Med en fot på var sida om staketet

Det har gått tio år sedan kravallerna i Göteborg. Då var Johannes Dontsios en av demonstranterna. Nu är han polisassistent vid Polismyndigheten i Skåne.

Hur upplevde du som demonstrant kravallerna i Göteborg för tio år sedan?

– För mig var manifestationen mot EU-toppmötet 2001 till en början en mäktig och fantastisk upplevelse. Tiotusentals engagerade globaliseringskritiska från hela världen samlades för att demonstrera mot EU:s valutaunion och USA:s krigspolitik. Känslan av att vi verkligen kunde påverka världen till det bättre var påtaglig. Men så bröt våldet ut och stal all uppmärksamhet från det vi hade samlats för.

– Jag deltog bland annat i en demonstration då polisen hade stängt in Avenyn med stora containrar och stridsberedda kravallpoliser. Det skulle inverka hämmande men hade motsatt, provocerande, effekt. Det började lugnt. Men plötsligt bröt polisen in och skar av tåget. Det utlöste tumult och panik. Jag bevittnade hur en meddemonstrant slogs ned med batong av en polis. Därefter svarade andra demonstranter med en skur stenar från andra hållet. Vi lyckades ta oss i säkerhet. Men polisen förlorade kontrollen och Avenyn slogs sönder.

Nu är du polis – hur ser du tillbaka på Göteborgskravallerna?

– Min bild är mer nyanserad nu. Jag vet bland annat att rent kriminella tog sig in i leden bara för att slåss. Jag har även hört kollegers upplevelser om hur de kände skräck, var dåligt förberedda och utrustade och kände sig övergivna av ledningen. Jag anser fortfarande att polisen bär en del av ansvaret för att våldsamheterna bröt ut. Jag såg faktiskt poliser som kastade gatsten.

Har du jobbat på andra sidan skyddsstaketet nu?

– Nyligen var jag tillbaka vid en demonstration i Göteborg angående ett moskébygge, som polis. Vi höll på ett professionellt sätt rasister och antirasister åtskilda. Det kändes bra. Polisens koncept för att klara liknande situationer har utvecklats med ljusår och är riktigt bra idag, tycker jag.

Varför blev du polis?

– Jag blev polis för att förändra inifrån, inte via en hög chefsposition, utan genom att föregå med gott exempel i mötet med unga och med allmänheten i stort. Jag vill motverka en destruktiv kåranda. Jag är övertygad om att polisen är nödvändig för att försvara demokratin. Efter ett års studier i rättssociologi sökte jag in till Polishögskolan.

Vad vill du som står med "en fot på vardera sidan staketet" att dina poliskolleger ska förstå om demonstranterna?

– Att poliser och demonstranter har en diabolisk bild av varandra, som en mystisk, våldsam, okänd motpart. Misstänksamheten måste överbryggas. Allt man gör och säger som polis gör stort intryck och påverkar bilden av polisen. Också på ett positivt sätt, som till exempel
effekten av ett mänskligt leende. Skrik inte till folk. Prata med dem.