Två år år efter morden i Arboga

Två barn blir brutalt ihjälslagna och deras mamma skadas svårt i deras hem i centrala Arboga. Det finns varken bevis eller vittnen till dådet. Trots det mardrömslika utgångsläget lyckas polisen få mördaren fälld. Här berättar de hur.

Klockan 18.10 måndagen den 17 mars 2008 bromsar tåget från Stockholm in på Arboga tågstation. Ett fåtal passagerare stiger av och skyndar sig över perrongen medan mörkret faller. En av dem har en hammare i sin axelremsväska. Hon går hem till Emma Jangestig och hennes två små barn Max och Saga för att döda dem.

Första utredaren på brottsplatsen

Jan Sjöberg var den erfarna utredare vid Köpingspolisen som fick hela Arbogautredningen i sitt knä. I augusti 2008 kunde han presentera ett 3 200 sidor tjockt förundersökningsprotokoll för tingsrätten. Han var också en av de första utredarna som kom till brottsplatsen.

– Vi kom fram till ett inferno. De körde ut Emma på bår och jag försökte få kontakt med henne, men det gick inte. Hon var vaken, medveten, men gnydde bara. Det var jävligt otäckt. Vi fick information om att barnen var i ambulans och det var redan avspärrat. Flera patruller var på plats, man sökte av området och hade börjat med dörrknackningen. Det var en mörk, kall kväll. Vi tog hand om sambon.

Jan Sjöberg berättar att sambon var nära en kollaps, ändå deltog han villigt i en läkarundersökning och förhördes i Köpings polishus i nästan tre timmar under natten. Sedan skjutsade polisen honom tillbaka till Arboga, där han möttes av släktingar och åkte direkt till sin sambo på sjukhuset i Uppsala.

Ringde SOS klockan 19.20

Klockan 19.07 skickar Emma Jangestig ett meddelande till sin syster som hon chattar med. Allt är fortfarande som vanligt där hemma. Det är Nicke Nyfiken på tv. Sambon jobbar kväll men kommer oplanerat hem för att hämta nycklar han glömt. Då hittar han familjen i blodpölar på hallgolvet. Han ringer SOS klockan 19.20.

Exakt vad som hände minuterna innan han öppnade dörren är det bara en person som vet, och hon vill inte berätta. Det är den tyska kvinnan Christine Schürrer, som dömdes till livstids fängelse för att ha mördat de två barnen och försökt mörda deras mamma.

Utredaren Göran Höglund är säker på att Christine Schürrer är skyldig. Han är den polis som stod henne närmast under utredningen. Han var inte förhörsledare, utan förhörsvittne, och det lämnade lagligt utrymme för många personliga möten. Eftersom de kom överens om att allt de pratade om skulle stanna mellan dem, kan han inte berätta mycket mer om umgänget.

Anklagad i media

Däremot kan han spy galla över de journalister som anklagade honom för att ha ”släppt ut” henne och ha gett henne olämpliga förmåner. Han blir fortfarande arg när han tänker på det. Trycket från media under Arbogautredningen är det jobbigaste han varit med om som polis. Han skakar sakta på huvudet.

– Allt jag gjorde syftade till att lösa fallet. En person som aldrig varit inlåst tidigare bryts snabbt ner psykiskt av att sitta häktad. Från början ville hon inte prata med svensk polis överhuvudtaget. Jag var hennes kontaktperson och jag skulle få henne att må så bra som möjligt.

De ovanliga metoderna, att bland annat låta Christine Schürrer träna i polishusets gym och under avspända former prata med Göran Höglund, som talar tyska, gav det resultat som polisen hoppats på. Hon började prata i ett förhör.

Särskilda förhörsledare utsågs

Under natten efter händelsen avlider barnen på Örebro lasarett. De dör av upprepat kraftigt våld mot huvudet orsakat av en hammare. Mamman, som gradvis förlorat medvetandet, sövs ner. Ingen vet om hon kommer att överleva.

Polisen diskuterade länge hur de skulle närma sig Emma Jangestig. Ingen visste när eller ens om hon skulle vakna igen och än mindre om hon skulle komma ihåg vad som hänt. Polisen utsåg till slut två förhörsledare som utbildats i och hade lång erfarenhet av att förhöra barn. Under barnutredningar är det viktigt att ta det lugnt och inte på något sätt visa att man förväntar sig några särskilda svar.

