Inte som på CSI

Syntetiskt dna och datorprogram som känner igen ditt ansikte. Vi har tittat närmare på den senaste kriminaltekniken. Teknikerna själva återvänder dock till samma krassa konstaterande: Det är bevis och inte teknik som fäller brottslingar.

Det har gått drygt 20 år sedan dna användes som bevisning i en svensk domstol för första gången. I början fanns metoden inte ens i Sverige utan Statens kriminaltekniska laborato-rium, SKL, skickade sina prover till internationella laboratorium till mycket höga kostnader.

– Idag är det rutin och en profil tas fram för 1 500 kronor, säger Kent Rosengren, handläggare för kriminalteknik på Rikspolisstyrelsen.

Upptäckten av dna har på många sätt revolutionerat brottsbekämpningen och det forensiska arbetet får stor uppmärksamhet, inte minst inom film- och tv-industrin.

– Intresset har ökat markant på senare år, framför allt på grund av tv-serier som CSI och liknande men också genom att kriminaltekniska bevis får mer fokus i svenska domstolar. Det finns en mängd forensiska utbildningar på universitet och högskolor och vi anställer allt fler experter inom olika områden.

Verkligheten i Sverige är dock inte riktigt lika glamourös som på tv. Fantastiska uppfinningar och stilrena laboratorier i all ära, Kent Rosengren och hans kollegor har ett mer jordnära förhållningssätt: Domstolarna bryr sig inte om sofistikerad teknik. De vill bara se hållbara bevis så att skyldiga kan dömas.

– Allt vårt arbete bygger precis som tidigare på att vi måste ha någonting att jämföra med. Finns den misstänkte gärningsmannen inte i registren spelar det ingen roll om vi hittar hans dna på brottsplatsen.
– Sedan är det också viktigt att man inte glömmer bort de klassiska metoderna bara för att det finns dna. Fingeravtryck har vi ju till exempel arbetat med i över hundra år nu. Skoavtryck och liknande spår spelar också stor roll.

Internationellt sett handlar diskussionen inom kriminalteknik mycket om att spårkedjan ska vara obruten, från brottsplats till rättegång. I den processen ingår bland annat att arbeta bort nationella kvalitetsskillnader genom att ackreditera fler laboratorier mot samma inter-nationella standard.

SKL uppfyller de kraven och är sedan många år tillbaka ackrediterat inom merparten av sina undersökningar. Det pågår dessutom ett pilotprojekt i Stockholm som går ut på att även polismyndigheternas laboratorier ska bli godkända enligt samma standard.

Samtidigt går den forensiska forskningen stadigt framåt och Kent Rosengren förväntar sig fler revolutionerande upptäckter, både på kort och lång sikt.
– Jag tror absolut att det finns mer att utforska. Vi har inte nått botten av möjligheterna när det gäller vare sig dna eller fingeravtryck. Det är egentligen bara fantasin och lagstiftningen som sätter gränser.

Det senaste inom kriminaltekniken

 

Smart dna

Syntetiskt dna, eller smart dna som det också kallas, används i bland annat USA och Storbritannien för att märka värdesaker. Varje osynlig dna-profil får en kod som till exempel kopplas ihop med en sedelbunt eller ett konstverk. Dyker föremålen sedan upp kan man fastställa exakt var stöldgodset kommer från.

I England har syntetiskt dna använts under flera år. Där har vissa butiker installerat dna-duschar vid sina entréer. När larmet går sprejas rånaren med smart dna; en knappt märkbar dimma som kan binda gärningsmannen till brottet.

Just nu pågår ett pilotprojekt som fokuserar på hur svensk polis ska hantera syntetiskt dna som bevis. Rikspolisstyrelsen kommer också att informera personal i yttre tjänst som kan tänkas stöta på dna-märkt stöldgods.

Gränslös kriminalteknik

Den 26 augusti i år blir det så kallade Prümrådsbeslutet verklighet. Det innebär att polisen kommer kunna jämföra fingeravtryck, dna och fordonsuppgifter automatiskt inom hela EU samt i Norge och på Island.

För att det ska fungera krävs att både registren och arbetsmetoderna har samma europeiska standard.

Det system som används för dna-sökningar kommer därför att uppgraderas, vilket ger förfinade och mer korrekta träffar, och fingeravtryckssystemet upphandlas på nytt. Allt för att hitta det system som är bäst för verksamheten i Sverige, och som dessutom innehåller Prümfunktionalitet. På köpet får man en uppgradering med ny programvara som ger snabbare söktider.

På nationell nivå genomförs kriminalteknisk samordning i det så kallade Forensiska rådet, FOR. Där medverkar representanter från alla samverkansområden, samt Rikskriminalpolisen, SKL, åklagarväsendet och Rättsmedicinalverket.

FOR beslutade nyligen att en arbetsgrupp ska se över och utveckla hur kriminalteknikerna utreder skospår.

Biometrisk identifiering

Biometri går förenklat ut på att jämföra personliga och fysiska egenskaper för att på det sättet fastställa en persons identitet. Begreppet är brett och omfattar allt från iris- och röstskanning, till gångstil och lukt.

En typ av biometri är så kallad automatisk ansiktsigenkänning, där avståndsberäkningar mellan olika delar av ansiktet används för identifiering.

Förutsatt att personens ansikte finns registrerat sedan tidigare skulle det i praktiken kunna betyda att en rånare som tar av sig maskeringen framför övervakningskamerorna utanför en bank kan identifieras eller åtminstone ringas in med en digital sökning.

Rikspolisstyrelsen genomför en förstudie som ska avgöra i vilken utsträckning svensk polis kan och får använda sig av biometrisk identifiering.