En ny generation

Rekordmånga aspiranter är på plats. Vi följde med en av dem en vanlig arbetsdag på utryckningen i Halmstad.

Det är en lugn och varm augustieftermiddag i Halmstad. Catrine Danielsson, polis på utryckningen sedan fem år, och aspiranten Christian Svensson ska göra sitt andra pass tillsammans. De tillhör en ny generation poliser. Båda är födda 1982.

– Fast jag snart har jobbat i fem år känner jag mig fortfarande ung
i tjänst, säger Catrine Danielsson.

– Man blir aldrig fullärd och man lär sig saker varje dag. Det jag har bra rutin på är vad och hur man ska avrapportera, men det som händer där ute går inte att styra över. Det är ofta sunt förnuft som gäller.

Hon berättar att hon var väldigt ung när hon blev polis och inte hade så mycket i bagaget.

– Men jag har växt upp i ett samhälle där blandade kulturer och invandring är en naturlig del. För mig känns det bara naturligt att behandla alla lika och visa respekt.

Christian Svensson har just avslutat tre veckors aspiranttjänstgöring på trafiken. Han började sin aspiranttermin med två veckors introduktion där han fick gå igenom praktiska saker som radiosystemen, vapenprov och rutinerna inom myndigheten i Halland. Nu ska han vara på utryckningen i nio veckor.

I mitten av december blir han färdig polis. Han tycker att han har fått en bra start på sin aspiranttermin. 

– Hos trafikpolisen fick jag möjlighet att samtala med så många olika människotyper. Vissa blir irriterade och arga när vi skriver ut ordningsböter, andra tar det på ett bra sätt. Visst blev jag inslängd i verksamheten, men det fanns alltid en erfaren polis inom räckhåll som mer än gärna ville hjälpa till när det blev problem, eller när det uppstod situationer som jag inte kunde lösa själv.  

Christian Svensson får handledning varannan vecka. Då pratar de om problem och om känslor som uppstått. Catrine Danielsson är inte handledare utan instruktör och hon har en annan roll.

– Catrine ska lära mig allt hon kan, säger Christian Svensson och ler.

På utryckningen i Halmstad ska de vara minst fyra som jobbar per pass och på sommaren är de oftast just bara fyra, fördelade på två bilar. Även om aspiranter inte räknas som en resurs tycker Catrine Danielsson att de är till stor hjälp. Hon och Christian Svensson skickas ut på ett snatteri på Åhléns, där personalen tagit snattaren på bar gärning.

Folk vänder sig om och tittar nyfiket när den stora polisbussen svänger upp på torget.

Efter förhör får gärningsmannen lämna varuhuset och poliserna gör en snatterianmälan.

På stationen sätter sig Catrine Danielsson och Christian Svensson framför varsin dator för att skriva in anmälan. Skrivandet tar mycket tid. Aspiranten ska lära sig både datasystemen och hur man skriver en anmälan.

Det är tyst på utryckningen. Det enda som hörs är tangentbordssmatter från tre poliser och en aspirant, datorbrum och lite nyckelskrammel ibland, när någon passerar i korridoren utanför datarummet.

– Det här är en av vägarna till arresten och många passerar här. Det är bra, tycker Catrine Danielsson, för det är enda sättet att träffa kolleger som jobbar i huset.

Utryckningens två datarum med sammanlagt tio datorer vittnar om hur mycket skrivjobb poliserna har.

Christian Svensson är den andra aspiranten Catrine Danielsson har eget ansvar för. Hon tycker att det känns naturligt att lära upp aspiranter som kommer till utryckningen när man har jobbat här ett tag. Man tar sitt ansvar.

De som jobbar här stannar inte alltid så länge. Många har färre år i tjänst än Catrine Danielsson, som trots att hon har ansvar för att sätta in en ny kollega i jobbet inte får någon egen handledning.

– Men jag träffar handledaren och pratar tillsammans med min aspirant några gånger under aspirant-terminen, säger hon.

Hon har inte heller fått någon egentlig instruktörsutbildning, men har hört att det finns och skulle gärna vilja ha det.

– Äldre poliser sitter inne med väldigt mycket kunskap och rutin. De är bra på att veta vad man ska lägga energi på och har nog lättare att avgöra vad som är ”bråttomjobb” och inte.

Ibland är det lugnt och inget att åka på. Då brukar poliserna på utryckningen åka runt i bilen och visa sig, gå ut och patrullera eller göra trafikkontroller. På Karlsrovägen stoppar Catrine Danielsson och hennes aspirant två personer som inte har körkortet med sig.

Mitt i trafikkontrollerna kommer ett anrop in. Några onyktra unga män kastar livbojar i vattnet.

– Kollegan är ensam så vi måste skynda dit så att ingenting händer honom, säger Catrine Danielsson.

Nere vid vattnet står tre unga, onyktra män och pratar med polisen Mattias Gustafsson som jobbar ensam det här kvällspasset. En livboj ligger och guppar ute i Nissans vatten. En av killarna är pratsam och berättar om brott han begått och om en stundande rättegång. Han intygar att det bara är en livboj de har kastat i vattnet, men har ingen aning om varför de gjorde det.

En kanotist paddlar förbi och erbjuder sig att hämta livbojen. En av killarna som varit med och kastat bojen i vattnet hjälper nu till att få upp den igen och alla tre ber om förlåtelse flera gånger om. Det slutar i en tillrättavisning.

Den gyllengula kvällssolen värmer och kvällen verkar bli lika lugn som eftermiddagen har varit. Men icke, ett anrop om en mopedolycka kommer in och Catrine Danielsson, Christian Svensson och kollegan Mattias Gustafsson åker dit. Mopedföraren har kört full med en passagerare. Både föraren och passageraren ligger på marken. Passageraren har brutit benet.

Föraren är alldeles blodig men vägrar ta emot hjälp av ambulanspersonalen, som innan poliserna kom har sett att han har en kniv. Polisen beslagtar kniven. Mannen vägrar åka med till stationen för ytterligare blåsprov, och vägrar att åka med till sjukhuset för blodprov. De måste använda pepparsprayen, brotta ned honom och hålla i honom hela vägen till sjukhuset. Väl där vägrar han att ta emot hjälp från läkarna.

Resten av kvällen ägnar poliserna åt att skriva. Det tar flera timmar för det är många brott de måste anmäla: rattfylla, olovlig körning, våldsamt motstånd och brott mot knivlagen.

Mopedolyckan var den första trafik-olyckan som Christian Svensson stött på i jobbet. Han trodde att det skulle vara värre än det var att se en olycka med skadade och blod. Tidigare har det bara varit övning. Det var också första gången som han använde pepparsprayen i skarpt läge.

– Jag tyckte att det var en tråkig situation vi hamnade i men insåg att det vi gjorde var nödvändigt. Vi hade inget val. Vi var tvungna att använda pepparsprayen för att lyckas få med personen in i bilen för transport till sjukhuset, säger Christian Svensson.

Aspirantens rättigheter

  • Handledningssamtal varannan vecka
  • Vägledning och återkoppling av instruktör
  • Bli bedömd utifrån ett nationellt underlag
  • Få hjälp med svagheter om man riskerar att bli underkänd
  • Förlängd aspirantperiod om så krävs
  • Får inte ersätta ordinarie personal

Aspirantens skyldigheter

  • Föra loggbok
  • Utveckla praktiska färdigheter
  • Utveckla ett professionellt förhållningssätt i enlighet
    med värdegrunden
  • Bli godkänd på alla moment under utbildningen

Källa: FAP 761-1