Möt några av utredarna

Vad är de vanliga bristerna i en mordutredning? Så svarar fyra av utredarna i nationella bedömandegruppen.

Dan Boija är utredare hos länskriminalpolisen i Stockholm. Han har jobbat med våldsbrott sedan 1995 och var biträdande utredningsledare när polisen löste mordet på Anna Lindh:


- Det avgörande för att lyckas med en mordutredning är noggrannhet, hanteringen av alla handlingar och analysen av dem. Det behövs tid och möjlighet att bearbeta materialet. En och samma grupp måste kunna jobba med ärendet utan att störas och ha utrymme för eftertanke. Den möjligheten finns inte överallt. Polismyndigheten kanske inte har resurser och det kommer annat emellan som gör det svårt att gå till botten med en utredning.

Tommy Lindén är chef för utredningsverksamheten i nordvästra Skåne. Han ansvarade för utredningen av det försvunna paret i Hovs Hallar. Tidigare var han spaningsledare på länskriminalen.


– Vår viktigaste uppgift blir att stödja den lokala spaningsledaren, till exempel förmedla kontakt med andra experter. Eftersom vi kommer från olika polismyndigheter har vi ett brett kontaktnät. Förhoppningen är att ingen ska behöva göra samma misstag. Generellt sett har initiala åtgärder brustit när en utredning kör fast, som otillräcklig loggning av uppgifter eller dörrknackning. Jag kan särskilt bidra med erfarenhet från mordutredningar där kroppen har saknats.

Catrin Hermansson jobbar på Riksmordkommissionen och deltog bland annat i utredningen kring Hagamannen i Umeå. Hon har tidigare jobbat på Polismyndigheten i Stockholms län.


– Vi från Riksmordkommissionen har erfarenhet från många stora ärenden, av hur man får överblick och struktur på materialet, och gör bedömningar. Det krävs en viss metodik och ordning så att man vet vad man har gjort och inte tappar bort något när man jobbar med flera saker parallellt. Att som spaningsledare få tillgång till att någon utomstående ser på ärendet med nya ögon skulle jag själv uppleva som positivt, även om något missats. Syftet är ju för oss alla att föra ärendet framåt.

Thord Haraldsson är chef på länskriminalpolisen i Trollhättan, Västra Götaland. Han har jobbat med grova brott sedan 1988 och var spaningsledare efter sprängattentatet hos åklagaren Barbro Jönsson.


– I en mordutredning gäller det att jobba brett och inte fastna i ett enskilt spår. Min erfarenhet är att polisen kan ha misstänkt en lokal förmåga, men när det visar sig vara fel har man inte mycket att gå på. Jag har inget särskilt knep för att lyckas, det är hårt arbete som gäller - att jobba systematiskt och följa metodstödet för utredning av grova brott, PUG:en. Man måste värdera materialet, se vad som är spekulationer och vad man faktiskt har i form av omständigheter, bevisning och spår.

Läs mer: Mordutredarna är mobiliserade