid över och även om det är omöjligt att förutspå hur enskilda människor ska reagera så är en gemensam nämnare att de känslomässiga utbrotten ofta döljer djupare problem och omständigheter.

Mannen som åker fast för fortkörning och blir arg för att polisen "slösar tid på fartkontroller istället för att gripa de riktigt kriminella" är ett exempel. Bakom den aggressiva fasaden döljer sig kanske en yrkesförare som nu riskerar att inte kunna försörja sig; eller skam för att detta ekonomiska dråpslag tvingar familjen att ställa in semesterplanerna.

– I det läget får man som polis absolut inte börja backa från beslutet. Man kan ge uttryck för förståelse och medlidande men be aldrig om ursäkt om du inte har gjort någonting fel. Det sänder dubbla signaler och gör bara situationen värre, säger Jakob Carlander.

Ett minfält

Men det finns personer vars ilskna reaktioner inte är ett naturligt sätt att hantera en mental kris.

– Vissa människor har helt enkelt en oerhörd förmåga att skjuta ifrån sig negativa besked.

Rättshaverister?

– Ja, och de är mycket vanligare än man tror. De förnekar omständigheterna helt och hållet. Oönskade händelser leder för dem till slutsatsen att någon är ute efter dem. Avfärdanden ger dem bara vatten på sin kvarn.

Hur ska man hantera dem?

– Det enda sättet är att vara extremt noggrann och detaljerad. Men att arbeta på det sättet är väldigt tröttsamt och vissa människor kommer man aldrig kunna lugna helt och hållet. Det är viktigt att komma ihåg, säger Jakob Carlander.

Att skilja rättshaveristernas förnekelse från sund men känslosam krishantering är inte alltid lätt. Den personliga integriteten är ett minfält och gränsen för vad människor kan hantera utan att explodera varierar.

– Det krävs erfarenhet för att veta om känslostormen man utsätts för kommer att blåsa över eller om det är läge att sätta ned foten och säga ifrån. Därför är det ett dilemma att unga poliser så ofta åker med andra unga poliser. Sådan här kunskap kräver att man arbetar över generationsgränserna.

"Anhöriga knyter an"

Vikten av erfarenheten går igen på andra håll också. För även om myndighetsutövning i form av bötfällning, gripanden, förhör och liknande står för merparten av de oönskade besked som poliser lämnar till vardags så får de emellanåt en roll som kanske är än tyngre att axla: budbäraren.

– Vid besked som rör sjukdom, olyckor eller katastrofer blir budbäraren en person som de anhöriga genast knyter an till. Det är du som kan hjälpa. Det är du som har mer information. Du blir en otroligt viktig person på ett helt annat sätt än vid rena myndighetsbeslut.

Det är en situation som av förklarliga skäl kan vara tuff. Inte minst om det saknas tillfredsställande svar på de anhörigas frågor och farhågor.

– Brist på information väcker ofta aggressivitet. Många gånger är det bättre att få det negativa beskedet, än inget besked alls, säger Jakob Carlander.

Reportage / Svåra besked

Checklista för svåra besked