På gränsen

Han är tusentals resenärers första intryck av Sverige. Möt gränspolisen Stefan Johansson på Arlanda flygplats.

Strax före halv tio på förmiddagen börjar de 165 passagerarna ombord på flight ET702 från Addis Abeba tumla ut ur planets innandömen. Maskinen mellanlandade i Rom på väg till Arlanda och bland resenärerna finns både svenska turister som återvänder hem efter en weekend i Italien, och etiopier som genomlidit hela den nästan tolv timmar långa flygningen från Östafrika

De första denna brokiga skara möter när de rundar gate 14C och promenerar in i Sverige är inte flygplats- eller flygbolagspersonalen. Passkontrollanterna syns inte heller till än.

Längst fram i kön av svenska representanter står istället gränspolisen Stefan Johansson.

I de flesta fall består hans insats som förste svensk visserligen bara av en vänlig nick eller ett kort svar på någon allmän fråga – var finns närmaste toalett, är den odelat vanligaste – men undantagen är å andra sidan många och ibland dramatiska.

Rigorös kontroll

Allt förändrades den 25 mars 2001. Då sjösattes nämligen det så kallade Schengensamarbetet i Sverige. I praktiken betyder det att gränserna mellan de 25 medlemsländerna tagits bort. Kontrollen av personer som reser in från ett land utanför Schengen har i gengäld förstärkts.

Det är där Stefan Johansson kommer in i bilden.

– Det där är en så kallad riskflight, säger han och pekar på en av de flygplatsförkortningar som flimrar förbi på tv-skärmen i ena änden av den lilla polisstationens fikarum.

I monitorn uppdateras tidsangivelser löpande allteftersom plan från länder som inte omfattas av Schengensamarbetet närmar sig Arlanda. Alla kontrolleras rigoröst och rutinmässigt men några av dem är särskilt intressanta. Det är trots allt skillnad på flighter och flighter. Vissa avgångar är helt enkelt överrepresenterade i brottstatistiken.

Ny alkoholkontroll

Innan lunch hinner vi med en nyinstiftad arbetsuppgift. Sedan den 1 september ingår det nämligen i gränspolisens uppdrag att göra utandningsprov på piloter. Tidigare behövdes en skälig misstanke men efter en lagändring kan Stefan Johansson när som helst kräva att kabin- och markpersonal blåser i hans alkometer.

Den här förmiddagen tar den uppgiften oss till terminal fyra. Där har Norwegians flight DY4006 från Umeå just landat, med kapten Jakob Stolpe och styrman Jens Björby bakom spakarna.

– Jag tycker det är bra att polisen gör kontroller. Det är snarare förvånande att det inte fungerat på det här sättet tidigare, säger Jakob Stolpe, och klarar blåstestet utan anmärkning.

Det är över på en kvart.

Inte glamouröst

Stefan Johansson backar ut ur den trånga cockpiten på Norwegians Boeing 737-300 och återvänder till bilen. Gränspolisens lokaler ligger i en annan ände av byggnaden, med direktanslutning till terminal fem. Därifrån utgår merparten av utrikestrafiken och med nästan tio miljoner passagerare om året är det flygplatsens klart största terminal.

– Dessutom har vi VIP-avdelningen som granne. Jag hälsade på Bob Dylan när han var här. En trevlig äldre gentleman. Springsteen var också jäkligt schysst, säger Stefan Johansson och ser nöjd ut.

Celebriteterna till trots så är arbetet som gränspolis knappast glamouröst. Rent praktiskt handlar det framför allt om att titta på människor. Hundratusentals människor. De som av en eller annan anledning är intressanta för polisen, plockas åt sidan. Det fåtal som trots allt slinker förbi, fastnar i passkontrollen.

– Men många asylsökande river ju sina pass och spolar ned dem i toaletten innan de kommer till passkontrollen. Då är det svårt att över huvud taget slå fast vilka de är, säger Stefan Johansson.

– Men verksamheten går absolut inte ut på att jaga asylsökande. Snarare tvärtom. Det är människosmugglarna vi vill åt. De gör stora pengar på andras lidande. Trafficking och människosmuggling omsätter enorma summor. Det är beklämmande.

Gränspoliserna stöter ofta på familjer som sålt allt och belånat sig upp över öronen för att ha råd med smugglarnas falska pass och en enkel biljett till Sverige.

– Nyligen berättade en kvinna allt de varit med om. Det har jag faktiskt aldrig varit med om tidigare. De var sju i familjen och hade betalat 22 000 dollar till smugglarna.

Tusen falska pass

De asylsökande körs till Migrationsverket så snart flygväg och eventuella handlingar säkerställts.

