En söndag med krimjouren

Det är halvt nedsläckt i polishuset i Västerås och man skulle kunna tro att ingen jobbar, inget händer. Men för krimjouren är det veckans mest hektiska dag.

 – Vi får oftast helgens alla ärenden över oss på söndagarna, förklarar Stefan Forsberg som är förundersökningsledare och chef för gruppen som består av fem poliser och två civilanställda.

Alla poliserna jobbar som utredare. De civilanställda skriver bland annat ut förhör och registrerar försvunna personer och dödsfall.

Krimjourens uppgift är att snabbt utreda fall där någon är frihetsberövad. När en misstänkt blivit häktad tar oftast andra utredare över. Krimjouren utreder också grova brott utan någon misstänkt, som våldtäkter och mord.

En lugn helg

Starka lampor lyser upp mötesrummet. Förundersökningsledaren går igenom några av ärendena de ska jobba med under dagen: En dansk bil på avvägar, en knivskärning, grov fridskränkning, misshandel, grov misshandel och en våldtäkt mot ett barn. Det har varit en jämförelsevis lugn helg i länet.

– Idag mäktar man med. Specialutbildade barnutredare fick ta över våldtäktsärendet, säger Stefan Forsberg.

Ibland behöver de personalförstärkning. Som mest har jouren haft 23 anhållna och häktade under en helg, med fem poliser i tjänst. En vanlig helg är cirka tio personer frihetsberövade. Utredarna håller förhör med dem, målsäganden och vittnena. De gör husrannsakningar och samlar in uppgifter på andra sätt. Allt syftar till att utreda brotten så snabbt som möjligt – något Stefan Forsberg tycker att de har goda förutsättningar för.

– Vi kan vara effektiva. Varje vardag har vi morgonmöten med åklagarna för att få fart på utredningarna, men allt bygger förstås på att vi har engagerade utredare.

Löser brott snabbt

Sammanhållningen är stark i den lilla arbetsgruppen. Alla instämmer i att de har roligt på jobbet. Stefan Forsberg tror att de motiverar varandra att göra ett bra jobb, i och med att alla har insyn i varandras ärenden.

– Vi har alla redskap vi behöver, korta beslutsvägar och bra arbetstider. Allt är som gjort för att lösa brott snabbt, säger Göran Höglund, som är en av utredarna.

Göran Höglund utreder en grov misshandel i Kungsör från förra helgen. Sent på fredagskvällen trängde sig två män in i en lägenhet och överföll mannen som bor där. De sparkade honom i ansiktet tills käken sprack. De misstänkta försvann och när polisen hittade dem hade de pratat ihop sig.

Båda nekar och säger att de inte ens varit i lägenheten. Nu sitter de i varsin cell på anhållningen. Göran Höglund måste samla tillräckligt med information under söndagen för att åklagaren ska kunna häkta dem nästa dag.

– Är det någon som kan lösa det här så är det Göran, säger Stefan Forsberg och nickar gillande.

Jakt på fingeravtryck

Göran Höglund tänker åka hem till mannen som blev misshandlad och pensla dörrarna i jakt på fingeravtryck. Eftersom de misstänkta säger att de inte varit där kan det vara ett sätt att motbevisa dem. Han lyfter telefonluren.

– Det var Höglund här, från kriminalpolisen. Är du vaken? Kan vi göra ett försök och pensla din dörr, vi kanske kan hitta deras fingeravtryck?

Det tar en halvtimme att köra från Västerås till Kungsör. Utredarna på krimjouren tillbringar många timmar i bilen, eftersom de jobbar över hela länet.
Slask och is slår upp på framrutan och Göran Höglund håller blicken på vägen. Han berättar om polisyrkets avigsidor, de mänskliga tragedierna. I varje ärende finns ledsna eller trasiga människor.

– Som polis ska man ta vid när andra människor slutar fungera, säger han.

