Frågar man Arhe Hamednaca, utbildningsansvarig och grundare av Sharaf hjältar, blir svaret ett rungande ja.

– Självklart. Inte bara för att det kan förebygga trakasserier, misshandel och till och med mord. Utan också för att de diskussioner som förs inom ramen för projektet stärker killarna. Det i sig håller dem borta från gatan, säger han.

Projektledaren Leo Razzak håller med:

– För mig handlar ungdomsbrottslighet till stor del om identitet. Vet man inte vem man är, då vet man inte vart man ska. Sharaf hjältar hjälper killar att bli tryggare i sig själva och då behöver de inte visa upp sig för andra. Och för våra systrar avtar ju vardagliga kränkningar och psykisk terror.

När Leo Razzak för sex år sedan kom i kontakt med Sharaf hjältar, ansågs han och hans kompisar av många som farliga värstingar. Nu arbetar han på heltid med att försöka nå och omvända killar som, precis som han själv en gång gjorde, lever med en hederskulturs kvinnosyn i ryggraden.

– Sharaf hjältar är ett av de främsta integrationsprojekten som finns just nu. Vi tar killar rakt ifrån ett utanförskap till ett innanförskap, säger han.

Morgondagens män

Idén till projektet föddes när Fadime Sahindal mördades av sin familj för att hon hade en svensk pojkvän. Arhe Hamednaca, som på den tiden flitigt debatterade frågor om invandring och segregation, kände ett starkt behov av att diskutera och bryta det förtryck som han menade existerade i hederns namn.

– Och jag ville jobba med unga pojkar eftersom de är morgondagens män. Att få dem att ta avstånd från den hederskultur som många av dem lever i.

Arhe Hamednaca fick kontakt med Fryshuset i Stockholm och inom ramen för deras projekt Elektra, kunde han starta en uppsökande verksamhet bland unga killar. De allra första han fick kontakt med var Leo Razzak och hans kompisar.

Arhe Hamednaca gick ut löst. Han bjöd in killarna till Fryshuset för att lära känna dem. Och killarna kom, mest för att de tyckte att det var en kul grej.

– Ryktet gick. Vi trodde att vi skulle dit för att debattera hedersmord och att nya mobiltelefoner låg i potten till den som hade de bästa argumenten. Istället blev det en träff där vi kunde snacka om allt möjligt, helt och hållet på våra egna villkor. Det var nästan som semester för oss. Vi fick lämna Botkyrka och kom till ett ställe med gratis käk och schysst snack, minns Leo Razzak.

Samtidigt var de fundersamma över att Arhe Hamednaca, en representant för vuxenvärlden, var så intresserad av vad de tyckte och tänkte. Men de bestämde sig för att ge honom en chans. Efter ytterligare ett par träffar kom det en rak fråga. Kunde någon av killarna tänka sig att gifta sig med någon som inte var oskuld?

Alla var överens, klart tjejen skulle vara oskuld!

Då undrade Arhe Hamednaca hur de själva hade det med sexlivet, och jo tack, det var bara bra.

– Och så började vi prata kring det där, varför det var så olika för tjejer och killar. Ingen kunde ge något riktigt bra svar, minns Leo Razzak.

Efter den träffen var Leo och hans kompisar frustrerade. De ville försvara det de lärt sig som det rätta, men ingen av dem hade argumenten.

– Vi blev rätt förbannade på Arhe, för vi identifierade oss med de här patriarkala värderingarna, säger Leo Razzak.

Och så var en diskussionsgrupp bildad.

– Vi pratade om saker som var rena kinesiskan för oss. Mänskliga rättigheter, feminism och andra samhällsfrågor. Vi diskuterade högt och lågt, det fanns inget rätt och inget fel. Men det hände mycket med oss, berättar Leo Razzak.

Från att ha haft nästan ingen närvaro alls, började killarna gå i skolan. Plötsligt fann de en motivation och ett samhällsintresse som inte funnits där tidigare. Och de hängde inte längre lika mycket ute på gatan.

Efter sex månader var killarna redo att ta ett personligt ställningstagande och jobba mot förtryck i hederns namn. De blev Sharaf hjältar och fick ta emot ett diplom ur dåvarande integrationsministern Mona Sahlins hand. Därmed hade de tagit ställning mot kvinnoförtryck och patriarkala värderingar och var redo att själva kontakta och arbeta med unga killar
Diplomet och de högtidliga formerna kring det är viktigt, menar Arhe Hamednaca.

– Det blir ett sätt att bekräfta och markera att de verkligen tagit avstånd från hederskulturen. Och när det är en minister som delar ut diplomet blir också ansvaret att komma ihåg vad de lärt sig tyngre, säger han.

Leo Razzak poängterar också att hedersbegreppet kan vara missvisande, eftersom heder inte alltid behöver vara något negativt.

– Heder handlar inte bara om kvinnans sexualitet. Det kan också handla om anseende, hederlighet, att man ska vara välutbildad. Att göra något så bra att man får ta emot ett diplom ur en ministers hand kan också ge heder åt familjen, säger han.

Fanns ingen tvekan

När de nya hjältarna fick en inbjudan till Tibble gymnasium för att tala på deras multikulturella dag fanns ingen tvekan. De kände att de hade mycket att ge.

– Vi fick jättebra respons och sedan dess har ryktet om oss spritt sig.

De har bland annat varit på Rikspolisstyrelsen och Polishögskolan i Solna för att berätta om sina erfarenheter av så kallade hedersbrott.

– Polisen är en viktig målgrupp eftersom de behöver lära sig att identifiera de här brotten för att veta hur de ska agera, säger Arhe Hamednaca.

Det innebär bland annat att det inte är självklart att en kvinna som blivit misshandlad av sin man är säker så länge mannen sitter bakom lås och bom. Våldet mot kvinnan kan lika gärna utövas av någon annan släkting.

– Många är rädda för att ställa frågor för att de inte vill kallas rasister. Men vi måste våga se att problemet finns och då är det inte fel att ha med sig den här typen av kunskap i bakhuvudet, säger Arhe Hamednaca.

Han menar att polisen kan komma långt genom så enkla saker som att förhöra kvinnan ensam, utan andra släktingar närvarande oavsett om de är kvinnor eller män.

– Kvinnor kan vara en del av problematiken eftersom det är de som bär mannens anseende, säger Arhe Hamednaca.

På senare år har verksamheten vuxit. Fem personer arbetar på heltid med utbildningar i Stockholm, Göteborg och Malmö och ett hundratal killar har under högtidliga former tagit emot sitt hjältediplom.

Nydiplomerade Guled Ali och Patrik Jdeidani är två av dem.

För Guled Ali fanns det aldrig någon tvekan.

Han blev direkt intresserad av Sharaf hjältar när han hörde talas om det första gången. För honom blev plötsligt de tankar och känslor han hade så mycket mer konkreta. Nu brinner han av iver att få starta en egen grupp i Fisksätra där han bor. Patrik Jdeidani berättar att han själv blivit både kidnappad och misshandlad av släktingar till invandrartjejer han varit tillsammans med.

– När jag hörde talas om Sharaf hjältar insåg jag att också jag är ett offer för hederskulturen.

Sedan ett år tillbaka finns också Sharaf hjältinnor. Många tjejer har sedan länge velat vara med, men Arhe Hamednaca har inte vågat ta det steget förrän nu.

 – Jag var rädd eftersom jag tänkte att de skulle ifrågasättas på ett annat sätt. Men nu har vi blivit så kända att det fungerar bra.

Sharaf är det arabiska ordet för heder.

Tidningen Svensk Polis - En tidning från Rikspolisstyrelsen