Ett pass med spårvagnspolisen

Polisen på Hisingen i Göteborg har lyckats minska antalet personrån dramatiskt under det senaste halvåret. Bara genom att åka spårvagn.

Tre poliser vid spårvagnsstationSpårvagnslinjen skär som ett rakt streck över Hisingsön. Från Länsmansgården och Biskopsgården över Götaälvbron in till centrala Göteborg.

Det är också en resa åt andra hållet – från ljusen och krogarna i city till ensligheten och tystnaden ute i förorten.

– Tidigt på kvällen åker folk från Hisingen in till stan för att festa. Senare på natten åker de hem igen, säger gruppchefen Per Krebbs.

Skapar trygghet

Tillsammans med poliserna Lisa Jonasson och David Gonzales gör han sig redo för nattens långa spårvagnstur. De har redan jobbat
i flera timmar, och måste nu ställa om i tankarna.

Spårvagnsinsatsen går i första hand ut på att synas och skapa trygghet för passagerarna ombord.

– Så fort vi visar oss på spårvagnen möts vi av positiv respons. Det är inte bara att folk känner sig tryggare, de får också en trevlig bild av polisen, säger Per Krebbs.

Beslutet att placera uniformerade poliser på spårvagnarna handlade primärt om att minska personrånen på Hisingen. Varje vecka fick polisen in anmälningar om hot och rån på spårvagnarna eller hållplatserna i området. Något behövde göras, och förberedelserna för att avsätta poliser till spårvagnarna drog igång i september förra året.

Ren skräck

Tyvärr hann insatsen inte realiseras innan det allra värsta hände.

– Det blev extra viktigt för oss att synas längs spårvagnslinjerna efter vad som hände Elin Krantz, berättar Hans Bergström, som är operativ chef på Hisingen.

Den 26 september förra året skedde ett uppmärksammat mord i Länsmansgården. 27-åriga Elin Krantz våldtogs och mördades efter att hon klivit av vid hållplatsen på Temperaturgatan. Sedan dess har oron över att bli överfallen i mörkret för många övergått i ren skräck.

– Det är otäckt att gå ensam hem från spårvagnen på kvällarna, och det känns mycket värre efter vad som hände Elin, konstaterar Mikaela Gärdsås från Biskopsgården.

Hon sitter på femmans spårvagn på väg mot city. Klockan är strax efter 22. I sällskap har hon sina två systrar som är på besök i Göteborg. De är glada och uppsluppna, och ser fram mot en kul kväll på någon av krogarna längs Avenyn. De tre poliserna har precis klivit på vagnen och tjejerna suger tag i Per Krebbs när han passerar förbi.

– Åh, vad tryggt det känns med poliser på spårvagnen. Kan ni möta oss när vi ska hem också? undrar Mikaela Gärdsås med ett stråk av allvar i skrattet.

Det händer att poliserna gör ensamma kvinnor sällskap från spårvagnshållplatserna på nätterna. Hans Bergström berättar om en ung tjej som fick panik när hennes telefon plötsligt dog på spårvagnen. Hon hade för vana att hålla kontakt med sina föräldrar i mobilen under den korta promenaden från hållplatsen och hem.

– Vi hittade henne storgråtande på vagnen och följde henne självklart hem, berättar han.

Häller ut alkohol

På kvällsspårvagnen in mot centrum är stämningen livlig. Röstläget är högt och luften tjock av parfym och spritandedräkt. Utanför fönstret är månen full och blek.

Ölburkar och alkoläsk räcks självmant över till poliserna, som snabbt får händerna fulla. Ungdomarna på spårvagnen vet vad som gäller och bråkar inte om några halvtomma flaskor.

– Vi häller ut all alkohol som dricks på spårvagnen, och det vet de om, förklarar Per Krebbs.

En kille från Backa skrattar skadeglatt åt sina kompisar som blir av med all sin färddryck. Själv lyckas han gömma undan en cider från polisens blickar. När han ska gå av i Brunnsparken räcker han triumferande över den tomma burken till polisen. Sen försvinner han ut i den glittrande fredagskvällen.

– När folk ser uniformerna skärperde till sig, säger David Gonzales.

Per Krebbs väcker en äldre man som somnat på spårvagnen. Mannen skulle ha gått av på Friskväderstorget i Biskopsgården, nu har han åkt 13 hållplatser för långt. Han muttrar för sig själv och kliver uppgivet över spåren till andra sidan.

Lugn fredagskväll

Poliserna hoppar på nästa spårvagn tillbaka över älven och natten är fortfarande ung.

Nu tycks kollektivtrafiken ha genomgått en metamorfos. Borta är alla skränande ungdomar, och vagnen fylls av sena biobesökare och barnfamiljer.

Utanför rullar vädergatorna förbi, Vårväder, Mildväder, Önskeväder, Friskväder. Temperaturen utomhus har sjunkit och den våta asfalten blänker i mörkret. Per Krebbs fattar ett snabbt beslut om att kolla så allt går lugnt till på kvarterskrogen på Vårväderstorget.