Ingen vanlig kriminalare

Nu har han jobbat nästan 70 timmar under loppet av sju dagar. Veckan därpå blir det lite lugnare och den tredje veckan är han ledig alla dagar utom en. Han trivs bra med skiftarbetet och det omväxlande tempot.

– En vanlig kriminalare kan planera sin vardag och boka in förhör och sådant, men det passar inte mig. Vi jobbar hälften inne och hälften ute ungefär. Jag vet inte vad som väntar eller när jag kommer hem, säger Göran Höglund som har jobbat som kriminalpolis på heltid i åtta år. Innan dess var han sjöpolis på somrarna och kriminalare på vintrarna.

Åklagarna i Västerås åklagarkammare berömmer de förhör utredarna på krimjouren gör. Göran Höglund berättar om sin förhörsteknik.

– Jag vill se hela händelseförloppet i huvudet utan avbrott, som en film. När du ser en film vill du inte ha några luckor, så inget får utelämnas. När folk påstår saker måste du alltid fråga varför, eftersom de drar egna slutsatser. Frågar du inte varför kan du hamna snett.

Ett vittne som ljuger

Innan han ska leta fingeravtryck förhör han ett sista vittne. Han hämtar henne, en ung tjej i svarta kläder, i ett brunt trevåningshus och visar henne vägen till bilen. De måste sitta där, eftersom Göran Höglund inte vill förhöra henne tillsammans med kompisen som bor i huset.

Efter ungefär 20 minuter kliver de ur bilen. Han tittar efter henne när hon kliver över snövallen vid vägkanten och går tillbaka över vägen.

– Jag tror att den där människan ljuger.

Hon ger männen som misstänks för den grova misshandeln alibi och upprepar samma historia som de andra vittnena. De var tillsammans hela kvällen och gick till krogen efter festen. Göran Höglund tänker fråga alla vilken väg de tog till krogen och vad de pratade om. Förr eller senare spricker deras historia, tror han.

En kort bit därifrån bor mannen som misshandlades. Göran Höglund tar med sig portföljen med den tekniska utrustning han behöver för att leta fingeravtryck. Det dammar av det svarta pulvret och snart är fyra dörrar och golven svartfläckiga. Göran Höglund hittar två fingeravtryck som han kan skicka iväg för analys.

Skrivbordsgöra

Tillbaka i polishuset tömmer han snabbt sin matlåda och stänger in sig på sitt rum för att spela in en återberättelse av förhöret. Sedan skriver Camilla Hansson, som är civilanställd på krimjouren, ut det. Under eftermiddagen blir det lite skrivbordsjobb. Åklagaren behöver en häktningspromemoria senast klockan tolv följande dag.

Stefan Forsberg har köpt kokosbollar, det hör söndagen till. Göran Höglund dundrar in i fikarummet och drämmer sin pappersmugg i bordet.

– Nu vill åklagaren att jag förhör de två misstänkta igen. Och förresten ska de byta åklagare igen, det blir den fjärde på det här fallet.

Kollegan Lars Fjellman rycker snabbt in och erbjuder sig att göra ett av förhören. Stefan Forsberg förklarar att det blir jobbigt att dra samma fall om och om igen för nya åklagare. Det här är dock ett undantagsfall. Tack vare det täta samarbete som krimjouren har med åklagarna har antalet frihetsberövade ökat drastiskt de senaste åren
i Västerås.

Goda resultat

De korta och snabba beslutsvägarna ger bättre polisutredningar, bland annat eftersom möjligheten till tvångsmedel som frihetsberövanden, husrannsakningar och beslag gör det lättare att samla in bevis. Exempelvis har lagföringen av våld i nära relationer ökat i Västmanland sedan krimjouren och åklagarna började ha sina morgonmöten 2002.  

Efter kafferasten hämtar Göran Höglund och Lars Fjellman de två misstänkta från anhållningen. De förhör dem på sina kontor. Dörrarna stängs och det blir tyst i krimjourens korridor. 70-timmarsveckan går mot sitt slut.