De vill nå gaypoliser i hela landet

En skam för hela poliskåren. Det tyckte vissa kolleger om gaypolisföreningen när den bildades för tio år sedan. Idag har föreningen en stark plattform. Göran Stanton har varit med från början. Helene Nordell Imbro är ny ordförande.

Behövs gaypolisföreningen fortfarande?

– Ja, absolut. Man kan inte slå sig till ro och tycka att allt är toppen. De här frågorna måste man hela tiden hålla vid liv. Det är inte lika tillåtande över hela landet som det är i Stockholm. Vi måste finnas både som stöd och som påtryckningsorgan, säger Helene Nordell Imbro.

Vilken betydelse har föreningen?

– Vi startade den för att hjälpa varandra, men har sedan gått vidare. Vi har startat diskussioner, satt igång projekt och utbildningar och besökt alla ledningsgrupper. Vi jobbar för att fler ska kunna vara öppna med sin läggning, säger Göran Stanton.

Vad fick ni för reaktioner när föreningen bildades?

– Vissa ansåg att vi försökte normalisera ett sjukt beteende, något som var onormalt. Folk runt omkring oss berättade att framför allt äldre kollegor tyckte att vi var en skam för hela poliskåren, säger Göran Stanton.

Hur kändes det?

– Vi förstod att det skulle väcka reaktioner men tyckte det var bra. Det visade att vi behövdes. Vi kände oss starka och vi har haft stöd av en bra ledning.

Hur har situationen för HBT-personer inom polisen förändrats på tio år?

– Det beror på var i landet du tittar. Det kan fortfarande vara svårt att vara polis och öppet homosexuell i en mindre ort där alla vet vem du är, säger Göran Stanton.

De flesta medlemmarna finns i Stockholm. Vad beror det på?

– Föreningen har sitt säte i Stockholm, och utanför är vi inte lika kända. Det är absolut en utmaning för framtiden att nå ut bättre i landet. Jag tror att polismyndigheterna numera är tydliga med att det här är en viktig fråga. Förhoppningsvis gör det att vi kan få ut vår information bättre, säger Helene Nordell Imbro.

Är det svårare att vara HBT-person inom polisen än på en annan arbetsplats?

– Många så kallade uniformsyrken, som försvaret, polisen och väktarkåren, har varit mer konservativa. Det gäller även typiska arbetaryrken och andra arbetsplatser med stor andel män, säger Göran Stanton.

– Jag tror inte att det måste vara så mycket sämre inom polisen. Det beror både på vilken typ av arbetsplats du jämför med och om den enskilda arbetsplatsen har satsat på frågorna, säger Helene Nordell Imbro.

Ska man berätta om sin läggning för sina kolleger eller är det för privat?

– Nej, jag tycker inte att det är för privat. Alla måste göra ett val, men de flesta heterosexuella pratar om sin familjesituation utan att det anses konstigt. De berättar ofta om sin man eller fru och sina barn, säger Göran Stanton.

Vilken roll har cheferna?

– Organisationen måste visa att den tar frågorna på allvar. En chef måste reagera och säga ifrån om någon medarbetare går över gränsen, och ta upp frågorna till diskussion, säger Helene Nordell Imbro.

Vad har föreningen betytt för polisens HBT-arbete?

– Gaypolisföreningen har fått upp HBT-frågan på dagordningen. Förut var det en ickefråga, men nu är det en självklarhet, säger Helene Nordell Imbro. 

– Föreningen har inneburit en kompetenshöjning för polisen. Vi har blivit bättre på att möta brottsoffer som utsätts för hatbrott. I Stockholm har polisen startat hatbrottsjouren, säger Göran Stanton.

Göran – har du något råd till Helene inför framtiden?

– Det är viktigt att fortsätta förbättra polisens bemötande av HBT-brottsoffer. Det finns specialistkompetens och jag tycker att man ska jobba för att andra myndigheter ska inspireras och starta liknande projekt som hatbrottsjouren.

Helene – hur ser du på framtiden?

– Vi har en självklar roll i att bidra till att öka polisens förståelse gentemot HBT-brottsoffer. Jag tycker också att det är viktigt att det blir ett bra arbetsklimat i hela landet. Det är trots allt stora skillnader mellan olika län och föreningen måste därför försöka nå ut till samtliga polismyndigheter. 

Gaypolisföreningen

  • Bildades 2000.
  • Helene Nordell Imbro är ordförande.
  • Cirka 90 medlemmar.
  • Föreningen är öppen för alla polisanställda.
  • Läs mer på www.gaypolisen.se.

Hatbrottsjouren i Stockholm

  • Hatbrottsjouren bildades som ett projekt 2007. Jouren blev permanent 2009.
  • Sex personer arbetar på hatbrottsjouren. Alla har varit poliser i mer än 15 år.
  • Jourens uppgift är att utreda brott där det kan finnas ett hatmotiv. Genom frågor till målsäganden, misstänkta och vitt-nen försöker man ta reda på om det finns ett hatmotiv. Det får sedan betydelse vid eventuella husrannsakningar och genomgång av misstänktas datorer. 
  • Med hatbrott menas olika typer av brott med hatmotiv, till exempel hets mot folkgrupp, olaga diskriminering och brott mot någon på grund av en
    persons sexuella läggning.
  • Om det går att bevisa ett hatmotiv ska brottet bedömas hårdare av domstolen.