Så ska polisen vinna invånarnas förtroende i Vivalla

Utanför Örebro är Vivalla kanske mest känt från tv-serien ”Svensson Svensson” där området framställs som en radhus-idyll. I verkligheten brottas Vivalla med segregering, kriminalitet och arbetslöshet.

Busskuren utanför polisstationen i Vivalla har vandaliserats under natten och glasskärvor ligger spridda över marken. Klockan är åtta på morgonen och på stationen har några poliser samlats i fikarummet för att gå igenom nattens händelser och planera dagen. Det har skett ännu en grov våldtäkt, den här gången i ett närområde till Vivalla.

Stadsdelen, som ligger i den nordvästra utkanten av Örebro, har cirka 6 000 invånare av närmare 70 olika nationaliteter. Vivalla har sedan den 1 mars varit arbetsplats för en civilanställd och sju poliser som kallar sig Vivalla-gruppen. De ska tillsammans med Örebrobostäder, socialtjänsten och Örebro universitet arbeta för att öka tryggheten och minska brottsligheten i stadsdelen.

På plats hela tiden

Genom att samarbeta med beteendevetare och kriminologer på universitetet ska polisen få tillgång till den senaste forskningen om vilka metoder som är mest effektiva för att bekämpa brottsligheten. En metod är att finnas på plats hela tiden och inte bara när något allvarligt händer.

– Det är otroligt viktigt att vi finns i ytterområdena och skapar kontakt med dem som bor här, säger Janne Westin, som har flera års erfarenhet av att arbeta i området.

Fredrik Malm, chefen för Vivallagruppen, berättar att de har fått mestadels positiva reaktioner från dem som bor i Vivalla.

– Många har höga förväntningar och vill att vi alltid ska finnas tillgängliga, både i skolan och på dagis, säger han.

Måste stärka tilliten

Nyligen deltog han vid en föreläsning om alkohol och droger som arrangerades av Örebro moské och invandrarföreningen Simon.

– Alkohol är inget stort problem i Vivalla jämfört med övriga Örebro, då är det vanligare med kat, säger han och släpper in en kollega som knackar på bakdörren.

Kat är narkotikaklassad i de nordiska länderna och används, enligt poliserna, framförallt av somalier som är en stor invandrargrupp
i Vivalla.

Förutom arbetet mot narkotika, stöld, skadegörelse och utomhusvåld har Vivallagruppen en stor uppgift att ta sig an – de måste stärka de boendes tillit till polisen.

– Många kommer från länder utan ett fungerande rättssystem. De ringer inte polisen i första taget utan löser gärna allt själva. Då har de större tillit till Örebrobostäder. Det har hänt att de har ringt dem istället för brandkåren när det har brunnit, säger Esad Ajanovic, som också ingår i Vivallagruppen.
Han kom själv till Sverige från Kroatien 1995 och bodde i Vivalla under några år.

– Jag känner mig på sätt och vis hemma här. Vi skulle kunna utgå från polishuset i city men då skulle jag alltid känna mig som en besökare. Det är psykologiskt, man känner mer ansvar om man är en del av området, säger han och häller ut det sista kaffet i slasken.

Snabbare resultat

Esad Ajanovic har stor nytta av att vara tvåspråkig i Vivalla där det talas drygt 60 olika språk.

– Många av de äldre som bor här talar inte svenska. Att inte förstå språket innebär en enorm otrygghet, säger han.

Bredvid honom sitter kollegan Magnus Bernestål som tidigare jobbade på ung-domsroteln i city.

– Det är intressant att göra något nytt. När man ingår i ett större sammanhang, som i city, kan det vara svårt att påverka. I ett litet område ser man snabbare resultat. Jag tror på konceptet, att man ska vara nära dem man ska serva. Dessutom är atmosfären lugnare här ute, säger han.

Magnus Bernestål och Esad Ajanovic kränger på sig bältena.
– Vi jobbar ofta i civila kläder, men på dagtid tar vi på oss uniformerna för synlighetens skull, säger Esad Ajanovic. Han stannar utanför polisstationen och pratar med en mamma och hennes dotter som cyklar utan hjälm.

– Det är nästan ingen som använder hjälm i det här området, säger han och sätter sig i passagerarsätet på Vivallagruppens enda civilbil.

Magnus Bernestål parkerar vid infarten till Vivalla centrum. Vägen är kantad av låga 1970-tals längor, rikligt beströdda med paraboler. I bakgrunden tornar ett höghus upp sig, skämtsamt kallat Vivallaskrapan.

Magnus Bernestål och Esad Ajanovic trär reflexvästarna över huvudet och kliver ut i vägen. 

– Vi slår två flugor i en smäll. Dels är det den nationella trafikveckan, dels passar vi på att kika in i bilarna efter något misstänkt, säger Magnus Bernestål.