Utredaren Anders Pommer blev Emma Jangestigs kontaktperson. Han och en av barnutredarna, Stefan Forsberg, turades om att bo tillsammans med henne och hennes anhöriga i sammanlagt fyra veckors tid. Först var de på sjukhuset, sedan flyttade de till ett skyddat boende. Alla var införstådda med att Emma Jangestig inte fick veta något om vad som hänt. Hon fick inte se på tv eller läsa några tidningar. Det enda hon fick veta, när hon vaknade igen efter tio dagar, var att hennes barn var döda.

– Hon var i så pass dåligt skick att hon inte riktigt förstod. Hon kunde först inte ta till sig faktumet att hennes barn inte längre var vid liv, berättar Anders Pommer.

Han förhörde mamman

Han återberättar allting sakligt. Anders Pommer förklarar att efter så många år som polis är han inte längre rädd för att möta människors förtvivlan, även om det kan göra ont inuti. Han är van. Dessutom har han den insikt som krävs – att han inte kan göra någonting åt det som hänt. Han kan inte lindra smärtan. Han tycker inte heller att det är hans uppgift. Tvärtom tycker han att det är viktigt att vara tydlig i sin yrkesroll.

– Men indirekt blir polisförhören ofta en slags terapi för de drabbade, säger Anders Pommer.

Polisen började de tre första förhören på samma sätt. De frågade om hon visste var hon var. Sedan frågade de om hon visste varför hon var på sjukhus. Till en början var hennes svar osammanhängande. Men hon sa, helt lösryckt, plötsligt fraser som ”men hon skulle ju bara presentera sig”. Emma Jangestig lämnade detaljer som var genuina redan under de första förhören, enligt Anders Pommer.

Christine Schürrers namn dyker upp

Barnens biologiska pappa är först anhållen men frias snart från alla misstankar. Sammanlagt arbetar cirka 30 poliser med fallet. Ett dygn efter brottet har de gjort 42 förhör. I ett av dessa förhör dyker Christine Schürrers namn upp. Kriminalunderrättelsetjänsten kan snart visa att hennes mobiltelefon var i Arboga under mordkvällen. Dagen efter var telefonen i Tyskland. Hon blir skäligen misstänkt för morden.

Göran Höglund åkte tillsammans med en kollega till Tyskland och hämtade Christine Schürrer, som var gripen av tysk polis. Hon hälsade via sin tyska advokat att hon inte ville prata med svensk polis.

Nekade till brottet

Men väl i Sverige kunde polisen snart hålla ett tre timmar långt förhör med Christine Schürrer. Hon bekräftade att hon haft ett förhållande med Emma Jangestigs nuvarande sambo som han avbrutit och att hon försökt begå självmord. Hon sa också att hon varit i Arboga, bland annat under morddagen, för att besöka olika historiska platser. Brottet nekade hon till.

– Hon hade det klassiska beteendet hos någon som är skyldig. Så fort frågorna började brännas blev hon tvär och kort i tonen och ville inte ge några närmare förklaringar, berättar Göran Höglund.

– Är man oskyldig vill man berätta allt.

Dömdes till livstids fängelse

Mediebevakningen är fortsatt intensiv när rättegången börjar den 1 augusti 2008 i Köpings tingshus. 52 vittnen kallas. Åklagarna presenterar en lång indiciekedja som visar att Christine Schürrer är den enda tänkbara gärningsmannen. Domen blir livstids fängelse och utvisning. Försvaret överklagar, men hovrätten dömer likadant och den 8 april 2009 sätter Högsta domstolen till slut punkt genom att avslå en sista prövning. Christine Schürrer sitter nu i fängelse i södra Sverige.

De tre utredarna Jan Sjöberg, Göran Höglund och Anders Pommer tror alla att Emma Jangestigs och hennes sambos synlighet på nätet, bland annat i sin blogg, kan ha spätt på Christine Schürrers svartsjuka. 

– Jag skulle vilja varna folk för att vara alltför öppenhjärtiga och lägga ut sina liv på internet, säger Jan Sjöberg.

Fortfarande kontakt

Christine Schürrer skickar brev från fängelset till Göran Höglund ibland. Bland annat har de innehållit funderingar kring hur hon kan bevisa sin oskuld.
Det finns ett hemligt nätverk som stöttar henne och tänker hjälpa henne att överklaga domen till Högsta domstolen. Göran Höglund kan sätta en miljon kronor på att de inte kommer att lyckas. Han grunnar fortfarande på Arbogautredningen då och då.

– Vi har fortfarande inte hittat hammaren.