Internutredarna: "Det är en myt att poliser skyddar poliser"

Den 1 januari i år blev polisens interutredningar en fristående avdelning inom Rikspolisstyrelsen, RPS. Nu är arbetet enhetligt över hela landet.

På internutredningsenheten i Stockholm arbetar totalt tolv personer, varav tio utredare. Alla har olika bakgrund men en sak gemensamt: många år inom polisen.

– Ingen av oss som tjänstgör här har mindre än 30 års erfarenhet, säger Kjell Fahlgren, som varit internutredare sedan 2000.

Förra sommaren tog regeringen beslut om att flytta internutredningen från polismyndigheterna till en fristående del inom Rikspolisstyrelsen, RPS. Syftet var att öka transparensen och stärka förtroendet för internutredningarna, dels externt men även inom polisen och Åklagarmyndigheten.

– Vi välkomnar en ökad insyn och öppenhet, säger Ingrid Michel, chef på Stockholmsenheten.

Utredaren Gunnel Lindqvist fyller i:

– Den misstänksamhet som ibland kan finnas mot internutredarna beror mycket på att vi inte profilerat oss. Insyn gör att folk får förtroende. Tystnad skapar misstänksamhet.

Samtidigt är de trötta på uppfattningen att poliser inte ska utreda poliser. Internutredarna är själva ständigt under lupp och eventuella fel i hanteringen skulle upptäckas.

– Vi utreder brott och måste kunna bära vapen och gripa en person. Det kan inte göras av någon annan än en polis. Dessutom är det åklagaren som beslutar, polisen är bara verktyget, säger Leif Andersson, även han utredare på Stockholmsenheten.

Den nya organisationen har inte inneburit några egentliga förändringar i det dagliga löpande arbetet, däremot i administrationen.

– Att vi nu har ett kansli som tar emot och sorterar ut anmälningarna till enheterna underlättar, säger Leif Andersson.

– Däremot är det ett problem att vi inte längre har tillgång till olika viktiga datasystem. Bara att kolla upp ett polisbricknummer blir idag en tidskrävande och krånglig process, säger Ingrid Michel.

Den vanligaste typen av anmälningar som kommer in handlar om övervåld, vilket kan vara svåra ärenden eftersom polisen har lagstadgad rätt att bruka ett visst mått av våld. Man gör alltid grundliga förhör med alla parter, och rekonstruktioner av till exempel vilka grepp som använts.

– Det kommer alltid finnas poliser som är rötägg men det är en myt att poliser skyddar poliser. Tvärtom tror jag att de flesta ser internutredningen som en viktig del i att stärka allmänhetens förtroende för polisen, säger Gunnel Lindqvist.

– Vårt arbete är att lösa brott. Sedan struntar vi i om den misstänkte är polis, journalist, murare eller något annat, fortsätter Leif Andersson.

Den som sedan försommaren 2010 haft ansvaret för att förbereda och leda förändringsarbetet av polisens internutredningar är Lars Göran Carlsson.

– Övergången har gått väldigt smidigt. En av de största svårigheterna var att få in de 600 gamla ärendena i de nya systemen, säger han.

Den stora organisatoriska skillnaden är att kansliet leder, följer upp, styr och samordnar verksamheten genom att fördela de ärenden som kommer in på de sex enheterna ute i landet. Det görs utifrån ett antal kriterier, till exempel geografisk placering, arbetsbelastning och speciella kompetenser. Enklare ärenden tas omhand av åklagare direkt, som tar ställning till om förundersökning ska inledas.

I skrivande stund har 2 700 ärenden anmälts till internutredningen under 2011, varav 2 220 är redovisade och avslutade.

– Enheterna ska bara syssla med komplicerade fall medan den utpekade åklagaren kan ta sig fram fortare, till exempel i fall där man direkt kan se att brott inte begåtts. Det gör att vi idag har sänkt genomströmningstiden till 13 dagar istället för ungefär 35 som det var tidigare, säger Lars Göran Carlsson.

Polisens internutredningar

Kansliet i Stockholm leder och samordnar verksamheten.

Det finns sex utredningsenheter ute i landet: Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Umeå och Linköping.

Internutredningen utreder alla polisanställda samt åklagare, domare och studenter på Polishögskolan. Det spelar ingen roll om brotten begåtts i tjänst eller på fritiden.

Internutredningen utreder även personer som utför arbete under ledning av polis, till exempel arrestvakter från bevakningsbolag.

Vanliga brottsmisstankar:

Tjänstefel (till exempel frihetsberövande på felaktigt sätt).

Misshandel i samband med gripande.

Ofredande.

Grovt förtal och förtal.

Dataintrång och brott mot tystnadsplikt.

Ett ärendes gång

1 Ärenden som kommer in till kansliet överlämnas till åklagare, och skickas samtidigt till den enhet som ska utreda det.

2 Åklagaren tar ställning till om förundersökning ska inledas. Förundersökningar leds alltid av en åklagare.

3 I de fall åklagaren bedömer att enklare åtgärder behövs för att kunna ta ställning tar kansliet hand om ärendet innan det skickas till utredningsenheterna.

4 Polismyndigheterna underrättas när ett ärende kommit in och avslutats.

5 Ärendena avslutas och arkiveras på IU:s kansli.