De båda poliserna stoppar bil efter bil. Ett par förare får blåsa, en annan får en tillsägelse om att byta däck eftersom de är alldeles blankslitna:

– Jag ger dig inga böter idag, men jag vill att du byter däck innan du kör igen. Om jag ser dig  ikväll med samma däck kommer jag att ge dig böter, okej?, säger Esad Ajanovic.

Lunchen får vänta

Han skakar hand med föraren och gratulerar honom till hans nya svenska medborgarskap. Mannen ser nöjd ut. Det ringer på Esad Ajanovics mobil. Kvinnan som våldtogs i natt har beskrivit förövarens längd, klädsel och kroppsbyggnad. Beskrivningen liknar en man som har setts på en bensinstation i närheten. Poliserna åker dit för att söka igenom deras över-vakningsfilmer.

På bensinstationen får de hjälp av en av de anställda att ta fram övervakningsfilmerna från kamerorna vid entrén och disken. Sedan börjar det digra arbetet med att söka igenom timmar av övervakningsfilm. Det verkar som att lunchen får dröja länge idag.

Klockan är tolv och ytterligare två poliser i Vivallagruppen, Karin Rehn och Magnus Värnqvist, börjar sitt pass. Magnus Värnqvist har tidigare arbetat i Stockholm och gör sitt fjärde arbetspass i stadsdelen.

– Jag hade hört talas om alla problem i Vivalla innan jag kom hit och blev förvånad över att det var så pass fräscht här. Det finns knappt något klotter. Området består dessutom av tvåvåningslängor istället för betongkolosser. Det gör att det ser bättre ut än förorterna som finns kring storstäderna, säger han.

Pratar inte med poliser

Karin Rehn har nyss kommit hem från Egypten. På grund av askmolnet från vulkanutbrottet på Island tog det en extra vecka för henne att ta sig hem. Både hon och Magnus Värnqvist behöver läsa in sig på vad som har hänt den senaste tiden. När de har gått igenom de inkomna anmälningarna går de en runda genom Vivalla centrum.

Centrumet har ett inglasat torg med bibliotek, café, pizzeria, mataffär och guldsmed. De flesta tittar misstänksamt på poliserna när de passerar. Någon enstaka hälsar. Karin Rehn och Magnus Värnqvist slänger ett par ord med några tonårskillar som sitter och röker på en bänk utanför centrumet.

– Vi finns ju till för er. Vad tycker ni vi behöver jobba med? frågar Magnus Värnqvist.

Killarna rycker på axlarna och säger att det inte finns några problem i Vivalla.
Inställningen att inte prata med polisen är vanlig bland ungdomarna som har gått ut skolan. Samma sak gäller bland affärsinnehavarna.

– Det skedde nyligen en grov misshandel i centrum men trots många vittnen var det svårt att få uppgifter. Butiksägarna tror att det är dåligt för affärerna att snacka med oss. Det gäller att avdramatisera polisen och hellre bli en naturlig del av stadsbilden, säger Magnus Värnqvist och rättar till polismössan.

Ett besök på högstadieskolan i Vivalla ger motsatt effekt. Ett tjugotal killar flockas runt poliserna,  de hälsar och ställer frågor. Tjejerna lyser med sin frånvaro.

– Blir man blind av den där? frågar en av killarna och pekar på oc-sprayen i Karin Rehns bälte.

– Jag vill att ni fixar fler poliser till Vivalla. Det är tryggt, säger en annan.

Stämningen är upphetsad och de talar i munnen på varandra. Två barn ansluter sig till klungan och lyssnar nyfiket. När rasten är slut skingras skaran.

Trygghetsvärdar hjälper polisen

Karin Rehn och Magnus Värnqvist återvänder till polisstationen för en snabb kopp kaffe innan de ska tillbaka till skolan. En pojke i trean har blivit misshandlad av ett gäng killar. Alla är under 15 år.

Klockan har hunnit bliv halv två innan Magnus  Bernestål och Esad Ajanovic återvänder till polisstationen för att äta lunch. Efter lunchen tar de en runda i centrumet. Esad Ajanovic ser sin mormor sitta på en bänk tillsammans med några av sina vänner. Han går fram och ger henne en kram. Hon har bott i Vivalla sedan hon flyttade till Sverige från Kroatien och trivs bra i området.
En bit bort står en man med rött skägg och en skjorta med texten ”Vivalla värd” på ryggen. Han heter Bashe Jama och är anställd av Örebrobostäder för att röra sig i området och prata med de boende. Via de så kallade trygghetsvärdarna kan polisen få reda på vad som är på gång.

Magnus Bernestål frågar Bashe Jama om det har hänt något på sista tiden. Han säger att det har varit lugnt men att han har märkt att problemen börjar gå längre ned i åldrarna. De skakar hand innan de skiljs åt.

Poliserna lämnar centrumet och åker till ytterligare en bensinstation för att söka igenom övervakningsfilmer. De övriga i Vivallagruppen beger sig till skolan för att prata med dem som varit inblandade i misshandeln. Både föräldrar och tolkar kommer att vara med. 

Utanför polisstationen har glasskärvorna sopats bort från marken.