Partierna eniga i många polisfrågor

Den 19 september är det val. Kan utgången innebära förändringar för polisen? Svensk Polis bad politiska reportern Helena Gunnarsson att beskriva skillnaderna mellan blocken.

Den gångna mandatperiodens hätskaste rättspolitiska gräl var om ett lila kuvert. Det säger en del om att skillnaderna mellan blocken inte är så stora. Den bredaste ideologiska klyftan skär istället genom den rödgröna oppositionen. På den borgerliga sidan är enigheten inom området större.

Det var i våras som justitieminister Beatrice Ask (M) lyfte idén om att hänga ut sexköpare genom att delge dem misstanke om brott via ett lila kuvert i familjens brevlåda. Skandal, tyckte hennes socialdemokratiske motståndare Thomas Bodström och krävde hennes avgång. Ask backade ganska snart, men snedsteget blev en välkommen skalp för oppositionen.

Debatten hjälpte knappast väljarna att skingra dimman på det rättspolitiska området. Valrörelsens två kandidater till posten som justitieminister må bråka som hund och katt i medierna, men sakpolitiskt är det lite som skiljer Sveriges två största partier åt.

– Socialdemokraterna säger inte rent ut att de vill ha hårdare straff. Men de har ställt sig bakom regeringens straffskärpningar för våldsbrott, påpekar Henrik Tham, kriminologiprofessor vid Stockholms universitet.

Den som lyssnar på statsminister Fredrik Reinfeldt (M) eller S-ledaren Mona Sahlin hör hur de fortfarande färgar rättsretoriken röd eller blå. Reinfeldt kräver individens ansvar medan Mona Sahlin hellre betonar den fattigdom och det utanförskap som skapat brottslingen.

Men egentligen är den radikala kriminalpolitik som Socialdemokraterna tidigare förde ett minne blott, enligt Henrik Tham. Istället har Socialdemokraterna de senaste tio åren lyft fram lag och ordning, en valvinnande slogan som borgarna länge hade ensamrätt på.

– Idag finns den ideologiska splittringen snarare inom de rödgröna, säger Henrik Tham.

Vänstern och Miljöpartiet har motsatt sig regeringens straffskärpningar för våldsbrottslingar. De vill utreda om livstidsstraffet ska avskaffas och V vill också återinföra möjligheten för fångar att friges efter halva strafftiden.

– Vi är inte emot skärpta straff i sig, vi är kritiska till regeringens populistiska urval av vilka straff som ska höjas, förklarar Mehmet Kaplan, Miljöpartiets rättspolitiske talesman.

Mehmet Kaplan tycker att Socialdemokraterna har rört sig ”åt ett konstruktivt håll”, och tror inte att det blir några problem att få ihop en gemensam rättspolitik.

Men då återstår att också komma överens om integritetsfrågorna och EU-samarbetet.

S håller i stort med den borgerliga alliansen om polisens behov av att använda sig av dold avlyssning i Sverige och ställer sig också bakom fler förslag på utökat EU-samarbete kring brottsbekämpning. Det är frågor där V och MP har en kritisk hållning. Vänstern har ett grundmurat motstånd mot ökad överstatlighet inom EU och för Miljöpartiet har integriteten seglat upp som en profilfråga för partiets unga väljare. Buggningslagen har visserligen redan klubbats av riksdagen, men nästa regering måste ta ställning till om det ska bli en fortsättning då lagen upphör 2013.

För den väljare som prioriterar rättspolitiken gäller det alltså att hålla koll på vilka enskilda sakfrågor som skiljer partierna och blocken åt. Det är inte alltid lätt - i många aktuella frågor, som till exempel en akademisk polisutbildning och en nationell polis, tycker de nästan lika.

Läs mer: Så ser partierna på polisens framtid