Twitterstjärna

Du visar att polisen finns på riktigt, skriver en läsare. Peter Ågren, den twittrande polisen, berättar om en vardag som allmänheten sällan får se.

Du vet hur det är. Att stå där lite stiff och säga ”kan tyvärr inte säga någonting” när något stort har hänt. Peter Ågren, chef för Södermalmspolisens ingripandeverksamhet i Stockholm, är bekymrad över att kåren är så sluten. Med korta meddelanden på max 140 bokstäver tar han med folk ut på Stockholms gator på ett sätt som man aldrig läser om i tidningen.

– Folk ser oss på teve, i böcker och filmer. Det är en väldigt romantiserad och förtalad värld som ingen egentligen vet något om, säger Peter Ågren.

På Twitter berättar han om allt från samtal med dagisbarn till grova våldsbrott, skickar ut efterlysningar och varningar och ger enskilda poliser en klapp på axeln när de har gjort något bra. Det som började som ett internt experiment för att snabbt nå kollegerna, har gjort honom rikskänd med en publik på över 13 000 läsare. Nu firar IGchefen, som han kallar sig, ett år som twittrare och ”alla” följer honom. Men dem han helst vill nå är Södermalmsborna för tanken är att skapa lokal dialog. En digital by, om man så vill. Flera gånger har det gett konkreta resultat i form av tips och vittnen som polisen annars inte hade fått tag på.

– Twitter är här och nu. Något är fel om man inte ser värdet i det, säger Peter Ågren.

Är det en egokick också med all respons?

– I början när fler och fler anslöt sig tänkte man att okej … Men jag är så medveten om att det inte är min person som är intressant. Detta är verkligen ett kraftfullt sätt att nå medborgarna.

Som polistwittrare är han inte först, men störst. Läsarna jublar när han med en släng av torr, brittisk humor berättar om situationer som är rena Monty Python-sketcher:

"PP8 trodde de jagade en inbrottstjuv som i mörk klädsel klättrade på balkongerna på Brännkyrkagatan. Det var en boende som byggde en katttrappa."

"SS och JS i PP2 fick ta sig an en stor och våldsam medborgare på Götgatan som ville slåss med polisen. Det var så han sa och så blev det."

"En man hotar kvinna med kniv. Vill ha pengar. Får pengar. Lämnar sedan över en lapp till kvinnan med texten: ”Jag älskar dig”."

Twittrandet ingår numera i hans arbetsuppgifter och det brukar bli tre tweets på förmiddagen om nattens händelser och lika många på eftermiddagen. Ofta baserar de sig på rapporter från de yttre befälen.

– Vissa är störtsköna.

Alla läsare är dock inte lika entusiastiska. Särskilt i början tyckte kritikerna att han drev med utsatta människor och han fick be om ursäkt i Sveriges Radio efter att ha använt ordet ”fyllon”. Nedsättande, ansåg någon.

– Mina första tweets var en katastrof. Samtidigt finns det de som har föreställningen att poliser gillar att förtrycka människor och då läser de in det, säger Peter Ågren.

Andra missförstår. En gång twittrade han från en trafikkontroll om en fartsyndare: ”Det gick fort. Väldigt fort, kostade 3 000 kronor.” Det tolkades som att han själv åkt fast.

– Jättejobbigt och jättekul, säger Peter Ågren.

Fortfarande är han något av en pionjär men snart kommer det inte gå att skriva sådana här artiklar längre. 2012 blir genombrottet för polisen i sociala medier och twittrande poliser ingen nyhet utan vardagsmat, tror Peter Ågren. Alla skulle tjäna på att ha särskilda poliser som enbart jobbar med att patrullera nätet och delta i sociala medier.

– Jag är helt övertygad om det. Vi lär oss, säger han.

Men alla poliser har inte tid eller lust att hålla på. Istället kan ett helt poliskontor turas om att twittra för att öka trygghetskänslan hos dem som bor i området. Ungdomsrotlar kan också ha stor nytta av sociala medier och exempelvis skaffa en Facebooksida där föräldrar kan ställa frågor som deras tonåringar vägrar svara på. Med hjälp av Twitter kan man hålla koll på försvunna personer och informera om trafikkontroller. Peter Ågrens vision är att knyta ihop alla brottsförebyggande funktioner i Stockholm så att polisen kan agera snabbare på lokala problem. Även polischefer borde börja twittra, tycker han.

– Det räcker med en gång i veckan. Folk är intresserade av den långsiktiga verksamheten, säger Peter Ågren.

De meddelanden som han agerar i diarieförs, ironiskt nog på det mest analoga sätt som finns: pappersutskrifter. Peter Ågren plockar fram en vit pärm ur sin bokhylla och skrattar till när han bläddrar bland bortglömda tweets. Men successivt har humorkanterna slipats av och han blir ”mer och mer inte sig själv”. Behovet av att ha kul i vardagen har nog alltid funnits där, funderar Peter Ågren. Det är också vad han brukar uppmana sina medarbetare till för det tar slut fortare än man anar. Så var det för en gammal polisprofil som Peter Ågren var med och tackade av. Efter att den gamle mannen fått sina tacktal och sin prydnadsskål förväntade sig alla att han skulle ställa sig upp och säga något.

– Vad fort det gick, sade han. Sedan satte han sig.