Skyddsnätet fungerar inte!

Jag skriver detta för att jag känner att jag måste. För att det så kallade skyddsnätet som finns där för att hjälpa brottsutsatta människor inte fungerar, skriver Daniel Backlund hos närpolisen i Härnösand.

Det handlar om Lena (hon heter egentligen något annat), som lever under förhållanden som inte någon människa ska behöva leva under. Hon har under åratal blivit misshandlad och våldtagen av sin sambo. Hon är livrädd för att prata om det, för hon tror att han kommer att slå henne sönder och samman om hon berättar.

Patrullen som var på plats kan vittna om den misär hon lever i. Den skräck hon känner varje dag för att få stryk av sin sambo märks lång väg på henne. Patrullen fick under lång tid övertala Lena om hur viktigt det var att anmäla honom för att stoppa misshandeln. Vi lyckades få henne att gå med på ett videoförhör. Vi gjorde i alla fall vad jag anser att man kan göra för en misshandlad kvinna. Vi arbetade enligt de direktiv vi har för brott i nära relationer. Vi gjorde två videoförhör, ett där hon berättar och ett där vi filmar och kommenterar hennes skador.

Hennes rädsla är tydlig och hon gråter flera gånger över hur dåligt hon mår. Hon berättar om misshandel och våldtäkter, hur de har begåtts gång på gång. Skräckväldet hon lever i har pågått i många år. Vad krävs för att få någon frihetsberövad, undrar jag. Vi gjorde allt vi kunde, vi dokumenterade det för att en åklagare ska kunna driva fallet även om kvinnan av rädsla inte vill eller kan medverka.

Jag tycker att det här var ett solklart fall där mannen måste frihetsberövas för att inte kunna skrämma kvinnan till tystnad. Ändå släpps han efter knappt två dygns anhållande. Mannen i fråga förekommer i 19 stycken ärenden i vårt system. De flesta är olika typer av fridsbrott, misshandel, olaga hot, sexualbrott.

Vad är meningen med Polisens arbete om det ändå slutar med att ärendet avförs? Motiveringen i det senaste fallet är att brott inte kan styrkas. ”Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till  brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt.”

Vi har utbildningar i brott i nära relationer men till vilken nytta? När vi gör som vi blir tillsagda att göra och det ändå inte hjälper? En patrull ägnade åtta timmar av sitt arbetspass för att försöka hjälpa Lena. Vad ska vi svara nästa gång vi kommer hem till henne och hon undrar varför vi inte kan hjälpa henne? Om hon ens lever då?

Åklagarna hinner inte med. De har för hög belastning. Polisen har för få utredare. Ska det vara vår ursäkt? Kvinnojouren drivs av eldsjälar i stället för av anställda. Vilka signaler sänder det? Jag vet hur jag kommer känna mig nästa gång jag är hos Lena. Jag kommer att skämmas. Skämmas för att de uppmanande ord vi gången innan gav henne inte var värda någonting.

Polisassistent 
Daniel Backlund
Närpolisen Härnösand
Polismyndigheten
i Västernorrland