När kollegan blir chef

Inom polisen är det vanligt att en kollega och vän blir befordrad till chef. Det kan ha sina fördelar, men se upp med de nackdelar karriärsteget kan innebära, både för gruppen och den nya chefen.

När du väl blivit chef över dem som tidigare varit dina vänner finns ingen återvändo. Relationen förändras. Visst kan ni fortsätta umgås, även privat, men du är och förblir chefen i alla lägen.

Det är självklarheter för Kira von Knorring Nordmark, vice vd vid Institutet för personal- och företagsutveckling på Uppsala universitet. Hon har tidigare jobbat inom polisen i tio år, bland annat med chefs- och ledarutbildningar på Polishögskolan.

Inom polisen i England måste man byta polismyndighet för att avancera i graderna, berättar hon. Där ser man det som omöjligt att vara en opartisk och rättvis chef över dem man tidigare arbetat med.  Riktigt så svart-vitt tycker inte Kira von Knorring Nordmark att det måste vara:

– Men för att det ska fungera krävs en klok och mogen grupp, med stort förtroende för sin nya chef. Chefen i sin tur måste ha stark integritet, god självkänsla och självinsikt.

Kira von Knorring Nordmark uppmanar dem som utnämns till chefer inom den egna gruppen att inte be om ursäkt för sig. Det är viktigt att högre chefer är tydliga med varför personen i fråga valdes ut. Som ny chef kan det vara bra att ha en mentor under en period och lära av andras erfarenheter av ledarskap.

– Men härma inte dina förebilder! Var och en måste hitta sitt eget sätt att leda andra, säger Kira von Knorring Nordmark.

Hon understryker att det är viktigt att man känner sig själv, sina styrkor och svagheter, för att kunna vara en bra chef. Gör man det, och har gruppens förtroende och förståelse för att rollerna har ändrats, kan det vara något positivt att bli chef över sina vänner.

– Det kan innebära stora möjligheter. Ni kan nå dit ni ska, och ni kommer att göra det tillsammans. 

"Nio gånger av tio gör vi samma jobb"

Magnus Barsk, 36, yttre befäl i polisområde Luleå/Boden

"Jag hade egentligen inga planer på att bli arbetsledare, men när jag fick möjligheten att pröva det kände jag mig redo. Jag ville pusha mig själv lite i rollen som polis. Det första året hade jag ett vikariat, men nu har jag haft tjänsten som yttre befäl i tre år.

Det kan vara svårt att vara ledare och representera arbetsgivaren, samtidigt som man är en i gänget. Det är mycket som svensk polis ska göra och hinna med, nya arbetsuppgifter och nya verktyg.  Som arbetsledare ska jag se till att vi jobbar mot våra mål och lyckas med det vi ska utföra. Samtidigt får jag inte pressa personalen för hårt, så att de förlorar arbetsglädjen.  Jag måste värna om ett bra arbetsklimat och en bra arbetsmiljö.

Här i Norrbotten ingår vi som är yttre befäl i patrullerna. Nio gånger av tio gör vi samma jobb som övrig personal. Jag riskerar att bli låst ute på ett jobb och kan inte alltid finnas till hands för min personal.

En bra chef har god människo-kännedom. Det är viktigt att se varje individ där och då, dagsformen och hur människor mår. Jag har sysslat med lagidrott hela mitt liv och det tror jag har hjälpt mig – man får lära sig att arbeta i grupp och lösa uppgifter tillsammans.

Fördelar med att bli chef över sina vänner är att man redan vet deras styrkor och svagheter, deras bakgrund och familjesituation. En nackdel är att de ser mig på ett annat sätt nu. Det måste inte vara negativt, men det är annorlunda. Jag kan inte vara kompis i alla lägen.  Ibland måste jag vara obekväm och driva igenom saker. Då är det avgörande hur man uttrycker sig. Sedan handlar det också om mognad och förståelse hos personerna i gruppen jag leder.

Inför utvecklings- och lönesamtalen gör vi som är yttre befäl bedömningarna tillsammans. Vi är sju personer och det är våra samlade åsikter som vi för fram. Vi ventilerar mycket under våra befälsmöten. Vi enas om vilka budskap vi ska föra fram i olika frågor. Enigheten gentemot personalen är viktig.

När jag stöter på missnöje, som samtalen i fikarummet om problemen i vår organisation, försöker jag hålla det konstruktivt. Vi sitter på många av lösningarna själva, på en lokal nivå. Jag uppmuntrar dem som har starka åsikter att engagera sig fackligt.

Mitt jobb är inte lätt, men det är roligt. Jag får vara mitt i verksamheten. Jag gillar att jobba med männ-iskor och samtidigt får jag vara med och uppleva arbetsgivarens vilja."

"Alla dunkar en i ryggen"

Axel Lerida, 36, vikarierande stationsbefäl vid närpolisen i Södertälje.

"Jag har bara varit polis i fyra år och är ganska ny i det här att vara chef.  För ett och ett halvt år sedan fick jag vara i svaromålspoolen, och alltså hoppa in som yttre befäl ibland och sedan som stationsbefäl. Nyligen fick jag ett vikariat som stationsbefäl, så jag har fått växa in i rollen. Jag upplever det som om mina kolleger tycker att det är roligt med en chef från det egna ledet. Alla dunkar en i ryggen.

Fördelarna med att känna dem jag arbetsleder är många. Jag vet vem som är bra på vad. De känner mig och vet vad jag går för, de kan mina kvalitéer och brister. Samtidigt vet jag vilka villkor de jobbar under.

Nackdelen är att en del kan uppleva mig som annorlunda nu när jag har flera åtaganden än förut. Nu ska jag ha arbetsgivarens perspektiv, på exempelvis löneavtalet som väckt en del stridslystnad bland mina med-arbetare. 

Som stationsbefäl ska jag kvalitetsgranska alla ärenden innan vi lämnar dem vidare. När jag tidigare hoppade in som stationsbefäl vissa dagar hamnade jag ibland i situationer där jag var tvungen att kritisera någons arbete en dag, och nästa dag vara en av medarbetarna igen. Men det funkade bra, just för att de känner mig och visar respekt och förståelse för min situation.

När man är chef måste man också vara en god ledare.  Med det menar jag att man ska jobba med coachning, och se sina medarbetares behov och kunna utveckla deras kvalitéer. Man måste våga och kunna fatta beslut också. Då krävs god kunskap. Jag får själv stöd och coachning av mina chefer. De är bra på att ta tillvara och utveckla unga chefer här i Södertälje.

Jag umgås privat med några av dem jag nu arbetsleder. De håller nog en ännu större distans till mig än de övriga i gruppen när vi jobbar. De visar att de respekterar mig i den sitsen. Jag tror att de tycker att det är roligt att någon som är ung i tjänst som jag är, som tycker att det är roligt att jobba och gillar utmaningar, är stationsbefäl. Det är enormt givande. Det är roligt att man redan efter fyra år blir sedd av de högre cheferna och får möjligheten att pröva på att ta större ansvar."