Kvinnliga gärningsmän

Benämningen ”gärningsperson” har börjat vinna mark.

En sökning på internet ger över 12 700 träffar (den 6 november 2009), och Brottsförebyggande rådet står för närmare 300 av dessa. ”Gärningsman” ger 162 000 träffar.Tydligt är att ”gärningsman” används i författningstext, medan ”gärningsperson” förekommer inom sociologi, kriminologi och i medierna.

Historiskt sett har ordet ”man” utöver betydelsen ”person av manligt kön” också en könsneutral betydelse. ”I svenskan har däremot aldrig ’person’ som efterled slagit igenom som ersättning för man. De flesta tycker förmodligen att det låter konstlat med justeringsperson, polisperson, vetenskapsperson”, står det i Språkriktighetsboken.

”Polisperson” är knappast ett ord vi vill ta till oss, men vad anser språkvårdare om ”gärningsperson”? Sture Allén, ledamot i Svenska Akademien, anser att ordet är ”otympligt” och förordar i stället ”förövare”. På myndigheten Språkrådet är man ”avvaktande men inte helt avvisande” till bildningar på ”person”.

Vilken blir då min rekommendation? Jo, att det för närvarande inte finns några tungt vägande skäl för att vi ska undvika ordet ”gärningsman”. Som någon klok person konstaterat har lagtextens användning av ordet ”man” aldrig hindrat att en kvinna blivit dömd. Därmed skulle man också kunna tänka sig att en gärningsman mycket väl kan vara en kvinna.