I balans

Att ärenden ligger ”i balans” är ett vedertaget uttryck inom polisen. För den så kallade allmänheten är ordets innebörd inte lika självklar.
Vår användning av ”balans” är en annan än allmänspråkets. När vi säger att ”balansen minskar” känner vi oss riktigt belåtna, medan en utomstående person snarast blir förskräckt. Balans brukar ju vara bra, men plötsligt framstår det som önskvärt att balansen minskar! Detta blir minst sagt förvirrande. ”Antalet ärenden i balans minskar”, antyder ett kaosliknande tillstånd.

Det finns åtskilliga exempel på ord som har en innebörd i fackspråk, och en helt annan i allmänspråket. ”Vi bestrider dina kostnader” innebär att jag får ersättning, samtidigt som ”bestrida” i andra sammanhang betyder förneka eller inte hålla med. Med ”ersättning utgår” menas att jag får ersättning. ”Programmet utgår” ska däremot tolkas som att det program jag förväntansfullt bänkat mig för att se inte kommer att visas. När exempelvis en ansökan lämnas ”utan bifall” är det detsamma som ett avslag, medan ”bifall” normalt betyder  ”starkt gillande”. Med den tolkningen skulle ”utan bifall” betyda att man endast visar ett svalt intresse.

Hur ska vi då göra med ärendena i balans? Jo, när vi vänder oss till allmänheten ska vi formulera oss på ett annat sätt. Vi ska tala om att ärendet ännu inte är färdigutrett. Det mottagaren behöver veta, är att ärendet inte är avslutat.