Inne i restauranglokalen sitter några få gäster utspridda och discokulan snurrar förgäves över det tomma dansgolvet.

Dörrvakten konverserar obekymrat med polisen.

Flera kvartersrestauranger får regelbundet besök av Hisingspolisen under fredags- och lördagskvällar. Per Krebbs litar inte riktigt på att de sköter sina utskänkningstillstånd och polisen vill försäkra sig om att inte några minderåriga vistas i lokalerna.

– Det bli rätt stökigt runt krogarna, så vi tittar förbi när vi har tid. Men det här verkar bli en lugn fredagskväll, tror Per Krebbs.

Långsiktig insats

På Göteborgs paradgata är stämningen en annan. Per Krebbs, Lisa Jonasson och David Gonzales hoppar av femmans spårvagn mitt på Kungsportsavenyn. Klockan närmar sig midnatt och fredagskvällen når sin kulmen.

Utanför varje restaurang står klungor av rökande, och mer eller mindre berusade gäster. Poliserna tar en runda och traskar ner för Avenyn mot Kungsportsplatsen.

Vid spårvagnshållplatsen sitter en ensam kvinna med fiol. Hon spelar Bellman med vantklädda fingrar och hennes andedräkt bildar små vita moln i kylan. En förbipasserande man vinglar fram och lägger några mynt i fodralet.

Femmans spårvagn saktar gnisslande in vid perrongen, och poliserna går ombord för sjätte gången samma kväll.

– Det viktigaste med polisinsatsen i kollektivtrafiken är att den är långsiktig. Det här ska inte vara en temporär lösning, utan präglas av uthållighet, försäkrar chefen Hans Bergström.

Poliser går ombord på spårvagnVanligtvis är 10–15 poliser ute och åker spårvagn och buss på Hisingen under helgkvällarna. De reser, mer eller mindre, på måfå mellan centrum och de yttersta förorterna och stiger av för att kolla olika hållplatser. Många personrån sker just efter avstigning när en ensam överförfriskad person snubblar hemåt i natten.

– Vi har sett en markant nedgång av antalet personrån sedan vi började åka spårvagn. Särskilt under det här året, berättar Richard Fagerberg, som liksom Per Krebbs arbetar som yttre befäl på Hisingen.

Följer människor hem

För Lisa Jonasson, Per Krebbs och David Gonzales är det hög tid för en fika på Statoil. Det långa arbetspasset börjar ta ut sin rätt och Lisa Jonasson gräver i sin medhavda godispåse. Blodsockret behöver en snabb skjuts och choklad och sockrade surisar är oslagbart.

– Jag äter aldrig godis annars, den här kvällen är ett undantag, säger hon.

Efter kaffet går en sista tur med spårvagnen mot centrum. Nu är partydoften borta och vagnen luktar surt av utspilld öl. Golvet är fläckigt av snus och kapsyler, och den kvarting renat som Lisa Jonasson konfiskerar är så gott som tom.

På spårvagnen tillbaka mot Hisingen är det tyst. Ingen dricker något längre och blickarna ut genom fönstren är tomma och frusna. Vargtimmen närmar sig och de flesta längtar nog hem till sängen.

Förortens höghus reser sig i mörkret och gatlyktorna lyser som ensamma tomtebloss mot den svarta himlen.

På Temperaturgatans hållplats väntar en tapper skara. Ett sällskap på sju personer, varmt påpälsade med gula reflexvästar över jackorna. De har till och med tänt en eld som brinner stadigt på asfalten.

– Vi bildade föreningen Safewalk efter mordet på Elin Krantz. Vi följer människor från hållplatsen och hem, berättar Eleni Parahimona.

Under hela hösten och vintern har gänget samlats varje fredags- och lördagskväll för att lotsa, framförallt ensamma tjejer till dörren. Vissa helger har de varit upp mot ett 30-tal personer som spridit ut sig vid hållplatserna.

– Folk har blivit mycket räddare, och många uppskattar att vi finns, menar Eleni Parahimona.

In i värmen

Safewalk ska vänta in ytterligare en nattspårvagn, men för poliserna är det dags att runda av. Spårvagnen går tillbaka till Hjalmar Brantingsplatsen där de hämtar polisbussen från parkeringen. Nu ska det bli skönt att komma in i värmen på stationen.

– Som polis träffar man oftast människor som är vana vid polisingripanden och har en viss attityd mot oss. Att prata med vanligt folk på spårvagnen behövs för att kunna få fatt i sig själv, säger Per Krebbs.

Färre anmälningar

Från den 1 oktober 2009 till den 14 mars 2010 fick polisen på Hisingen in 24 anmälningar om personrån på och kring bussar och spårvagnar.

Under samma period ett år senare, efter att polisen börjat åka spårvagn, har siffran sjunkit till 14 anmälningar.

Allra bäst resultat har visats under de första tre månaderna i år. Hittills har polisen fått in en enda anmälan om personrån, vilket kan jämföras med samma period 2010, då fem anmälningar om personrån noterades.

Majoriteten av både förövare och offer är under 20 år.