– När det finns misstanke om brott står gränspolisen för de första åtgärderna. Anmälan, förhör, beslag, kontakt med åklagaren och så vidare. Sedan lämnas ärendet till vår kriminalavdelning.

– Men de här fallen är otroligt svåra att reda ut. Förövarna sitter oftast någon helt annanstans. Det är en problematik som spänner över hela världen, säger Stefan Johansson.

Följden blir att gränspolisen hittar de smugglade – men inte smugglarna. De som faktiskt åker fast faller oftast på eget grepp. För någon månad sedan stoppades till exempel en man som hade fyra svenska pass på sig.

– Trots att de alltid kan köpa nya på svarta marknaden tog han risken, och behöll dem. De går ju att sälja vidare två-tre gånger till. Han blev girig helt enkelt, säger Stefan Johansson.

De regelrätta förfalskarna har ännu svårare att glida igenom systemet. För även om det av förklarliga skäl är omöjligt att säga hur många som faktiskt lyckas ta sig in i landet med falska handlingar så upptäcks många.

– Passkontrollanterna kan verkligen sin sak. Dessutom har vi en analysavdelning. De vet allt om vilka metoder som används. Vi har över tusen förfalskade och konfiskerade pass från jordens alla hörn. De fungerar som referensmaterial, säger Stefan Johansson och pekar på ett stort låst plåtskåp.

Dokumentteknikern John Cole visar upp ett svenskt pass som till och med under uv-lampan ser autentiskt ut.

– Det var äkta från början, säger han. Smugglarna lyfte bort plasten på ett riktigt svenskt pass, och bytte ut bilden.

Litar på magkänslan

På senare år har många smugglare dessutom slutat modifiera passen. Istället säljer man dem helt enkelt till någon som faktiskt liknar personen på bilden.

– Eller så lägger de en tunn, tunn plastfilm över passets bild och förändrar den på detaljnivå. De justerar hårfästet eller färgen på ögonen för att det ska likna personen som ska använda det. Metoderna utvecklas hela tiden, säger John Cole.

När vi återvänder till terminal fem har nästa så kallade riskflight just landat. Stefan Johansson diskuterar dämpat med en kollega. En av de förbipasserande passagerarna intresserar dem. De enas om att se vad som händer i passkontrollen och följer sedan de nyanlända på avstånd.

Hur de faktiskt vet vilka det är läge att konfrontera i denna strida ström av mer eller mindre långväga resenärer, är en ganska svårdefinierad vetenskap.

– Vi tittar på många olika saker. Till exempel nervösa personer, passagerare som svettas okontrollerat och så vidare. Sedan finns det också information att utgå från. Förra året upptäckte vi bland annat att många personer från en specifik plats hade exakt likadana väskor. Det visade sig att de fått dem av smugglarna eftersom det inte ser naturligt ut att komma utan bagage, säger Stefan Johansson.

Det finns med andra ord metoder och underrättelser som hjälper gränspoliserna på traven. Samtidigt återkommer ord som ”intuition”, ”magkänsla” och ”människokännare” när de beskriver sin vardag.

– Det här är inte ett arbete som vem som helst kan utföra. Det handlar mycket om erfarenhet. Personen i fråga måste helt enkelt väcka min nyfikenhet.

Det låter väldigt subjektivt.

– Det är det. Men, nio gånger av tio har vi faktiskt rätt, säger Stefan Johansson.

Centrala gränskontrollenheten, CGE

  • CGE är en enhet på Rikskriminalpolisen.
  • Gränskontrollen sköts av respektive polismyndighet. CGE har det strategiska ansvaret för ett enhetligt utövande av utlänningsrätten.
  • Arbetet har tre delar: yttre gränskontroll, inre utlänningskontroll och verkställighet av ut- och avvisningsbeslut.
  • CGE samordnar den svenska verksamheten i EU:s gränskontrollbyrå Frontex. Det gäller till exempel snabbinsatsstyrkan Rapid Border Intervention Teams, Rabit, där Sverige nyligen bidragit med fem personer.
  • CGE bedriver varken underrättelseverksamhet eller brottsutredningar men har ett nära samarbete med dem som gör det.
  • Den inre utlänningskontrollen syftar till att hitta de personer som olovligen uppehåller sig i landet. Idag är 10 000 personer med utvisningsbeslut efterlysta i Sverige. Uppemot 95 procent av dem som söker asyl stoppas inte vid någon gräns utan kommer in via ett annat Schengenland.
  • Den inre utlänningskontrollen bygger ofta på tips och profilering som till stor del utförs av speciella gränspoliser. På CGE ser man ett behov av att utbilda all yttre personal så att kontrollerna kan göras i större omfattning.
  •